Mäns våld mot kvinnor ses som ett ökande världsomspännande problem. Bristande jämställdhet tycks leda till våld samtidigt som ett jämställt samhälle inte nödvändigtvis leder till mindre våld. Våld, kontroll och makt betraktas som maskulint. Att slå en kvinna betraktas samtidigt som icke-maskulint. Därför tvingas män som brukar våld mot kvinnor balansera mellan en accepterad maskulin och icke-maskulin identitet. Med anledning av detta kommer studien att undersöka hur män framställer sig själva i relation till våldet. Syftet med studien blir därmed att öka förståelsen för hur maskulinitetsgörande såväl som rättfärdigande av våld, påverkar mäns egna framställning i polisförhör. Genom en kvalitativ tematisk analys undersöker studien åtta polisförhör med misstänkta män dömda för mord på kvinna i närstående relation. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av de genusteoretiska begreppen genusgörande och hegemonisk maskulinitet samt Sykes och Matzas neutraliseringstekniker. Ett maskulinitetsperspektiv tillämpas således på Sykes och Matzas (1957) teori som i sig saknar det. Genom analysen identifieras två huvudteman: rättfärdigandet av våldet och förhållning till våldet. Resultatet visar att männen skiftar strategier för hur de berättar om våldet för att framställa sig som maskulina. Dessutom förnekar männen ansvaret för det dödliga våldet för att på så sätt framställa sig som goda män. Vidare identifieras nya fynd: besjäla föremål samt att placera ansvaret på egenskaper hos kvinnor. Studien visar hur neutraliseringsteknikerna används som en strategi för att försvara männens maskulina identitet samtidigt som det blir ett sätt att göra genus. Detta visar på att män reproducerar sin överordning vilket upprätthåller den patriarkala könsordningen. Studien bidrar således med en skildring om hur normer kan antas komplettera förklaringar till mäns våld mot kvinnor.