The use of dynamic positioning (DP) systems onboard vessels today is spreading to non offshore related areas such as heavy lift carriers, luxury yachts and cruise liners etc. As this technology spreads, the demand for skilled DP personnel should increase. In order to get certified, the training scheme for DP operators (DPOs) ends with 180 days of supervised DP watchkeeping experience offshore. A way to reduce the required 180 days is to attend a DP seatime reduction course. The aim of this study was to get the DP industry’s view on seatime reduction courses and also explore if there a need for speed to get certified DPOs on the market. Parties included were the Nautical Institute, International Marine Contractors Association (IMCA), one oil company, six offshore shipping companies, accredited DP centres and DPOs across the world. The results showed that although the participants in this study are aware of seatime reduction courses few companies use them regularly, but those who do express satisfaction. The DP industry’s view on seatime reduction courses is positive, however somewhat unclear. Many feel simulator courses in general are good since they can give operators experiences that will take years to achieve onboard. If they should replace seatime gained offshore was doubtful. However, the study showed that seatime reduction courses are needed, especially for trainees working onboard vessels that only occasionally use DP. It has also been recognized that trainee DPOs have a hard time obtaining the required seatime in order to apply for their DPO certificate. This indicates that even though shipping companies in this study do employ trainees, this is not done to the necessary extent. There was also expressed a certain desire to improve the DP training scheme of today in order to achieve a higher quality among DPOs. The study shows there is a need for speed to get more DPOs on the market, but not to the detriment of quality. It is advised that studies are made on DP training quality, given the importance to maintain and even raise the level of competency among DPOs. / System för dynamisk positionering (DP) ombord på fartyg sprider sig idag även till icke offshore relaterade områden såsom heavy-lift-fartyg, lyxyachter och kryssningsfartyg. I takt med att teknologin sprider sig, borde även efterfrågan på utbildad DP-personal öka. För att bli certifierad DP-operatör avslutas utbildningsprogrammet med 180 dagars handledd DP-tid som vakthavande befäl till sjöss. Ett sätt att minska de 180 dagarna är att gå en sjötidsreducerande kurs. Målet med den här undersökningen var att få DP–industrins syn på sjötidsreducerande kurser och även undersöka om det finns behov att snabba på processen att få ut certifierade DP-operatörer på marknaden. Deltagare i studien var Nautical Institute, International Marine Contractors Association (IMCA), ett oljebolag, sex offshorerederier, ackrediterade DP-center och DP-operatörer från hela världen. Resultatet visade att trots att studiens deltagare känner till sjötidsreducerande kurser så är det få företag som använder sig av dessa. De få som använder sig av kurserna tycker sig vara nöjda. DP-industrins syn på sjötidsreducerande kurser är positiva men dock oklar. Många känner generellt att simulatorkurser är bra eftersom de kan ge operatörer erfarenheter som annars kan ta år att uppnå. Om de ska ersätta sjötid var mer tveksamt. Dock visar studien att sjötidsreducerande kurser behövs, speciellt för trainees som arbetar på fartyg som bara emellanåt ligger på DP. Det har också framkommit att DP-trainees har svårt att få ihop sin sjötid som krävs för certifiering. Även om rederierna som deltog i denna studien anställer DP-trainees och erbjuder sjötid, så görs inte detta i tillräcklig omfattning. Det framfördes även en önskan om att förbättra dagens utbildningsprogram inom DP för att uppnå en högre kvalitet hos DP-operatörer. Studien visar att det finns ett behov av att snabba på processen att få ut DP-operatörer på marknaden, dock inte på bekostnad av kvaliteten. Det rekommenderas att studier av utbildningsprogrammets kvalitet görs, för att bibehålla och kanske även höja kompetensnivån hos DP-operatörer.

Buoys anchored to the seabed are often used for marking courses in competitive sailing and other water sports, but they may need to be relocated several times per day. To avoid the time and fuel consuming labour of raising and moving the anchors, a prototype of an autonomous buoy using electric motors to maintain its position was built and tested. The prototype buoy was built as a catamaran pontoon boat with one motor in each hull. To navigate it used a Global Navigation Satellite Systems receiver and a compass as sensors. Based on information from the sensors, a microcontroller regulated the buoy’s heading and velocity using proportional, integral and derivative control. The prototype was tested and evaluated in terms of design suitability, control system performance and dynamic positional precision. Except for leaking propeller axle seals the general design of the buoy was found suitable, as was the PID control system. However, while the GNSS position was sufficiently accurate when stationary, it would not register movement smaller than approximately 30 m. Consequently the buoy was only able to stay within 19.8 m of the target location on average. The performance maybe improved by either using a different GNSS receiver, or upgrading to Real Time Kinematics GNSS. / Bojar förankrade till havsbottnen används ofta för att märka ut banan i kappsegling eller andra vattensporter, men kan behöva flyttas flera gånger per dag. För att undvika det tids- och bränslekrävande arbetet av att lyfta och flytta ankarna byggdes och testades en prototyp av en autonomboj som håller sin position med hjälp av elmotorer. Prototypbojen byggdes som en pontonbåt i katamaranutförande med en motor i varje skrov. För att navigera använde den en mottagare för Global Navigation Satellite Systems och en kompass som sensorer. Baserat på information från sensorerna styrde en mikrokontroller bojens kurs och hastighet med proportionella, integrerande och deriverande regulatorer. Prototypen testades och utvärderades med avseende på konstruktionens lämplighet, reglersystemets prestanda och dynamisk positioneringsprecision. Förutom läckande propelleraxelstätningar ansågs den generella designen var lämplig, likaså PID-reglersystemet. Aven om den stillastående GNSS-positionen var tillräckligt exakt, så registrerades inte rörelser mindre än 30 m. Följaktligen kunde bojen bara hålla sig inom 19.8 m från målpositionen i genomsnitt. Prestandan skulle kunna förbättras med en annan GNSS mottagare eller genom att uppgradera till Real Time Kinematics GNSS.