Dysmenorré är ett av de vanligaste gynekologiska tillstånden bland unga kvinnor med en prevalens kring 67%- 90% världen över. Tillståndet är uppdelat i primär- och sekundär dysmenorré och definieras som smärtsamma muskelkramper från nedre buken i kombination med bland annat illamående och diarré som uppkommer under menstruationen. Vid primär dysmenorré anses smärtan grunda sig i överproduktion av prostaglandiner i livmodern varpå det medför kontraktion i kärl och muskulatur. För behandling av dysmenorré avses smärtlindring genom inhibering av prostaglandinsyntesen det primära syftet vilket åstadkoms med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Många kvinnor avstår från behandling med NSAID på grund av medförda biverkningar, kulturella anledningar eller utebliven effekt, som uppskattas till en fjärdedel av fallen. Detta har väckt intresse för icke syntetiska behandlingar som både är effektiva och har minimala biverkningar, såsom det växtbaserade läkemedlet ingefära. Syftet med arbetet är att värdera om ingefära är lika effektivt som NSAID avseende smärtlindring, hos kvinnor med primär dysmenorré. Denna litteraturstudie är baserad på fem randomiserade kontrollerade studier där två utav dem jämför NSAID med ingefära på primär dysmenorré, för bedömning om deras effektivitet i förhållande till varandra; två artiklar som jämför ingefära med placebo vid primär dysmenorré, för en säkerställning på ingefäras verkan; och en artikel som jämför NSAID med placebo på primär dysmenorré för styrkande av befintlig effekt. Studierna erhölls via databasen PubMed. Sammanställningen av resultaten påvisar att ingefära är effektivt som smärtlindring vid behandling av primär dysmenorré. I studierna som jämförde ingefära med placebo indikerade båda en signifikant skillnad avseende den smärtlindrande effekten (p<0.05). Däremot konstaterades ingen signifikant skillnad på smärtreduktionen mellan NSAID och ingefära (p>0.05). Det sammantagna resultatet av denna litteraturstudien är att ingefära är lika effektivt som NSAID vid primär dysmenorré avseende smärtlindring. Även fast ingefäras verkan har indikerats, krävs fler utförda högkvalificerade studier med höga deltagarantal för att säkerställa effekten av ingefära vid primär dysmenorré. Det kan även vara av intresse att analysera de specifika koncentrationerna av de verksamma komponenterna i ingefära, utvidga jämförelsen av ingefäras effekt med flera olika NSAID samt andra växtbaserade läkemedel och metoder som påvisat smärtlindring vid primär dysmenorré. / Dysmenorrhea is one of the most common gynecological condition reported by women with an estimated prevalence of 67% to 90% around the world. The condition is divided into primary and secondary dysmenorrhea and is defined as painful menstrual cramping in the abdominal region in combination with nausea, vomiting, insomnia, fatigue and diarrhea. The cause of the pain in primary dysmenorrhea is believed to result from an excessive increase in prostaglandin synthesis in the endometrium during the ovulatory cycle, which further causes vasoconstriction of the blood vessels in the uterine and increased uterine muscle contractions. The decrease of blood supply will result in ischemia and therefore induce pain. The treatments for dysmenorrhea include prostaglandin synthesis inhibitors such as Non -Steroidal Anti -Inflammatory Drugs (NSAID). NSAIDs are used as the first line therapy for pain relief of primary dysmenorrhea. In addition, one fourth of the patients don’t experience an effect of the drugs and some women don’t prefer the usage because of the lack of benefit, the adverse side effects or due to cultural reasons thus left with alternative treatments. Alternative non-synthetic treatments, such as herbal drugs, with effectiveness and low toxicity have been of high interest. Ginger, which is a herbal compound, have been reported to have beneficial effects on primary dysmenorrhea by inhibiting the prostaglandin synthesis and subsequent decrease of the pain. The aim of this study was to compare the effectiveness of ginger with NSAID on pain management in primary dysmenorrhea. This study is a literature review where five randomized controlled trials has been evaluated and analyzed. Two of them compared the pain management between NSAID and ginger in primary dysmenorrhea, two studies compared the pain management between placebo and ginger in primary dysmenorrhea and one study compared the pain management between NSAID and placebo in primary dysmenorrhea. All the studies where collected from the database PubMed. Overall the result showed that ginger influences pain relief in primary dysmenorrhea. In the two studies that evaluated gingers effect with placebo, both of them indicated a statistically significant difference in pain reduction (p<0.05). The treatment with ginger resulted in a pain reduction around 61% in the first study respectively around 34% in the second. In the studies which compared NSAID with ginger, the highest reduction NSAID could achieve was 56.5% whereas ginger achieved 60.1%. However, there were no statistically significant reduction in pain between them (p>0.05). The conclusion is that ginger as well as NSAID are effective in relieving pain in women with primary dysmenorrhea. Although the effect of ginger has been observed, further studies are necessary to establish gingers efficacy for the treatment of primary dysmenorrhea. Furthermore, it’s suggested that in the future extend the studies of ginger by comparing with multiple NSAID, other herbal compounds and methods used for primary dysmenorrhea with larger number of patients.

