Studiens syfte är att undersöka och skapa förståelse för hur barn på en förskola agerar, interagerar och samspelar med varandra när de använder digitala plattor, samt hur detta relaterar till lek och till begreppet plats. Följande frågor har undersökts: Hur påverkas barns samspel vid den digitala plattan av den fysiska platsens förutsättningar? Hur skapar barn egna platser runt den digitala plattan? Hur förhåller sig leken och dess kännetecken till barns samspel vid den digitala plattan? Studiens teoretiska ramverk utgörs av ett barndomssociologiskt perspektiv, i vilket utgångspunkterna är att barndomen betraktas som en social och kulturell konstruktion och barnet ses som en aktiv medskapare av denna barndom. Barnens samspel har studerats med hjälp av lekteori samt begreppen plats och barns egna platser. Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetod och det empiriska materialet utgörs primärt av videoobservationer som kompletterats med fältanteckningar. Studiens resultat visar att barns samspel vid den digitala plattan kan ta sig olika uttryck, vilka påverkas av fysiska platsers olika förutsättningar i form av aktivitetserbjudanden och implicita regler. Resultatet visar även att barn, gemensamt och individuellt, kan skapa egna platser runt den digitala plattan och att såväl skapandet som upprätthållandet av dessa platser kan kopplas till användandet av leksignaler.