Då distriktssköterskan möter den asylsökande eller papperslösa personen på vårdcentral och utför bedömningen av densamme måste hon ta hänsyn till den lag som begränsar vården för dessa patienter. Lagen formulerar begreppet vård som inte kan anstå som en beskrivning av den asylsökande patientens rätt till vård. För att skapa ett bra möte är det inte bara denna lag distriktssköterskan behöver beakta, det behövs även förutsättningar för en god kommunikation såväl som kunskap för att ett förtroende skall kunna byggas och ett bra möte skapas. Att möta patientens förväntningar gentemot den lag som styr vården kan skapa konflikter för distriktssköterskan. Författarna frågar sig hur distriktssköterskan hanterar situationen och hur hennes upplevelse av mötet ser ut. Syftet med studien är att undersöka distriktssköterskans upplevelse av mötet med den asylsökande vuxna patienten i primärvården. För studien valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats och utfördes genom halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med åtta distriktssköterskor och en sjuksköterska. I resultatet framkommer att distriktssköterskan upplever sig ha kunskap om de lagar som finns men att hon inte främst ser till lagen utan till den patient hon möter med dess behov. Distriktssköterskan försöker på bästa sätt hantera mötet med den asylsökande patienten utifrån de förutsättningar hon har. För att ytterligare förbättra förutsättningarna till ett bra möte tror författarna att distriktssköterskan behöver fördjupad kunskap kring patientgruppen. Författarna anser också att en diskussion behöver öppnas kring lagen om vård för de asylsökande patienterna och dess relation till såväl hälso- och sjukvårdslagen som de etiska riktlinjer som ligger till grund för vården

Befolkningen blir äldre och därmed ökar frekvensen av hjärtsvikt. Våra egna upplevelser är att vården för patienter i livets slutskede är ojämlik och beroende av vilken sjukdom patienten har. Tidigare studier visar också att olika yrkesgrupper ser på vården på olika sätt. För distriktssköterskans/sjuksköterskans del bör vården baseras på vårdrelationen med patienten. Det finns få studier av hur distriktssköterskan/sjuksköterskan i hemsjukvård upplever det att vårda patienter med svår kronisk hjärtsvikt och därför vill vi undersöka detta. Syftet är att belysa hur distriktssköterskan/sjuksköterskan som arbetar i kommunal hälso- och sjukvård upplever att vårda patienter med svår kronisk hjärtsvikt. Studien är genomförd utifrån kvalitativ metod och hermeneutisk ansats. Datainsamlingen har genomförts i form av samtal med en öppen frågeställning. Resultatet visar att sjuksköterskan/distriktssköterskan upplever tillfredsställelse, frustration, beroende och osäkerhet. Distriktssköterskans/sjuksköterskans upplevelser som berättats för oss i denna studie stämmer väl överens med tidigare forskning. Distriktssköterskans/sjuk-sköterskans kunskap är avgörande för vården av patienten med svår kronisk hjärtsvikt. För att säkerställa det resultat denna studie kommit fram till bör en större studie göras. Resultatet kan användas som ett led i att utveckla vården för den berörda patientgruppen. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden och typ 2-diabetes är en av våra största folksjukdomar. De vanligaste riskfaktorerna är fetma, högt blodtryck, höga blodfetter och insulinresistens. En kombination av minst tre av dessa riskfaktorer utgör ett metabolt syndrom, vilket drastiskt ökar risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom och typ 2-diabetes. Det metabola syndromet orsakas till stor del av osund kosthållning och brist på fysisk aktivitet. Få studier beskriver distriktssköterskans förebyggande koståtgärder för patienter med metabolt syndrom som ännu inte utvecklat hjärt- och kärlsjukdom eller typ 2-diabetes. Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskans upplevelse av förebyggande koståtgärder för patienter med metabolt syndrom inom primärvården. Detta är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, där sex intervjuer med distriktssköterskor med minst sex månaders arbetslivserfarenhet, genomfördes och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Distriktssköterskan utgår från patienten i sitt förebyggande arbete gällande kostråd. Patientens motivation är en förutsättning för ett lyckat resultat. Personcentrerad vård eftersträvas, men strukturella hinder som till exempel tidsbrist och otillräckliga riktlinjer om tillvägagångsätt i arbetet försvårar distriktssköterskans förebyggande koståtgärder för patienter med metabolt syndrom. Koståtgärder behöver prioriteras som behandling och mer tid behöver avsättas för hälsofrämjande insatser inom primärvården. / Cardiovascular disease is the leading cause of death in the west and type 2 diabetes is one of our most frequent disease. The most common risk factors are obesity, high blood pressure, high blood lipids and insulin resistance. A combination of at least three of these risk factors constitutes a metabolic syndrome, which drastically increases the risk of cardiovascular disease and type 2 diabetes. The metabolic syndrome is largely caused by unhealthy diets and lack of physical activity. Few studies describe the district nurse's dietary prevention work in patients with metabolic syndrome, who have not yet developed cardiovascular disease or type 2 diabetes. The aim of this study is to describe the district nurse's experience of dietary prevention work in patients with metabolic syndrome in primary health care. This is a qualitative interview study with inductive approach, where six interviews with district nurse’s with at least six months experience of work, were carried out and analyzed according to qualitative content analysis. The district nurse's preventive work is based on the patient. The patient's motivation is a prerequisite for a good result. Person centered care is sought, but structurally barriers, mainly in form of time shortage and inadequate guidelines about the procedures of work, impedes the district nurse's dietary preventive work in patients with metabolic syndrome. Cost advice needs to be priority as treatment and more time needs to be disposed on health promotion in primary care.