Introduktion: Många kvinnor påverkas negativt av fysiska och psykiska besvär under sin menstruationscykel. Det råder idag stor kunskapsbrist om hur subkliniska menstruella besvär som kraftig menstruationssmärta, riklig menstruationsblödning, premenstruellt syndrom, premenstruellt dysforiskt syndrom, oregelbunden menstruation och menstruationsbortfall kan lindras utan att använda läkemedel. Fysisk aktivitet och kost har visats ge stora hälsoeffekter vid många sjukdomar och besvär och därför var syftet att undersöka om det även ger positiva hälsoeffekter vid menstruella besvär. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att studera om fysisk aktivitet och kost kan minska fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär och därigenom ge ökat välmående. Metod: Sökt i Pubmed med sökorden subkliniska besvär i relation till fysisk aktivitet respektive kost hos fertila tränade och otränade kvinnor utan inverkan av hormonella preventivmedel. Resultat: Studien har visat vissa belägg för att fysisk aktivitet och kost kan lindra några subkliniska menstruella besvär. Premenstruellt syndrom (PMS) kan främst lindras genom lugna, meditativa aktiviteter. Vidare sågs god effekt på PMS av mindre men fler måltider med komplexa kolhydrater, samt intag av vitaminer och mineraler. Yoga har även visats minska menstruationssmärta, och allmän fysisk aktivitet har visat antydan till att förbättra menstruationens regelbundenhet. För att undvika oregelbunden menstruation eller menstruationsuppehåll behövs adekvat energiintag. Övriga subkliniska menstruella besvär saknade tydliga rekommendationer. Konklusion: Studien har visat att fysisk aktivitet och kost kan ha positiva effekter på vissa menstruella subkliniska besvär. För kvinnor med PMS verkar lugna, meditativa former av fysisk aktivitet kunna lindra syndromet. Yoga och fysisk aktivitet har även visats minska dysmenorré. Tillräckligt energiintag är essentiellt för att undvika oregelbunden och utebliven menstruation. Ytterligare studier behövs inom området för att säkerställa resultat och ge generella rekommendationer. / Background: Many women experience physical and psychological symptoms during their menstrual cycle. Research is scarce about how to ease subclinical menstrual disorders like dysmenorrhea, menorrhagia, premenstrual syndrome, premenstrual dysphoric syndrome, oligomenorrhea and amenorrhea without using medicines. Physical activity and diet is proved to have positive effects on several diseases and we therefore wanted to see if positive effects also could be seen on subclinical menstrual disorders. Aim: The aim of this study was to investigate if physical activity and diet could reduce physical and psychological subclinical menstrual disorders and lead to a better wellbeing. Method: Searching for subclinical menstrual disorders in relation to physical activity and diet in fertile, active and inactive women without the use of hormonal contraceptives was done using Pubmed. Results: The study has shown that physical activity and diet could reduce some of the problems associated with subclinical menstrual disorders. Premenstrual syndrome (PMS) could be eased through calm, meditative activities. Positive effects could be seen when eating more often but smaller meals containing complex carbohydrates and by taking additional vitamins and minerals. Yoga has been proved to reduce menstrual pain and there’s also an indication that physical activity could improve the regularity of the menstrual cycle. Adequate energy intake is needed to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. No clear recommendations were found for the remaining subclinical menstrual disorders. Conclusion: The study has shown that physical activity and diet have positive effects on some subclinical menstrual disorders. Symptoms of PMS could be eased by calm, meditative activities. Yoga and physical activity have been shown to reduce dysmenorrhea. Adequate energy intake is essential to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. Further research is needed to give general recommendations.

Title: Menstrual Disorders in Ballet Dancers and Orienteering Runners Objectives: The aim of this thesis is to determine prevalence of selected menstrual disorders in ballet dancers and orienteering runners. The data were analyzed and compared to available literature. Methods: The theoretical part of this thesis is a summary of available literature. The data for the research were collected by anonymous non-standardized questionnaire and processed by descriptive analysis, which was proceeded in Microsoft Excel 2010, Statistika and NCSS free version. Qualitative data were evaluated by qualitative analysis. Results: A total of 103 women participated in the research, 57 women from general population (control group), 24 ballet dancers and 22 orienteering runners. The significant higher age at menarché was found in ballet dancers group (Chi square, p = 0,038; p < 0,05) as well in group of orienteering runners (Chi square, p = 0,032; p < 0,05) compared to cotrol group. There was proved a significant deviation of prevalence of secondary amenorrhea in ballet dancers group compared to orienteering runners (Chi square, p = 0,024; p < 0,05). There was no significant difference in prevalence of dysmenorrhea among groups. We found a mild positive correlation between hours of training per week and intensity of...

