De flesta elitidrottskarriärer har sin startgrop i föreningsidrotten och närmare 90 procent av alla barn och ungdomar i Sverige har någon gång under sin uppväxt varit medlemmar i en idrottsförening. För de flesta barn innebär föreningsidrotten en positiv miljö där alla barn och ungdomar ska få möjlighet att vara med och delta på lika villkor – tills de plötsligt inte får det längre. Leken förvandlas till allvar och idrotten handlar nu i allt större omfattning om selektion, talangidentifikation och uttagningar. Genom att bli antagen till ett idrottsgymnasium har man goda möjligheter att kombinera sina studier med idrotten, vilket är en viktig grund i den svenska idrottsmodellen. Idrottsutbildningen har aldrig varit så varierad som idag, och det är vanligt att tänka att de idrottare som blivit antagna till idrottsgymnasium automatiskt kommer gå hela vägen. Trots det finns det idrottande ungdomar som väljer att avsluta sina karriärer efter tre år på ett idrottsgymnasium. Syftet med studien var att skapa en större förståelse kring avhopp bland unga talanger inom svensk handboll, som under tre års tid gått på ett handbollsgymnasium. Vidare undersöktes hur spelarna upplevde både tiden på handbollsgymnasiet och den egna avslutsprocessen, och vad handbollsföreningar och handbollsgymnasier kan jobba med för att få fler handbollsspelare att stanna kvar inom idrotten. Kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta stycken före detta handbollsspelare i åldrarna 18-23. En semistrukturerad intervjuguide konstruerades och samtliga intervjuer spelades in, transkriberades och analyserades. Huvudresultaten i studien visar att avhopp sällan beror på endast en orsak, och att största delen av avhoppen berodde på avsaknaden av ett socialt stöd, brist på motivation, tränarna, prestationsångest eller en kombination av flera faktorer. Spelarnas avslutsprocesser analyserades med hjälp av Ebaughs teori om avslut. Vidare diskuterades idrottsmiljöns betydelse för unga handbollsspelare och att ett socialt stöd bör finnas till hands för spelarna på handbollsgymnasierna i en större omfattning. Även en god kommunikation mellan handbollsgymnasiet och klubblaget ansågs vara av stor betydelse för spelarna. / Most elite sports careers have their start in sport clubs, and approximately 90 percent of all kids and adolescences in Sweden have, during their childhood, been members in a sport club. For most kids, the sport clubs imply a positive environment where all children should have an opportunity to participate on equal terms – until they suddenly don’t anymore. The play turns to seriousness and is now more and more becoming a matter of selection and talent identification. By being selected to a sport school the athletes have a good chance of combining the studies with their sports, which is an important motive in the Swedish sports model. The sports education has never been as varied as it is today, and it’s common to think that the athletes who have been selected to a sport school automatically will reach the top. Despite this, there are athletic adolescences who choose to quit their career after three years in a sport school. The purpose of this study was to investigate why young, talented handball players quit their career after three years in a sport school. Furthermore, it is investigated how the players experienced both their time at the sport school and their own disengagement process, and what handball associations should work with in order to get more young, talented handball players to stay in the sports. Qualitative interviews were conducted with eight former talented handball players in the ages 18-22, all of whom went to a sport school for three years. A semi-structured interview guide was constructed and all of the interviews were recorded, transcribed and analyzed. The main findings of the study show that drop-outs rarely depends on one single factor, and that most of the drop-outs for the adolescences’ in this study happened due to lack of social support, amotivation, the coaches, performance anxiety or a mix of multiple factors. The players drop-out process was analyzed with Ebaughs’ disengagement process. Furthermore, the impact of the sports environment for young, talented handball players and the importance of a social support for them is discussed and shows that these factors should be available for the players in sport schools to a greater extent. A good communication between the sport school and the players clubs was also considered important according to the former players.