Freshwater bivalves of the family Unionidae have filter-feeding traits that alter freshwater ecosystems on several trophic levels. Filtration of organic and inorganic particulates in the water column transform matter through the mussel’s egestion before it is sequestered in the sediment, making it available as food for benthic invertebrates. Rates of filtration and deposition vary depending on species-specific traits, however, the filtration rate of Anodonta anatina (duck mussel) and Unio tumidus (swollen river mussel) are equivalent. This experimental aquarium study was performed by feeding duck mussel and swollen river mussel, to assess the biodeposition rate for both species. I hypothesized (1) that the biodeposition rate decreases for both species over a period of 180 minutes after feeding, and (2) there is no difference in deposited mass between A. anatina and U. tumidus. Results confirmed a decrease of organic and inorganic deposition over 180 minutes after feeding, with no significant difference of deposition mass between species. This study will contribute to valuable feeding methodology and knowledge for future studies of biodeposition of the family Unionidae. / Sötvattensmusslor av familj Unionidae har filtrerande egenskaper som förändrar sötvattensekosystem på flera trofiska nivåer. Filtrering av organiska och icke-organiska partiklar i de fria vattenmassorna transformerar material genom musslans matsmältningssystem som sedan lagras i sedimenten, och möjliggör materialet för födoupptag av bentiska evertebrater. Filtrering- och depositionshastigheter varierar beroende på artspecifika egenskaper, men filtreringshastigheten för Anodonta anatina (allmän dammussla) och Unio tumidus (spetsig målarmussla) är jämförbara. Denna experimentella akvariumstudie utfördes genom matning av allmän dammussla och spetsig målarmussla, med syftet att bedöma biodepositionshastigheten för de båda arterna. Jag ställde hypoteserna (1) biodepositionshastigheten minskar för båda arter över 180 minuter efter matning, och (2) det finns ingen skillnad i deponerad massa mellan A. anatina och U. tumidus. Resultaten bekräftar en minskning av organiskt och icke-organiskt material över 180 minuter efter matning, med ingen signifikant skillnad av depositionsmängd mellan arter. Denna studie bidrar med viktig kunskap om matningsmetoder och kunskaper för framtida studier om biodeposition för familjen Unionidae.

Den globala uppvärmningen förväntas öka jordens medeltemperatur framledes, vilket innebär att nederbördmönster kommer att ändras till följd av torka och översvämningar. Detta kommer att innebära ett ökat hot för många sötvattensmusslor, som redan är en av de mest hotade grupperna i världen. Temperaturen är en essentiell abiotisk faktor som styr fortplantning, tillväxt och överlevnad. Att mäta kritiskt temperaturmaximum (KTM) är en metod som är framtaget för att användas för att få en förståelse huruvida organismer tål värmeökningar. Under processen sker en gradvis uppvärmning under ett snabbt förlopp, och vid uppnådd KTM utsätts organismen för en extrem stress. Vid flertalet utförda inventeringar i Sverige har uteblivna föryngringar av sötvattensmusslor upptäckts. Syftet är därav att vi i detta experiment ska se om det råder skillnader i värmekänslighet hos befruktade musslor kontra obefruktade musslor. Hypoteserna är (1) befruktad dammussla når KTM tidigare än obefruktad dammussla och (2) befruktad dammusslas fot är utan rörelsekontroll vid en lägre temperatur än hos de obefruktade.  Allmän dammussla (Anodonta anatina) användes till experimentet, då den är helt utesluten ur den internationella rödlistan och vanligt förekommande i svenska sötvatten. Musslorna, vilka plockades i Alsterälven, acklimatiserades i fyra dygn i 10 °C. Under experimentet värmdes vattnet kontinuerligt med 0,3 °C/min, tills KTM hade uppnåtts. Resultatet för hypotes (1) visar att befruktade dammusslor hade ett signifikant högre KTM än obefruktade (t-test, p=0,039), vilket är tvärtemot min hypotes. Resultat för hypotes (2) visar ingen skillnad mellan grupperna (t-test, p=0,54). Varför befruktade musslor uppnådde ett högre KTM skulle kunna bero på att glochidierna stört filtreringen, så pass att gälfunktionen stärkts, vilket lett till att de klarar att hålla igång filtreringen och sin egen metabolism vid högre temperaturer. Mer studier behövs för att få en ökad förståelse över musslors känslighet av temperaturförändringar. / Global warming is expected to increase the earth's average temperature in the future, which means that precipitation patterns will change as a result of droughts and floods. This will pose an increased threat to many freshwater mussels, which are already one of the most endangered groups in the world. Temperature is an essential abiotic factor that controls reproduction, growth and survival. Critical temperature maximum (CTM) is a method that has been developed to be used to gain an understanding of whether organisms can tolerate heat increases. During the process, a gradual heating takes place during a rapid process, and when CTM is reached, the organism is exposed to extreme stress. In the majority of inventories carried out in Sweden, missing rejuvenations of freshwater mussels have been discovered. The purpose is that in this experiment we will see if there are differences in heat sensitivity of fertilized mussels versus unfertilized mussels. The hypotheses are that (1) fertilized mussels reaches their CTM earlier than unfertilized mussels and (2) fertilized mussels relax their foot completely at a lower temperature than the unfertilized mussels. The result for hypothesis (1) shows that fertilized mussels had a significantly higher CTM than unfertilized (t-test, p = 0.039), which is contrary to my hypothesis. Results for hypothesis (2) show no difference between the groups (t-test, p = 0.54). The common duck mussel (Anodonta anatina) was used for the experiment, as it is not in the international red list and is commonly found in Swedish freshwaters. The mussels, which are from the Alsterälven River, were acclimatized for four days in 10 °C river water before the experiment. During the experiment, the water was continuously heated at 0.3 °C/min, until the CTM was reached. Why fertilized mussels achieved a higher CTM could be due to the fact that the glochidians disrupted the filtration, so much so that the gill function was strengthened, which led to them being able to keep the filtration going and their own metabolism at higher temperatures. More studies are needed to gain an increased understanding of mussels' sensitivity to temperature changes.