I föreliggande studie undersöks vilken betydelse närmiljön har vid tillfrisknande från psykisk ohälsa, med utgångspunkt i en mindre ort i södra Sverige. Syftet är att bidra med kunskap till stadsplanering beträffande vilka funktioner som bör prioriteras och hur dessa bör distribueras för att uppnå̊ en mer rättvis och gynnsam livsmiljö̈ för människor som lider av psykisk ohälsa. Eftersom psykisk ohälsa ökar kraftigt, och vi alla lever och verkar i någon form av byggd miljö̈, antas studiens ämnesområde kunna gynna individens välmående såväl som samhället i stort och på längre sikt medföra minskad andel sjukskrivningar och ekonomisk belastning för sjukvården. Studien antar en kvalitativ hermeneutisk ansats och har intervjuer som metod. Det empiriska underlaget utgörs av sju djuplodande intervjuer, som har genomförts med semistrukturerat upplägg. Fokus ligger således på förståelse av den mening som deltagarna i studien tillskriver sin närmiljö, med utgångspunkt i en mindre ort. Studien utgår från ett syntetiserande av forskningsfälten stadsplanering med fokus på distributiv rättvisa samt miljöpsykologi och utgår således från antagandet att miljöers utformning och distribuering kan ha betydelse för hälsa och välmående. Resultatet av empirin påvisar att tillgång till och vistelse i natur tillskrivs stor betydelse vid tillfrisknande från psykisk ohälsa. Vidare tyder empiriresultatet på att urbana miljöer erfars genom å ena sidan minnen och föreställningar om ständer generellt sett, kopplade till semestrar och upplevelser av kravlöshet, och å andra sidan genom erfarenheter från den egna orten, där stadsmiljöer erfars i vardagliga sammanhang. Staden förknippas i det sistnämnda fallet främst med en upplevelse av krav och stress. Ur detta perspektiv kan närmiljön förstås som betydelsefull för tillfriskningsprocessen vid psykisk ohälsa, genom att figurera som bärare av element som tillskrivs olika känslomässiga erfarenheter och upplevelser. Analysen indikerar att planering med hänsyn till detta bör möjliggöra för exempelvis tätortsnära naturområden samt ökat inslag grönska i urbana miljöer, liksom platser som erbjuder möjlighet för lugn och återhämtning. Bostäders organisering i förhållande till varandra framhävs i analysen vara av vikt vid tillfrisknande från psykisk ohälsa, där avskildhet såväl som möjlighet att interagera med sina grannar bör möjliggöras för. Vidare påvisar analysen att välbesökta stråk i urbana miljöer bör utföras med inslag av mindre rumsligheter, dit människor kan söka sig för lugn och återhämtning från konstanta rörelseflöden.

No description available.

Denna uppsats ämnar studera miljörättvisa i Stockholms län genom att undersöka om det finns skillnader inom länet gällande miljökvalitet, och huruvida det i så fall finns ett samband mellan miljökvalitetsfaktorer och socioekonomiska faktorer. En GIS-baserad metod i kombination med statistiska analyser användes för att besvara frågeställningarna. Parametrarna bullernivåer, kvävedioxid- samt partikelhalter och närhet till grön- och vattenområden studerades i relation till inkomst, sysselsättning och utbildning i korrelationsanalyser. Observationerna bestod av Stockholms läns 1287 demografiska statistikområden. Analyserna utfördes på hela länet samt kompletterades av analyser där observationerna i Stockholms innerstad exkluderades. Relativa miljökvalitetsrankingar och socioekonomiska rankingar skapades och visualiserades med kartor. Studien visar en mycket svag korrelation mellan låg socioekonomisk status och sämre miljökvalitet, ett samband som blir starkare när innerstaden exkluderas. Alla studerade socioekonomiska variabler korrelerade med avstånd till vatten, ett resultat som indikerar att avståndet till vattenområden är längre i socioekonomiskt svaga områden. Undersökningen påvisar även att socioekonomiskt svaga områden har högre bullernivåer men en större närhet till grönområden jämfört med socioekonomiskt starka områden. Exkluderandet av Stockholms innerstad påverkade sambandsstyrkan för samtliga variabler vilket indikerar att inom innerstaden är den socioekonomiska nivån generellt hög medan den miljömässiga generellt är låg. / This paper aims to study environmental justice in the Stockholm region by examining whether there are differences concerning environmental quality within the region and, if so, whether there is a correlation between the socioeconomic variables and the variables of environmental quality. A GIS-based method in combination with statistical analyses has been used to answer the research questions. Noise pollution, levels of nitrogen dioxide and particles, as well as distance to greenspace and waterbodies were studied in relation to income, employment and education in correlation analyses. The observations consisted of the 1287 demographic statistic areas in Stockholm region. The analyses were made on the entire region as well as complemented by analyses where the inner city of Stockholm had been excluded. Relative rankings of the areas based on environmental quality as well as socioeconomic standard were made and visualised with maps. The study shows a very weak correlation between lower socioeconomic standard and worse environmental quality, a correlation that strengthens when the inner city is excluded. All examined socioeconomic variables correlated positively with distance to water, indicating that the distance to water is greater in areas with lower socioeconomic standard. The study also shows that areas with lower socioeconomic standard have higher levels of noise pollution but a shorter distance to greenspace compared to areas with a higher socioeconomic standard. The exclusion of Stockholm inner city affected the correlation for all examined variables, indicating that socioeconomic standard within the inner city is generally high, while the environmental quality is generally low.