Skuldebrevslagen har bestått i nästintill oförändrat skick sedan dess införande 1936, samtidigt har de sektorer vilka i störst grad träffas av regleringen för skuldebrev kommit att ändra sin hantering av dessa. Att ta fram skuldebrev från valven där de förvaras har uppgetts vara en kostsam procedur, varför detta är något som instituten undviker med följden att skuldebrevslagens skyddsregler inte längre efterlevs. När skuldebrev ställs ut i digital form har det av HD, i Mål nr Ö 5072–16, bedömts inte vara möjligt att säkerställa gäldenärens och borgenärens positioner enligt 15 och 21 §§ SkbrL, eftersom ett digitalt skuldebrev i nuläget inte anses kunna besittas. Dessa skuldebrev har därför ansetts vara enkla och inte löpande, trots att adressaten talar för en tolkning i riktning av den senare. HD:s beslut lämnar en del problematik och resonemang obehandlad, vilken i denna framställning analyseras och tolkas. Slutsatsen av analysen är att det har skett en juridisk öppning för en digital besittning av ickefysiska företeelser, samt att beslutet pekar på en definiering av det löpande skuldebrevet som inte tidigare har framkommit av lag, doktrin eller praxis. Resonemanget bör anses ha brutit ny mark och utgör, trots att dess prejudikatverkan kan ifrågasättas, i dagsläget ett indicium för rättsverkan av digitala skuldebrev. I framställningen prövas, mot bakgrund av HD:s resonemang, om digitala skuldebrev kan anses löpande i lagens mening om de ställs ut genom den så kallade blockkedjetekniken. Av denna tekniska lösning fordras att rättsverkan av en traditionellt sett fysisk företeelse, besittningen, kan uppnås utan att innehavaren har en fysisk närhet till det digitala skuldebrevet. Eftersom frågan inte har behandlats förut kommer resonemang från skilda rättsområden att undersökas. Praxis, tillägg och lagförarbeten har varit vägledande, samt har doktrin tillämpats särskilt vid studiet av skuldebrevslagen och besittningsbegreppet. Problematiken med besittning av ett digitalt skuldebrev är kopplad till att det löpande skuldebrevet har ett värde i sig, som fysiskt dokument, varför den tekniska lösningen måste överföra de med ett dokument följande egenskaperna till den icke-fysiska representationen för dessa. Blocket i blockkedjan, som utgörs av ett smart kontrakt, måste med andra ord ha ett värde i sig. Det måste vidare kunna omsättas, med följden att ett med besittningsövergång jämförbart förhållande uppnås i anslutning till förfoganderättsövergången. Genom att koda den digitala rättshandlingen på ett sådant sätt att innehavet medför rådighet och kontroll över fordringsförhållandet torde rättsverkan av besittning anses uppnås. Av en sådan modell följer, utöver besittningsproblematiken, viss avtalsrättslig problematik och en förändrad riskbild, vilken i korthet uppmärksammas i framställningens avslutande analys.