In the era of digitalization, legislation formed in another time can fail to accommodate modern society’s rapidly changing practices. Negotiable debt instruments (sw. löpande skuldebrev) have traditionally been in paper form and thus the legislation surrounding it, mainly the act on instruments on debt (sw. lagen (1936:81) om skuldebrev), is based on the assumption that negotiable debt instruments exist in physical form. In line with digitalization, electronic negotiable debt instruments have emerged on the market which pose into question whether new technology in the form of electronic negotiable debt instruments can be aligned with the current legislation. The main problem experienced by courts and administrative authorities is whether it is enough for an electronic negotiable debt instruments to meet the requirement of the letter of the law or if further legal requirements exists. The answer was recently delivered by the Supreme Court of Sweden who established that electronic negotiable debt instruments can exist provided that they enable the same control over the information of the debt, that functional substitutes for possession of the document exists and that the protective aims of the act on instruments on debt is upheld. The decision by the Supreme Court clarifies what the established law for electronic negotiable debt instruments is but offers little practical guidance as how the Supreme Court’s requirements are to be met from a practical point of view. Thus, this essay looks at three practical solutions for electronic negotiable debt instruments; legislative solutions, contractual solutions and technical solutions, and evaluate them against the established law. This evaluation results in varying compatibility with the established law but illustrate that there are practical solutions that could be adapted to fit electronic negotiable debt instruments and be legally enforceable, provided a teleological interpretation of debt collecting laws and ordinances. The essay concludes with a discussion as to the disincentives and incentives for the legislator or market participants to choose to take one or more of the solutions into practice and if so what solution would be preferable. It is argued that contractual and technical solutions are preferred as they do not require a new system of legislation. However, from a practical point of view it is argued that the legislator should clarify the status of electronic negotiable debt instruments in current legislation and ordinances that govern the Swedish Enforcement Authority in their debt collecting practice.

No description available.

Diss. Stockholm : Handelshögsk.

Skuldebrevslagen har bestått i nästintill oförändrat skick sedan dess införande 1936, samtidigt har de sektorer vilka i störst grad träffas av regleringen för skuldebrev kommit att ändra sin hantering av dessa. Att ta fram skuldebrev från valven där de förvaras har uppgetts vara en kostsam procedur, varför detta är något som instituten undviker med följden att skuldebrevslagens skyddsregler inte längre efterlevs. När skuldebrev ställs ut i digital form har det av HD, i Mål nr Ö 5072–16, bedömts inte vara möjligt att säkerställa gäldenärens och borgenärens positioner enligt 15 och 21 §§ SkbrL, eftersom ett digitalt skuldebrev i nuläget inte anses kunna besittas. Dessa skuldebrev har därför ansetts vara enkla och inte löpande, trots att adressaten talar för en tolkning i riktning av den senare. HD:s beslut lämnar en del problematik och resonemang obehandlad, vilken i denna framställning analyseras och tolkas. Slutsatsen av analysen är att det har skett en juridisk öppning för en digital besittning av ickefysiska företeelser, samt att beslutet pekar på en definiering av det löpande skuldebrevet som inte tidigare har framkommit av lag, doktrin eller praxis. Resonemanget bör anses ha brutit ny mark och utgör, trots att dess prejudikatverkan kan ifrågasättas, i dagsläget ett indicium för rättsverkan av digitala skuldebrev. I framställningen prövas, mot bakgrund av HD:s resonemang, om digitala skuldebrev kan anses löpande i lagens mening om de ställs ut genom den så kallade blockkedjetekniken. Av denna tekniska lösning fordras att rättsverkan av en traditionellt sett fysisk företeelse, besittningen, kan uppnås utan att innehavaren har en fysisk närhet till det digitala skuldebrevet. Eftersom frågan inte har behandlats förut kommer resonemang från skilda rättsområden att undersökas. Praxis, tillägg och lagförarbeten har varit vägledande, samt har doktrin tillämpats särskilt vid studiet av skuldebrevslagen och besittningsbegreppet. Problematiken med besittning av ett digitalt skuldebrev är kopplad till att det löpande skuldebrevet har ett värde i sig, som fysiskt dokument, varför den tekniska lösningen måste överföra de med ett dokument följande egenskaperna till den icke-fysiska representationen för dessa. Blocket i blockkedjan, som utgörs av ett smart kontrakt, måste med andra ord ha ett värde i sig. Det måste vidare kunna omsättas, med följden att ett med besittningsövergång jämförbart förhållande uppnås i anslutning till förfoganderättsövergången. Genom att koda den digitala rättshandlingen på ett sådant sätt att innehavet medför rådighet och kontroll över fordringsförhållandet torde rättsverkan av besittning anses uppnås. Av en sådan modell följer, utöver besittningsproblematiken, viss avtalsrättslig problematik och en förändrad riskbild, vilken i korthet uppmärksammas i framställningens avslutande analys.

No description available.

No description available.

