Författare: Fredrik Carlsson och John Eriksson Handledare: Joacim Andersson Nyckelord: Friluftsliv, idrott och hälsa, kunskaper, skolundervisning Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur gymnasielärare pratar om friluftsliv i undervisning inom skolämnet idrott och hälsa för att identifiera vilka kunskaper som förmedlas i friluftsliv. Metod: Studien är utformad med en kvalitativ metod och baseras på tidigare forskning samt fem semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare i idrott och hälsa på gymnasieskolor. Datan analyserades och bearbetades genom tematisk analys. Teori: De teoretiska perspektiven i denna studie grundar sig i kunskapskulturer och undervisningspraktiker som kan bidra med att förstå förhållandet mellan kunskap och undervisning. Även powerful knowledge, powerful knowns och powerful knowings implementeras för att kunna skapa en ökad förståelse kring vilka kunskaper undervisning i skolan bidrar med. Resultat och Slutsatser: Gymnasielärarnas arbete med friluftsliv i deras undervisning tyder på att ett enkelt friluftsliv som är simplifierat är det mest realistiskt genomförbara i skolan. Gymnasielärarna ser att platsen har stor betydelse för friluftslivsundervisningens utformning. Samtidigt framkommer att de flesta av gymnasielärarna vill att friluftslivet ska förhålla sig kravlöst till naturen. Både de teoretiska och praktiska kunskaperna prioriteras i undervisningen och vissa av gymnasielärarna ser även att andra värdefulla kunskaper framkommer i friluftslivet. Däribland hör sociala relationer och värdegrundsfrågor för skolan. Gymnasielärarna tycker att friluftslivet är en viktig del i skolämnet idrott och hälsa och ser utvecklingspotential genom att lägga till nya koncept i friluftsliv.

The current publication is a paper at university level about health- promoting work and healthcare in the workplace. In cooperation with BillerudKorsnäs at Gruvön, the present paper aims partly to study employees´knowledge of and use of healthcare benefits, and to investigate any differences between healthcare benefits, gender, working time, employment and age. Through a quantitative survey, the purpose are partly also to investigate possible association between healthcare contribution, perceived health, level of physical activity and work motivation. The study are based on four theoretical starting points such as the salutogenic perspective, Bronfenbrenner´s ecological model, self- determination theory and WHO´s model (2010).  Previous research describes that physical activity is an important component for both body and soul. Health- promoting achievements aimed to increasing physical activity, can be important both for the society and public health (Faskunger, 2007: YFA, 2016). Towards, health is created within that enviroment in which people live, the workplace is an important place for health promotion work (Glantz, Rimer & Viswanath, 2008: Winroth, 2018). Health- promoting achievements in the workplace might be able to promote work performance and the efficiency of operations (WHO, 2010: Winroth, 2018). By offer benefits and inspire to healthy lifestyles, there is good conditions for employees to make healthy choices. Winroth (2018) means that healthcare can be a good way to work with organizational health. Moreover, Abraham and Graham- Rowe (2009) account for that health promotion in the workplace might be a way to overcome the fact that lack of time is a common factor of not participating in physical activity. However, health work in the workplace might involve certain challenges, for instance that only a few use the wellness contribution (Svenska dagbladet, 2017). Thus, it is interesting to study health promotion work in the workplace and employees´own perceptions. According to the result most of the employees use the healthcare contribution, and above half of the employees do not participate in physical activities or apply the gym that the workplace offers. Reasons of participating in physical activities, partly are because of enjoy and for maintaining health. Accordning to the result, lack of time, exercising in other ways and the current pandemic are determining factors in not participating in physical activities. Otherwise, the employees also shared their own suggestion, such as web- based activities and information about local healthcare offers.

No description available.

