Bakgrund: Enligt tidigare forskning har kvinnor rapporterat ett behov av stöd från barnmorskor efter förlossningen. Det är också belagt att barnmorskor har en positiv inställning till att samtala om sexuell hälsa med kvinnor men upplever hinder. Tidigare forskning beskriver att det finns behov av mer utbildning och kunskap inom området sexuell hälsa bland barnmorskor. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att samtala om sexuell hälsa med kvinnor vid eftervårdsbesöket postpartum. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio barnmorskor intervjuades från Mellansverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet identifierades nio underkategorier som bildade fyra kategorier: Normalisering av ny situation postpartum, förutsättningar för kvinnocentrerad vård, rådgivning kring samlivet och hinder för god kommunikation. Slutsats: Sexuell hälsa ingick till viss del i samtalet i eftervårdsbesöket. Riktlinjerna i medicinska basprogrammet om eftervårdsbesöket är otydliga och kan behöva ändras. Ett till eftervårdsbesök kan behövas, det är tidigt att samtala om sexuell hälsa sex till åtta veckor postpartum.

Background: Within the Stockholm County Council returned in 2013 around 68 percent of the women to the antenatal clinic for a check-up after childbirth. Earlier studies show that new mothers want greater support from maternal health care and do not always know where to seek care. Aim: The aim of this work was to investigate whether the use of a standard model describing midwifery care and procedures for the postpartum check-up could affect the number of women who return to Södermalms clinic. A further aim was to compare the midwife and the patient's perspective, about what were included and discussed at this postpartum check-up. Method: This study had a descriptive quantitative research approach. How and when the woman contacted, and what topic the midwife discussed with the woman during the postpartum visit, was well described in a flowchart. 112 women were enrolled in the study and the project could be evaluated on the basis of data from the Pregnancy Registry and a control group corresponding to the intervention group was appointed. Results: Registered data showed an increased number of women who returned to Södermalms clinic postpartum, in the control group, there was no increase in the percentage of women who came to postpartum visits. There was a difference between the midwife and the woman's perception of what was discussed at the postpartum visit, particularly around the   information about the ruptures and the pelvic floor muscle, there was a discrepancy.  The midwives participating in the study preferred after completion of the study a more structured working model, where the postpartum visits were clarified. Conclusion: There may be advantages to use a standard model describing the midwifery care and procedures for the postpartum visits. The midwives preferred to book in the woman's postpartum check-up during her last pregnancy visit and were more satisfied with the new approach.

Bakgrund: När en kvinna genomgår en graviditet och förlossning innebär det stora påfrestningar för hennes kropp. Vid en förlossning kan bristningar uppstå, vilket kan medföra besvär för kvinnan i olika utsträckning. Genom eftervårdsbesöket har barnmorskorna en möjlighet att identifiera problem som kan ha uppstått och upptäcka odiagnostiserade förlossningsskador. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskans erfarenheter av gynekologisk undersökning och att bedöma bäckenbottens strukturer vid eftervårdsbesök inom mödrahälsovården. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva barnmorskor yrkesverksamma inom mödrahälsovården. Tematisk analys användes för att analysera materialet. Resultat: Ett huvudtema, tre organiserande teman samt tio basteman identifierades. Huvudtemat var: kvinnans behov i centrum. Organiserande teman var: att stödja genom sitt förhållningssätt; att verka hälsofrämjande och förbättringsområden. Basteman var: att vara lyhörd; att bekräfta; att se individuella behov; att motivera till undersökning; att motivera till egenvård; utbildning; struktur; dokumentation; tidsaspekten och uppföljning. Slutsats: Barnmorskor inom mödrahälsovården fyller en viktig funktion i att arbeta hälsofrämjande och arbetar med kvinnans behov i centrum. De försöker individanpassa varje besök och den information som ges ut men upplever att det kan finnas svårigheter att motivera kvinnor till gynekologisk undersökning. Mer utbildning, bättre och tydligare struktur för bedömning av bäckenbotten samt en förbättrad samtalsmetodik