Lag (1936:81) om skuldebrev är en av få lagar som reglerar betalning. Skuldebrevslagen stiftades på 1930-talet, när de flesta betalningar gjordes med hjälp av sedlar och mynt. Idag sker emellertid betalningar ofta genom moderna betalningsmetoder såsom girering, konto- och kreditkortbetalning och e- betalning. 7 § Skuldebrevslagen reglerar betalningar av skulder ställda i en utländsk valuta, och paragrafen ger gäldenären en rätt att, istället för den avtalade valutan, betala i en gångbar valuta på betalningsorten. I uppsatsen utreds vilken funktion som 7 § Skuldebrevslagen kan och bör fylla när betalning görs via en modern betalningsmetod. Ändamålet med 7 § Skuldebrevslagen skall analyseras mot bakgrund av 1930-talets ekonomiska verklighet och utifrån denna analys skall vidare undersökas vilken funktion paragrafen fyller i dagens samhälle. Moderna betalningsmetoder omfattas av paragrafens tillämpningsområde eftersom dessa till stor del har samma funktion som traditionella former för betalning. En modifiering av 7 § Skuldebrevslagen skulle dock, enligt författarens mening, vara eftersträvansvärd eftersom den riskfördelning som paragrafen innebär till viss del blir oklar och kan medföra tillämpningsproblem när betalning görs via moderna betalningsmetoder.

<p>Lag (1936:81) om skuldebrev är en av få lagar som reglerar betalning. Skuldebrevslagen stiftades på 1930-talet, när de flesta betalningar gjordes med hjälp av sedlar och mynt. Idag sker emellertid betalningar ofta genom moderna betalningsmetoder såsom girering, konto- och kreditkortbetalning och e- betalning. 7 § Skuldebrevslagen reglerar betalningar av skulder ställda i en utländsk valuta, och paragrafen ger gäldenären en rätt att, istället för den avtalade valutan, betala i en gångbar valuta på betalningsorten. I uppsatsen utreds vilken funktion som 7 § Skuldebrevslagen kan och bör fylla när betalning görs via en modern betalningsmetod. Ändamålet med 7 § Skuldebrevslagen skall analyseras mot bakgrund av 1930-talets ekonomiska verklighet och utifrån denna analys skall vidare undersökas vilken funktion paragrafen fyller i dagens samhälle. Moderna betalningsmetoder omfattas av paragrafens tillämpningsområde eftersom dessa till stor del har samma funktion som traditionella former för betalning. En modifiering av 7 § Skuldebrevslagen skulle dock, enligt författarens mening, vara eftersträvansvärd eftersom den riskfördelning som paragrafen innebär till viss del blir oklar och kan medföra tillämpningsproblem när betalning görs via moderna betalningsmetoder.</p>

Denna uppsats behandlar en ganska okänd affärsmodell, funktionsförsäljning, men vilken är på frammarsch och kan komma att bli allt viktigare i och med den nödvändiga klimatomställning som behöver göras på jorden. Funktionsförsäljning anses bidra till lägre resursförbrukning och affärsmodellen kan bidra till nya möjligheter inom ekonomin. Den fråga som behandlas i uppsatsen är huruvida ett funktionsavtal kan användas som kreditsäkerhet för funktionssäljarens krediter. Frågan besvaras genom en utredning av tillgängliga kreditsäkerhetsformer däribland, skuldebrev, växel, företagshypotek och handpant. Det framkommer att köparens invändningsrätt mot säljaren är det som i stor utsträckning är avgörande för huruvida ett kreditinstitut beviljar en borgenär kredit med köpavtal som säkerhet, dvs factoring. Funktionsförsäljning har emellertid egenskaper som köp av varor och tjänster saknar i och med förekomsten av lös egendom som används för att tillhandahålla en funktion hos köparen. Den hos köparen installerade egendomen torde enligt analysen kunna användas som säkerhet hos köparen i utbyte mot att köparen utställer en växel gentemot funktionssäljarens borgenär. Köparen kan då inte göra gällande invändningar, rörande det bakomliggande funktionsavtalet, mot betalningskrav från växelborgenären. Funktionsavtal löper såsom ett abonnemang och det är de framtida betalningarna från köparen som funktionssäljarens borgenär i så fall övertar och därför beviljar kredit till funktionssäljaren. En förutsättning för ett sådant upplägg är att egendomens värde motsvarar köparens värde av invändningsrätt gentemot fordringsägaren. Vidare framhålls att konsumenttjänstlagen bör vara tillämplig på funktionsförsäljning i nu gällande rätt. Ett exempel på funktionsavtal har upprättats som en bilaga och kring det avtalet har vissa begränsningar i konsumenttjänstlagen och närliggande lagar diskuterats rörande funktionsförsäljning. I slutsatsen läggs fram att nuvarande reglering bör ses över i det fall det är önskvärt att gynna aktörerna som funktionsförsäljning som en ny affärsmodell i samhället för både miljöns och kreditmarknadens skull.