I samhället tycks det råda konsensus kring att alla brottsoffer ska känna samhällets stöd. I praktiken tycks dock samhällets definition av brottsoffer främst inkludera kvinnor och barn. Det som synliggörs är en brottsofferdiskurs där mannen inte tycks tillmätas samma offerstatus som kvinnan. I polisförhör kan det tänkas att maskuliniteten, såväl som brottsofferstatusen, sätts på spel. Detta ställer krav på mannen att balansera de motstående identiteterna för att på så sätt tillåtas att skapa ett manligt brottsoffer. Uppsatsen har till syfte att öka förståelsen för relationen mellan maskuliniteter och brottsofferskap samt hur dessa framställs i polisförhör. För att möjliggöra analysen användes en tematisk textanalys på sex förhör med män som har blivit utsatta för misshandel, där studien intresserar sig för hur männen förhandlar om sin brottsofferstatus. Studien tar avstamp i genusteori samt Christies idealtypiska bild av brottsoffret. Genom analysen identifierades tre återkommande teman: våldspotential, ett manligt brottsoffer och från offerskap till hjälteskap. Utifrån den genomförda studien kan slutsatsen dras att män modifierar sin brottsofferstatus i förhörssituationen genom uppvisande av styrka, mod och hjälteskap. Genom att uppvisa karaktärsdrag som utgör maskulinitetsmarkörer tillåts männen att modifiera sitt offerskap till ett socialt accepterat uttryck för maskulinitet. Det framkom även i studien att männen, i sina förhör, relaterar till en brottsofferdiskurs där kvinnor och barn definieras som äkta offer, varför de tycks behöva hävda sitt offerskap i stor utsträckning. Männen kan genom sina egna berättelser modifiera sin brottsofferstatus till ett manligt brottsoffer och kan på så sätt såväl behålla sin maskulinitet som erhålla ett offervärde. Studien har sammanfattningsvis i någon mån indikerat att Christies idealtypiska bild av brottsoffer tycks missgynna manliga brottsoffer.

Syftet med denna studien har varit att undersöka hur socialtjänstens stöd till barn efter polisförhör ser ut när föräldrar misstänks för att ha utsatt barnen för våld. Vi har undersökt socialkontor i Norrbottens län som inte är anslutna till ett Barnahus eller erbjuder strukturerat stöd till målgruppen. För att uppfylla studiens syfte har vi genomfört en enkätstudie riktad till chefer inom samtliga socialtjänster inom Norrbottens län och hållit kvalitativa intervjuer med sju socialsekreterare som i sitt arbete kommer i kontakt med barn som kan bli föremål för polisförhör. Studien visade att avsaknad av en strukturerad metod ger socialsekreterarna handlingsutrymme att bevilja stöd och gör detta utifrån individuella bedömningar av barnets behov. Stödet till barn i Norrbottens län ser därför olika ut beroende på vilken socialsekreterare barnet möter. Det framkommer att organisationerna har brustit i att ta fram rutiner som är ändamålsenliga för klientgruppen då flera informanter beskriver att de saknar rutiner att luta sig mot när det kommer till vissa aspekter av arbetet med barn i samband med polisförhör. Detta blir särskilt viktigt för de med liten eller ingen praktisk erfarenhet men även för de med mer erfarenhet för att minska risken för godtyckliga bedömningar. Samverkan mellan socialtjänst och polis beskrivs fungera bra i vissa kommuner men inte alls i andra. Tidigare forskning visar att en faktor som spelar in för bra samverkan är samlokalisering vilket flera av kommunerna saknar då polis inte finns belägen i den egna kommunen. Norrbottens län är ett av få län i Sverige som saknar Barnahus och det finns ingen motsvarande funktion som på ett strukturellt plan arbetar mot att barn i Norrbottens län får en barnanpassad process och adekvat krisstöd efter att ha tagits till polisförhör. / The aim for this study was to explore the support offered by the social services to children after a police interview in cases where a parent is suspected of violence against the child. We have examined social services in the county of Norrbotten that don't cooperate with a Child Advocacy Centre (Barnahus) or use structured methods. To fulfil the aim, we sent out a questionnaire to social services managers in all local authorities, and carried out qualitative interviews with seven case workers within child welfare services. The study shows that in absence of a structured method leaves room for the case workers to grant support based on individual assessments of children's needs done in each individual case. Due to this the support to children in the county of  Norrbotten tends to differ depending on which case worker the child meets. The study shows that authorities have not implemented routines that address the specific nature of working with these clients as case workers describe a lack of routines to lean on when it comes to certain issues while working with children after a police interview. It becomes more important to those with little or no experience from these kinds of cases but routines would also contribute to lower the risk of arbitrary assessment amongst those with more experience. Cooperation between social service and police cooperates well in some municipalities while some does not. Science shows that one factor that has an impact on cooperation is co-location which is lacking in several municipalities since there is no police located in the area. The County of Norrbotten is one of few Swedish counties that lacks a Child Advocacy Centre and there is no similar function that on a structured level contributes to a child friendly interrogation process and adekvat support after experiencing a police interview in the County of Norrbotten.

Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem. Våldet ökar i sin tur risken för posttraumatiskt stressyndrom och med det försämringar i episodiskt minne. Med minnesstödjande förhörstekniker kan man underlätta för våldsutsatta att minnas i en förhörssituation. Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur poliser förhåller sig till minnesaspekten hos brottsutsatta i nära relationsvåld och hur man använder minnesstödjande förhörstekniker för att säkerställa tillförlitliga vittnesmål. Uppsatsens syfte besvarades med hjälp av en mixed methods-design. Tre kvalitativa intervjuer genomfördes samt en kvantitativ enkät som besvarades av tjugofem anställda inom Polismyndigheten med erfarenhet av förhör med målsäganden i våld i nära relation. Resultaten från enkäten visade att PEACE-modellen, som är en minnesstödjande förhörsteknik, användes av majoriteten av de yrkesprofessionella. Det framkom i både intervjuerna och enkäten att en viktig aspekt är att få målsäganden att medverka, vilket man menade kunde påverkas av bland annat rädsla för förövaren och våldets konsekvenser.  Något som framkom i intervjuerna var att när våldet blir vardag är det svårt att sortera ut enskilda händelser ur minnet. Ytterligare en aspekt som ansågs kunna påverka målsägandens utsaga var normaliseringsprocessen som kan göra att målsäganden inte uppfattar våldets allvarhetsgrad och därför inte anser det viktigt att berätta. Uppsatsen visar att det finns specifika svårigheter kopplade till förhörssituationen med personer utsatta för våld i nära relation men att förhörsledare besitter goda tekniker för att underlätta minnesåterkallning. Detta specifika ämnesområde är relativt obeforskat. Framtida studier skulle kunna fokusera på dessa frågeställningar med ett större urval för att bättre representera populationen. / Violence in intimate relationships is a major societal problem. The violence, in turn, increases the risk of post-traumatic stress disorder and, with it, deterioration in episodic memory. Memory-supporting interrogation techniques can make it easier for victims of violence to remember in an interrogation interview. This paper aims to investigate how police officers deal with the memory aspect of intimate partner violence victims and how to use memory-enhancing interrogation techniques to ensure reliable testimony. The essay's purpose was answered using a mixed methods design. Three qualitative interviews were carried out as well as a quantitative survey which was answered by twenty-five employees within the Police Authority with experience in questioning plaintiffs of domestic violence. The results of the survey showed that the PEACE model, which is a memory-supporting questioning technique, was used by the majority of the professionals. It emerged in both the interviews and the survey that an important aspect is getting the plaintiff to participate, which it was believed could be influenced by, among other things, fear of the perpetrator and the consequences of the violence. Something that emerged in the interviews was that when violence becomes an everyday problem, it is difficult to sort out individual events from memory. Another aspect that was considered to be able to influence the claimant's statement was the normalization process, which can mean that the claimant does not perceive the seriousness of the violence and therefore does not consider it important to tell. The essay shows that there are specific difficulties linked to the interrogation situation with people exposed to violence in a close relationship, but that interrogators possess good techniques to facilitate memory recall. This specific subject area is relatively unexplored. Future studies could focus on these issues with a larger sample to better represent the population.

Denna kandidatuppsats i kriminologi har studerat polisens förhörsmetoder med misstänkta gärningspersoner i två specifika mordutredningar via en kvalitativ tematisk innehållsanalys. Studien har undersökt användningen av informationsinhämtande respektive erkännandeinriktade förhörstekniker, omständigheter som påverkat val av förhörsstrategi samt de etiska aspekterna av dessa. Genom att analysera förhörsprotokoll och studera tidigare forskning belyser uppsatsen hur manipulativa frågor och psykologiska strategier används under polisförhör. Resultaten indikerar på att manipulativa förhörstekniker till viss mån används trots omfattande kritik och bevis på att sådana metoder kan leda till falska erkännanden. Uppsatsen diskuterar också rättsetiska frågor och hur val av förhörsstrategier påverkar rättssäkerheten. Slutligen ger arbetet rekommendationer för framtida praxis och forskning inom förhörsmetoder, med målet att förbättra både effektiviteten och etiken i polisens arbete.