Aim: The aim of the study was to improve the understanding on the relationship between different training- and match load variables and subsequent perceived rating of fatigue. This was done by investigating whether traditionally used workload variables (e.g GPS, HR data) functions as a good indicator of the players' perceived ratings of fatigue. A secondary aim was to quantify the size and distribution of the accumulated workload variables effects, in a three-days sequence, on perceived rating of fatigue by using a distributed lag model. That is the workload measured the day before, two days before and three days before the perceived rating of fatigue. Method: The current study is a retrospective observational study. Heart Rate data, data from a 10Hz GPS tracking system and data from Wellness Questionnaire were collected from a convenience sample of 13 professional male football players (average age ± SD: 24.62 ± 3.01 years, height 180.23 ± 5.04 cm, weight 74.77 ± 5.89 kg) from Swedish Allsvenskan team during a pre-season. A correlation analysis and distributed lag regression were used to detect the association between training- and match load variables and perceived rating of fatigue. Results: Moderate correlations were found between fatigue and several internal- and external- training load variables from the previous day session. A model with Fatigue explained by Training load Score (TLS) showed a significant positive (higher TLS = more fatigue) effect from all of the three previous days training sessions or matches with the largest effect from the session closest in time, i.e the day before (size of coefficient = 0.0100) followed by decreasing effect for the session two days ago (size of coefficient = 0.0074) and three days ago (size of coefficient = 0.0036).  Conclusions: The results showed in this study provides practitioners with a helpful tool to plan training and to estimate the dose-response relationship based on the group and training methods used. Diverse internal- and external training load variables can be used effectively to quantify the training load. The size of the coefficients can be used as an index or multiplier when estimating the effect from the last three days training load on fatigue. Nevertheless, a large variation in the group response depends on individuals responding differently which gives extra weight on monitoring the load on individual level and not only team-level. A larger sample, with fixed characteristics like age, playing position and gender, could provide more general conclusions. / Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att bedöma sambandet mellan olika traditionellt använda tränings- och match load variabler och efterföljande uppskattning av trötthet. Detta gjordes genom att undersöka om traditionellt använda arbetsbelastnings variabler (t.ex. GPS, HR-data) fungerar som en bra indikator på spelarnas självuppskattning av trötthet. Ett sekundärt mål var att kvantifiera storleken och fördelningen av de ackumulerade workload variablernas effekt, i en tre-dagars sekvens, på upplevd trötthet genom att använda Distributed lag modell. Det är den arbetsbelastning som mättes dagen före, två dagar före och tre dagar före den upplevda bedömningen av trötthet. Metod: Den aktuella studien är en retrospektiv observationsstudie. Hjärtfrekvens data, data från 10 Hz GPS-system och data från Wellness frågeformulär samlades in under en försäsong. Urvalet var ett bekvämlighetsurval av 13 professionella manliga fotbollsspelare (ålder ± SD: 24.62 ± 3.01 år, längd 180.23 ± 5.04 cm, vikt 74.77 ± 5.89 kg) från en Allsvensk klubb. En korrelationsanalys och Distributed lag Regressionsanalys användes för att upptäcka sambandet mellan tränings- och match variabler samt upplevd trötthet. Resultat: Måttlig korrelation hittades mellan trötthet och olika interna och externa träningsvariabler från föregående dags träning. En modell med trötthet förklarad av Training load Score (TLS) visade en signifikant positiv (högre TLS = mer trötthet) effekt från alla de tre föregående dagars träningspass eller matcher med störst effekt från träningen närmast i tid, dvs. dagen innan (koefficient storlek = 0.0100) följt av minskande effekt för träningen för två dagar sedan (koefficient storlek = 0.0074) och för tre dagar sedan (koefficient storlek = 0.0036).  Slutsats: Resultaten i denna studie ger utövare ett användbart verktyg vid träningsplanering och för att uppskatta förhållandet mellan träningsdos och respons baserat på gruppen och de träningsmetoderna som används. Olika interna och externa träningsbelastning variabler kan användas effektivt för att kvantifiera träningsbelastningen. Storleken på koefficienterna kan användas som en index eller multiplikator när man uppskattar den totala effekten av träningsbelastningen, de senaste tre dagarna, på trötthet. En stor variation i gruppens träningsrespons beror på den individuella variationen i respons  vid träning vilket ger extra vikt vid att belastningen ska planeras och övervakas på individnivå och inte bara på lagnivå. Ett större urval kontrollerat för egenskaper som ålder, position och kön skulle dock kunna ge mer generella slutsatser.

