En viktig uppgift inom utbildningsvetenskaplig forskning är att bidra till en kritisk diskussion av skolsystemets processer och dess grundläggande pedagogiska begrepp. Avhandlingens syfte är att i denna diskussion fokusera lärandebegreppet och med bildningstanken som utgångspunkt bilda kunskap om hur vi kan förstå tolkningens och dialogens betydelse för lärandebegreppet. Undersökningen är teoretisk och grundas i hermeneutisk filosofi med ambitionen att analysera ett lärande för genuin kunskap, vilket innebär kunskap för förståelse och klokskap, som är förkroppsligad och därmed en del i ens person. Kunskap kan med andra ord inte enbart betraktas som att veta något, utan det handlar lika mycket om ett sätt att vara. I undersökningen benämns denna vetenskapsteoretiskt och filosofiskt begreppsläggning av såväl lärande som kunskap för lärandets hermeneutik. Problemområdet är institutionaliserade utbildningar. Kritiken riktas mot den ensidiga och rationalistiska fokuseringen på mål och resultat, vilket har medfört att kunskapens giltighet många gånger avgörs genom frågor om vad den tjänar till, om den är mätbar eller om den är systemeffektiv. Som kontrast till detta ställs hermeneutiska teorier om bildning, tolkning och dialog. Bland annat begreppsläggs lärande som en process med möjligheten till fritt sökande och en vilja att möta trögheten i det främmande. Bildningsbegreppet utgör därför en viktig utgångspunkt för att problematisera utbildningens rationalistiska fokus. Samtidigt går det inte att bortse från att utbildningssystemets grundläggande struktur bygger på att nå mål och en examen under en bestämd tid. Betyg ska sättas för att fungera som urvalsinstrument för att nå nya nivåer i utbildningssystemet. Av den anledningen klarar sig inte bildning utan utbildning och om bildningstanken ska få utrymme i skolans vardag måste detta börja med utgångspunkten att arbeta för en bildande utbildning.