Mäns våld mot kvinnor ses som ett ökande världsomspännande problem. Bristande jämställdhet tycks leda till våld samtidigt som ett jämställt samhälle inte nödvändigtvis leder till mindre våld. Våld, kontroll och makt betraktas som maskulint. Att slå en kvinna betraktas samtidigt som icke-maskulint. Därför tvingas män som brukar våld mot kvinnor balansera mellan en accepterad maskulin och icke-maskulin identitet. Med anledning av detta kommer studien att undersöka hur män framställer sig själva i relation till våldet. Syftet med studien blir därmed att öka förståelsen för hur maskulinitetsgörande såväl som rättfärdigande av våld, påverkar mäns egna framställning i polisförhör. Genom en kvalitativ tematisk analys undersöker studien åtta polisförhör med misstänkta män dömda för mord på kvinna i närstående relation. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av de genusteoretiska begreppen genusgörande och hegemonisk maskulinitet samt Sykes och Matzas neutraliseringstekniker. Ett maskulinitetsperspektiv tillämpas således på Sykes och Matzas (1957) teori som i sig saknar det. Genom analysen identifieras två huvudteman: rättfärdigandet av våldet och förhållning till våldet. Resultatet visar att männen skiftar strategier för hur de berättar om våldet för att framställa sig som maskulina. Dessutom förnekar männen ansvaret för det dödliga våldet för att på så sätt framställa sig som goda män. Vidare identifieras nya fynd: besjäla föremål samt att placera ansvaret på egenskaper hos kvinnor. Studien visar hur neutraliseringsteknikerna används som en strategi för att försvara männens maskulina identitet samtidigt som det blir ett sätt att göra genus. Detta visar på att män reproducerar sin överordning vilket upprätthåller den patriarkala könsordningen. Studien bidrar således med en skildring om hur normer kan antas komplettera förklaringar till mäns våld mot kvinnor.

<p>The purpose of this study is to analyze the interrogation transcripts of interviews with girls between the age of 11 and 16 who are alleged victims of sexual crimes. The examination is done from a gender perspective, by comparing six interrogations by male interrogators and eight interrogations by female interrogators. The study has used linguistic indicators relating to the interrogation methodological guidelines, in order to highlight how the interrogators give girls the opportunity and space to share their experience of the alleged sexual offense. Text material is categorized based on themes and analyzed in detail to find any gender-specific patterns of hearing leaders and if the girls are given space and opportunity for a free storytelling. The results show that in several themes, differences between the male and the female interrogators can be discerned. It has emerged that male interrogators in this study have a greater use of social support, that there are various techniques used by men and women between how the names of sexual words are created and that the female interrogation leaders questioning on average are longer and have a higher frequency of issues. In other dimensions, that has been investigated the differences are not significant.</p>

The purpose of this study is to analyze the interrogation transcripts of interviews with girls between the age of 11 and 16 who are alleged victims of sexual crimes. The examination is done from a gender perspective, by comparing six interrogations by male interrogators and eight interrogations by female interrogators. The study has used linguistic indicators relating to the interrogation methodological guidelines, in order to highlight how the interrogators give girls the opportunity and space to share their experience of the alleged sexual offense. Text material is categorized based on themes and analyzed in detail to find any gender-specific patterns of hearing leaders and if the girls are given space and opportunity for a free storytelling. The results show that in several themes, differences between the male and the female interrogators can be discerned. It has emerged that male interrogators in this study have a greater use of social support, that there are various techniques used by men and women between how the names of sexual words are created and that the female interrogation leaders questioning on average are longer and have a higher frequency of issues. In other dimensions, that has been investigated the differences are not significant.

Syftet är att undersöka hur pressande frågetyper vid polisförhör påverkar barns (3-7 år gamla) svar. Tio förhörsutskrifter i dialogform har använts. Olika kategorier av pressande frågetyper samt av svarstyper konstruerades. Resultaten visar att barn i regel är känsliga för suggestion, men det förekommer undantag. Barn ändrar ofta svar när samma fråga upprepas. / The purpose is to study how pressing questions during police interrogations influence children´s answers. Ten transcriptions of police interrogations were analyzed for children 3 - 7 years old. The results show that children as a rule are influenced by suggestions. Children often change answers when the same question is repeated.