Syftet med studien var att beskriva kunskap om, erfarenheter av och inställning till skador och akuta knäskador samt förebyggande åtgärder som t.ex. Knäkontroll hos flickor i åldrarna 13 och 14 år som spelar fotboll på hög nivå. Frågeställningarna var: ·      Vilken kunskap har flickor i akademilag av skador och förebyggande åtgärder? ·      Vilken erfarenhet har flickor i akademilag av skador och förebyggande åtgärder? ·      Vilken inställning har flickor i akademilag till skador och förebyggande träning? Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer valdes som tillvägagångssätt inför en manifest innehållsanalys av datamaterialet med deduktiv ansats. Tio flickor i 13 och 14 års åldern som spelade i akademilag i Stockholm valdes ut genom ändamålsenligt urval. De var sedan tidigare utan akuta knäskador och hade spelat fotboll i minst 4 år. Resultat: Innehållsanalysen av intervjuerna resulterade i tre övergripande kategorier: 1) kunskap om skador och förebyggande träning, 2) erfarenhet av skador och förebyggande träning samt 3) inställning till skador och förebyggande träning. Dessa hade i sin tur fem eller sex subkategorier vardera. Spelarna hade 1) viss kunskap om knäskador och dess konsekvenser men saknade en bredare förståelse för vad förebyggande träning som Knäkontroll egentligen innefattar. Spelarna hade 2) erfarenhet av skador och förebyggande träning men upplevde osäkerhet i utförandet av Knäkontroll-övningar och att initiering av knäövningar skiljde sig åt mellan tränare. Spelarnas 3) inställning till skador präglades av acceptans och att det var en del av spelet, men även oro för vilka konsekvenser en skada skulle få både avseende idrottsidentiteten och det idrottsliga sammanhanget spelarna ingick i. Inställningen till förebyggande träning som Knäkontroll präglades av rutinmässigt utförande av övningar som inte var roliga att göra. Konklusion: Resultaten i studien tyder på att unga kvinnliga fotbollsspelare på hög nivå har viss kunskap och erfarenhet vad gäller skador och förebyggande träning men saknar djupgående förståelse avseende innehållet och syftet med övningarna i konceptet Knäkontroll. Inställningen hos spelarna till skador präglas av acceptans och inställningen till förebyggande träning av ett plikttroget utförande utan större engagemang. En praktisk implikation vore att mer utförligt utbilda spelarna i hur övningarna utförs och dess speltekniska effekter. / Aim The aim of this study was to explore the knowledge, experience and attitude regarding injuries and Injury prevention exercise program (IPEP), e.g. Knee Control in girls playingfootball at high-level for their age group. The research questions were: • What knowledge do girls in high-level football teams have regarding injuries and IPEPs? • What experience do girls in high-level football teams have regarding injuries and IPEPs? • What is the attitude among girls in high-level football teams to injuries and IPEPs? Method A qualitative research design using semi structured interviews was chosen as the basis for amanifest content analysis approach. Ten girls aged 13 and 14 years old were purposivelyselected among high-level football teams in Stockholm. They had no earlier personal experience of a severe injury and had been playing football for at least 4 years. Results The manifest content analysis resulted in three main categories: 1) knowledge regardinginjuries and IPEPs, 2) experience regarding injuries and IPEPs and 3) attitudes to injuries and IPEPs. These main categories had five or six sub categories each. The girls had 1) someknowledge about knee injuries and their consequences but lacked a wider understanding of the concept Knee Control. The girls had 2) experiences of minor injuries and IPEPs but expressed an uncertainty regarding the execution of the exercises and were dependent on their coaches on how the IPEPs were conducted. 3) The attitude among the girls was described as an acceptance of injuries being part of the game. However, there was a concern how a severe knee injury could affect their image as an athlete as well as the sport context they belonged to. IPEPs was considered a necessary but boring routine they conducted without any enthusiasm. Conclusion The results indicate that girls playing football in high-level teams have a reasonable level of knowledge and experience of injuries and IPEPs but lack a deeper understanding of the content and aspects of the IPEP Knee Control. There is an accepting attitude regarding injuries. The IPEP Knee Control is looked upon as a routine they do conscientiously without any enthusiasm. These findings suggest a more thorough presentation of IPEPs with the players.