kring besvär som kan kvarstå efter förlossningen kan bidra till att kvinnor får den hjälp och vård de behöver. Klinisk tillämpbarhet: Studiens resultat belyser behov av mer kunskap, utbildning och struktur. Att detta uppmärksammas i denna studie kan leda till diskussion om vidareutveckling och att ämnet lyfts i den kliniska verksamheten. / Background: Undergoing pregnancy and childbirth, entails great strain on a woman’s body. When giving birth vaginally, tears may occur, which may cause problems for the woman to a different extent. Through the postpartum check-up, midwives have an opportunity to identify problems that may have occurred and detect undiagnosed perineal injuries. Aim: The aim was to describe the midwife’s experiences of pelvic examination and to assess pelvic floor structures at the postpartum check-up. Method: Semi-structured interviews were conducted with eleven midwives working in maternal health care. Thematic analysis was used to analyze the material. Results: One global theme, three organizing themes and ten basic themes were identified. The global theme was: the woman´s needs. The organizing themes were: to support through the approach; to promote health and areas for improvement. The basic themes were: to be responsive; to confirm; to see individual needs; to motivate for examination; to motivate selfcare; education; structure; documentation; time aspect and follow-up. Conclusion: Midwives in maternal health care play an important role in health promotion and working with women's needs. They try to personalize each visit and adapt the information given, but their experience is that there are difficulties in motivating women to undergo a pelvic examination. More education, a better and clearer structure for assessing the pelvic floor and an improved way of addressing problems that may persist after childbirth may enable women getting the help and care they need. Clinical application: The study results highlight an existing need for more knowledge, education and structure. Attention to this can lead to discussion of further development and the subject can also be raised among other healthcare providers.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka i vilken utsträckning mödrahälsovården i Stockholms läns landsting följer de riktlinjer som finns gällande bäckenbottenbedömning och information om knipträning vid eftervårdsbesöket och om det skiljer sig mot övriga landet. Syftet följs av ett flertal frågeställningar men den primära lyder; i vilken utsträckning har nyförlösta kvinnor fått information gällande knipövningsinstruktioner samt blivit erbjudna en vaginal undersökning hos mödrahälsovården? Metod Kvinnor i Sverige som fött barn 2018 deltog. Tillsammans med ett brev skickades en enkät ut till 6155 personer i 3 olika facebookgrupper och fanns tillgänglig i två veckor. Resultaten sammanställdes via överföring från Google formulär till tabeller i Excel. De data som samlades in analyserades i programmet SPSS. Av 155 svar inkluderades totalt 108 svar i analysen, 32 från Stockholm och 76 från övriga landet. 48 svar togs bort på grund av att de inte nådde upp till inklusionskriterierna. Resultat Sett till hela landet blev 73% (n=79) av kvinnorna erbjudna en vaginal undersökning vid eftervårdsbesöket hos mödrahälsovården medan 23% (n=25) inte blev det (vet ej, n=1, bortfall, n=3). I Stockholm blev 75% (n=24) erbjudna en undersökning. 51% (n=55) av alla kvinnor fick instruktioner om knipövningar, 44% (n=48) fick inte det (vet ej, n=3, bortfall n=2). Resultaten i Stockholm säger att 50% (n=16) fick knipinstruktioner. Av de kvinnor som förlösts vaginalt blev 79% (n=71) erbjudna en vaginal undersökning vid eftervårdsbesöket samtidigt som endast 44% (n=8) av de som förlösts med kejsarsnitt blev erbjudna samma undersökning (p=0,001). 10% (n=11) av kvinnorna uppgav att de hade urininkontinens och 73% (n=8) av de här kvinnorna ville ha fler träffar med utbildad personal för stöd och hjälp med knipträning. Slutsats Resultaten bekräftade hypotesen om att riktlinjerna ej efterföljdes i den utsträckning de borde, både gällande bäckenbottenbedömning och information om träning. Inga direkta skillnader kan ses vid jämförelser mellan Stockholm och övriga landet, med undantag för förekomst av urininkontinens, vilken var större i Stockholm. En viktig skillnad kan dock ses vid jämförelsen av att de som förlösts vaginalt i större utsträckning blev erbjudna en vaginal undersökning vid eftervårdsbesöket än de som förlösts med kejsarsnitt. Från de kommentarer kvinnorna lämnat går även att utläsa att flertalet vill ha mer och personligare information.