Objetivos: Determinar la efectividad del Kinesiotape en la reducción del dolor debido a la dismenorrea en jóvenes-adultas. Métodos: Se realizó un estudio experimental, tipo ensayo clínico en mujeres de la Escuela de Policías de Chorrillos y San Bartolo en Lima, Perú. El muestreo se realizó por aleatorización por bloques, se distribuyeron las 229 participantes en bloques de 6. Se tuvo un total de 36 bloques y dentro de cada bloque se eligió al azar la asignación a los grupos de intervención o de Kinesiotape y control o de Kinesiotape simulado. Se aplicó el Kinesiotape por 4-5 días al grupo intervención y al de control. Se colocaron tres bandas adhesivas de 5 cm de ancho y 12 de largo, la banda horizontal se colocó de forma directa, la banda vertical se aplicó de caudal a cefálico en la zona suprapúbica, y la última banda se aplicó de forma horizontal en la zona lumbar, a la altura de L4. El dolor menstrual y lumbar se valoró con la Escala de calificación numérica del dolor antes, 2-3 hrs después de la aplicación del método, a las 24 hrs, 48 hrs y 72 hrs respectivamente. Finalmente, se realizó la fase de intervención con una duración de 3 meses por cada integrante en donde se midió el dolor menstrual y lumbar durante su periodo menstrual. Resultados: Se evaluó la eficacia del Kinesiotape versus el Kinesiotape simulado en el dolor asociado a la dismenorrea primaria. Las diferencias entre el grupo de control e intervención con respecto al dolor menstrual fueron que en el mes 1 luego de 2-3 horas de la aplicación del Kinesiotape el dolor se redujo en -2.32 (p<0.001), en el mes 2 de -2.8 (p<0.001) y en el mes 3 de -1.3 (p<0.001). Se observó que a las 24 horas del efecto, el dolor se redujo en -2.15 (p<0.001) en el mes 1, -1.77 (p<0.001) en el mes 2 y -0.87 (p<0.001) en el mes 3. Asimismo, en el dolor lumbar se observó el efecto del Kinesiotape a las 24 horas de la aplicación en el mes 1 con una diferencia de -0.5 (p: 0.013), en el mes 2 -0.62 (p: 0.001) entre ambos grupos. Conclusiones: La aplicación del Kinesiotape es efectiva para reducir el dolor abdominal relacionado a la dismenorrea en comparación a la aplicación del Kinesiotape simulado. / Objectives: Determine the effectiveness of Kinesiotape to decrease pain due to dysmenorrhea in young adult women. Methods: An experimental study was conducted a clinical trial in women of the Police school in Chorrillos and San Bartolo in Lima, Perú. We performed a blocked randomization. The 229 participants were distributed in blocks of 6 individuals. A total of 36 blocks were taken and within each block the allocation to the intervention group and control group was chosen at random simulated. Kinesiotape was applied for 4-5 days to the intervention and control group. Three adhesive bands 5 cm wide and 12 long were placed, the horizontal band was placed directly, the vertical band was applied from flow to cephalic in the suprapubic area, and the last band was applied horizontally in the area lumbar, at the height of L4. Lumbar and menstrual pain was assessed with the Numerical Pain Rating Scale before, 2-3 hours after the application of the method, at 24 hours, 48 hours and 72 hours respectively. Finally, the intervention phase was carried out with a duration of 3 months for each member where menstrual and lumbar pain was measured during their menstrual period. Results: The efficacy of Kinesiotape vs Sham Kinesiotape in pain associated with primary dysmenorrhea was evaluated. The differences in the results between the control and intervention group with respect to menstrual pain were that in month 1 during 2-3 hours of the application of Kinesiotape the difference was -2.32 (p <0.001), in month 2 of -2.8 (p <0.001) and in month 3 of -1.3 (p <0.001). It was observed that 24 hours after the effect of Kinesiotape on the control group had a difference of -2.15 (p <0.001) in month 1, -1.77 (p <0.001) in month 2 and -0.87 (p <0.001) in month 3. Also, in lumbar pain the effect of Kinesiotape was observed 24 hours after application in month 1 with a difference of -0.5 (p: 0.013), in month 2 -0.62 (p: 0.001) between both groups Conclusions: During the intervention period with the application of Kinesiotape to the intervention group, abdominal pain related to dysmenorrhea was reduced compared to the application of simulated Kinesiotape in the control group. / Tesis