The nature of sport competition involves athletes being compared and ranked based on athletic ability, with athletes invariably confronted by potential threat of subjective and objective failure within their sport context. Given this circumstance and the extraordinary amount of pressure athletes often experience, developing an ability to be kind towards oneself in the face of perceived failure could be an important part of sport training. This study evaluated the feasibility and preliminary efficacy of a 4-week self-guided online self-compassion program for athletes. Eighty competitive athletes who participate in time-based sports were recruited from sport organizations and randomly assigned to either a 4-week self-compassion program or a wait-list control. Participants in both groups completed pre- and post-study self-report measures of self-compassion, mindfulness, general anxiety, sport-related anxiety, and perceived sport performance. Objective athletic performance was obtained through performance logs. Results indicated that the self-compassion program was of interest to sport organizations and athletes. However, attrition was high and there were challenges with program adherence. Linear mixed model analyses revealed that relative to the wait-list control, participants in the self-compassion group demonstrated significantly greater improvement in overall levels of self-compassion, the self-compassion element of common humanity, and the mindfulness facet Observe. No significant differences between the groups were found for measures of anxiety and perceived and objective sport performance. Factors influencing compliance with online self-compassion programs such as participant readiness and fears of self-compassion are explored. Program efficacy, study limitations, and directions for future research are also discussed. While the self-compassion program is feasible, challenges in program adherence need to be addressed in future studies. Future research should continue formulating the concept of self-compassion in sport to reflect the needs and interests of athletes, consider including several formats and methods of program delivery, add a motivational component to address barriers to participation and program adherence, and work in collaboration with sport coaches and teams.

Syfte och frågeställningar  Syftet med studien var att studera anledningar till varför tonårsflickor i åldrarna 13–16 år stannar kvar eller lämnar sin föreningsidrott med hjälp av två frågeställningar: Vilka individfaktorer påverkar att man stannar/lämnar sin föreningsidrott? Vilka organisatoriska faktorer påverkar att man stannar/lämnar sin föreningsidrott? Metod  En kvalitativ intervjustudie utfördes, där sex flickor i 14–15 årsåldern; tre aktiva inom föreningsidrott och tre som slutat, intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide utformad för respektive kategori. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan med metoden innehållsanalys där teman identifierades och kondenserades utifrån en induktiv ansats och ett latent förhållningssätt.  Resultat  Individfaktorer som framträdde var för de aktiva; motivation, gemenskap/tillhörighet, prestation och hälsa och för de som slutat; prestationsångest, motivationsbrist och skolstress. Framträdande organisatoriska faktorer var för båda grupperna ledarskapet och för de som slutat handlade det också om specialiseringsförfarandet. Specialisering påverkar unga idrottare olika där de flickor som i denna studie fortfarande idrottar hade en accepterande inställning medan de som slutat upplevde det som en kravfylld och pressande faktor vilken bidrog till att deras motivation släcktes. Ledarskapet uppfattades i allmänhet som positivt, stödjande och som en viktig motivationsfaktor för de fortfarande aktiva. Dock räckte det inte till att motverka prestationsångesten och därav motivationsbristen som ledde till avhopp. Slutsats  Den underliggande faktor som påverkade hur flickorna generellt upplevde sitt idrottande var motivationsklimatet, vilket både påverkades av organisatoriska och individuella faktorer som ledarskap, specialisering och hur lagandan upplevdes. Vi har i likhet med andra studier kommit fram till att för att få ungdomar att fortsätta med idrott behöver föreningsidrotten öka medvetenheten om och verka för att minska negativa effekter av resultatorienterade klimat. Ledarskap har fördelar av att baseras på autonomistöd och kompetensutveckling som skapar positiva motivationsklimat och det är också viktigt att man som ledare har kunskaper om de fysiska och psykiska förändringar tonåringar går igenom. / Aim Research shows that adolescent girls tend to leave their club sports in their 13–16 years of age. The aim of this study was to examine individual and organizational factors regarding this behavior. Method A qualitative interview study in which six girls aged 14–15; three active members in club sports and three who left, were interviewed using a semi-structured interview guide, designed for each category. The interviews were recorded, transcribed and analyzed using the content analysis method where themes were identified and condensed based on an inductive and latent approach.  Results Individual factors that emerged were for the active; motivation, community/belonging, performance and health and for those who have left; lower self-esteem, lack of motivation and pressure from school. A prominent organizational factor was the leadership for both groups and for those who left, the specialization procedure had a negative impact. The specialization procedure affects young athletes differently where those in this study who are still active have an accepting attitude while those who quit experienced it as a demanding and pressing factor that contributed to lower their motivation. Leadership was generally perceived as positive, supportive and as an important motivating factor for those still active. However, it was not enough to counteract lower self-esteem, hence the lack of motivation that led to the girls finally choosing to quit. Conclusion The underlying factor that affects how girls generally experience their sports club environment is the motivational climate, which is affected by both organizational and individual factors such as leadership, specialization and how the team spirit is perceived. To get young people to continue with sports, sports clubs need to increase awareness of and work to reduce the negative effects of result-oriented climates. Leadership has benefits of being based on autonomy support and competence and leaders should also be aware of the physical and mental changes teenagers go through during these years.

Studien görs i samråd med Smålands Innebandyförbund där syftet är att kartlägga vad som anses vara ett positivt respektive negativt beteende hos idrottsföräldrar. Mer precist handlar det om att studera innebandyföreningars arbete med föräldrafrågan inom barnidrott. Vilka hinder och möjligheter upplever föreningarna att det finns för att kunna skapa en trygg och kravlös miljö för våra barn inom idrotten. Vår studie fokuserar specifikt på föräldrarnas roll och engagemang genom att undersöka föreningarnas strategi, syn på policydokument och övergripand arbete så vill vi fördjupa kunskapen inom området som berör föräldrarnas roll. Tillvägagångssättet för vår empiriinsamling har varit semistrukturerade intevjuer. Fyra intervjuer har gjorts med nyckelinformanter från de största innebandyföreningarna i Småland, sett till antalet medlemmar. Antalet medlemmar har betydelse för denna undersökning då den ämnar att få en bättre förståelse för hur föreningar med stor barn- och ungdomsverksamhet arbetar med föräldrafrågan. Studien tar sin utgångspunkt i tidigare forskning kring idrottsföräldrars beteende och hur det påverkar barnen utifrån ett fysiskt, psykiskt och socialt sammanhang. Resultatet ger insikt i föreningarnas arbete, synsätt samt hur de prioriterar ämnet i relation till dess tyngd. I nuläget finns det stor utvecklingspotential kring området och ämnet behöver belysas ytterligare för att öka förståelse, medvetenheten och kunskap kring de problem som finns. Tidigare forskning visar att idrottsföräldrar på senare år kommit att bli en allt större del av idrottsföreningen. Det vidgade engagemanget har på så sätt fått allt fler konsekvenser vilket undersöks i denna studie. Tidigare har ingen undersökning gjorts av de representerade föreningarnas verksamheter och hur de arbetar med barnidrott och idrottsföräldrar.

No description available.

Syfte och frågeställningar | Syftet med studien var att undersöka om det fanns samband mellan sömn och ångestsymptom hos 13–14 åringar. Syftet var även att studera hur sambandet såg ut när pojkar och flickor analyserades separat och med hänsyn taget till föräldrautbildning och fysisk aktivitet. Frågeställningar: 1) Finns det samband mellan sömnlängd och ångestsymptom? 2) Finns det samband mellan sömnkvalitet och ångestsymptom? 3) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos flickor och pojkar? 4) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos deltagare med hög och låg föräldrautbildning? 5) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos deltagare som uppnår rekommenderad fysisk aktivitet och inte? Metod | Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie med data från projektet “Physical Activityfor Healthy Brain Functions in School Youth”. I studien deltog 1139 tonåringar varav 580 flickor, 558 pojkar och 1 annat kön. Medelåldern (SD) för deltagarna var 13.4 ± 0.3 år. Resultat | Studien visade svagt negativt signifikant samband mellan ångestsymptom och sömnlängd på vardag hos hela studiepopulationen (r=-0.068, p=0.027), hos flickor (r=-0.098,p=0.022), hos tonåringar med hög föräldrautbildning (r=-0.094, p=0.014) och hos deltagare som inte uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet (<60 min/dag) (r=-0.115, p<0.002). Ytterligare fynd visade svagt signifikant negativt samband mellan ångestsymptom och sömnkvalitet hos hela gruppen (r=-0.242, p=0.001), hos flickor (r=-0.221, p=0.001), hos pojkar (r=-0.226, p=0.001), hos båda utbildningsgrupperna (≤12 år och >12 år) (r=-0.212,p=0.001 och r=-0.238, p=0.001), samt hos båda grupperna för fysisk aktivitet (<60 min/dagoch >60 min/dag) (r=-0.217, p<0.01 och r=-0.225, p<0.01). Slutsats | Resultaten visar svaga negativa samband mellan ångestsymptom och sömnlängd på vardag, och sömnkvalitet hos tonåringar. Flickor rapporterade mindre sömnlängd, fysisk aktivitet och mer ångestsymptom jämfört med pojkar. Denna studie stödjer inte ett orsakssamband, vidare forskning med annan studiedesign krävs.