I samhället tycks det råda konsensus kring att alla brottsoffer ska känna samhällets stöd. I praktiken tycks dock samhällets definition av brottsoffer främst inkludera kvinnor och barn. Det som synliggörs är en brottsofferdiskurs där mannen inte tycks tillmätas samma offerstatus som kvinnan. I polisförhör kan det tänkas att maskuliniteten, såväl som brottsofferstatusen, sätts på spel. Detta ställer krav på mannen att balansera de motstående identiteterna för att på så sätt tillåtas att skapa ett manligt brottsoffer. Uppsatsen har till syfte att öka förståelsen för relationen mellan maskuliniteter och brottsofferskap samt hur dessa framställs i polisförhör. För att möjliggöra analysen användes en tematisk textanalys på sex förhör med män som har blivit utsatta för misshandel, där studien intresserar sig för hur männen förhandlar om sin brottsofferstatus. Studien tar avstamp i genusteori samt Christies idealtypiska bild av brottsoffret. Genom analysen identifierades tre återkommande teman: våldspotential, ett manligt brottsoffer och från offerskap till hjälteskap. Utifrån den genomförda studien kan slutsatsen dras att män modifierar sin brottsofferstatus i förhörssituationen genom uppvisande av styrka, mod och hjälteskap. Genom att uppvisa karaktärsdrag som utgör maskulinitetsmarkörer tillåts männen att modifiera sitt offerskap till ett socialt accepterat uttryck för maskulinitet. Det framkom även i studien att männen, i sina förhör, relaterar till en brottsofferdiskurs där kvinnor och barn definieras som äkta offer, varför de tycks behöva hävda sitt offerskap i stor utsträckning. Männen kan genom sina egna berättelser modifiera sin brottsofferstatus till ett manligt brottsoffer och kan på så sätt såväl behålla sin maskulinitet som erhålla ett offervärde. Studien har sammanfattningsvis i någon mån indikerat att Christies idealtypiska bild av brottsoffer tycks missgynna manliga brottsoffer.

Studien vill undersöka hur konstruktioner av maskulinitet (maskulinitetsgörande) ser ut i den västerländska serien Modern Family. Syftet operationaliseras genom två frågeställningar gällande språklig och kroppslig symbolik samt genusperformativitet hos fyra män i serien. Materialet består av avsnitt ur seriens första två säsonger där maskulinitetsgörande varit mest påtagligt, som analyseras med queerteoretiskt ramverk och begrepp. Analysen leder till slutsatsen att kön (maskulinitet) görs genom gränsdragning, kopplat till sexualitet, kropp och språk. Huruvida männen utrycker ”rätt sorts” maskulinitet eller inte står i kontrast och relation till varandra. Den hegemoniska maskuliniteten är i ständig förändring,  där den traditionella och den moderna maskuliniteten är i en ständig kamp om den hegemoniska positionen. Vilken som ”vinner” den hegemoniska positionen är dock situationsbundet, relationsbundet och ständigt föränderligt.

I detta kvalitativa arbete undersöktes om och, i sådana fall, på vilket sätt maskulinitetsgörande kunde påverka processen att lämna en kriminell gruppering och den kriminella livsstilen, samt hur arbetet i stödverksamheter förhöll sig till maskulinitetsgörande. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med sju individer från stödverksamheter som hade insyn i arbetet att hjälpa individer att lämna kriminella grupperingar samt insyn i processen att lämna kriminella grupperingar. Arbetet tog utgångspunkt i två maskulinitetsteorier. Den tematiska analysen resulterade i fyra centrala teman, som belyste maskulinitetsgörande i processen att lämna en kriminell gruppering och stödverksamheternas arbete med detta. Dessa var: upprätthålla status, strävan efter att bli en deltagande medborgare med kapital, känslomässig process och en kvinnlig partners roll i processen. Delar av resultatet kunde anses överensstämma med tidigare forskning och resterande resultat berörde viktiga aspekter vilka kan vara av värde att undersöka i framtiden. / This qualitative paper examined whether and, in such cases, in what way masculinity influenced processes of leaving criminal groups and the criminal lifestyle and how the work in the support organizations related to masculinity. This was investigated through semi-structured interviews with seven individuals from support organizations who had insight into the work of helping individuals to leave criminal groups, and insight into the process of leaving criminal groups. The paper was based on two theories about masculinity. The thematic analysis resulted in four central themes, which highlighted masculinity in the process of leaving criminal groups and the supporting work regarding masculinity. These were: maintaining status, striving to become a participating citizen with capital, emotional process and a female partner's role in the process. Parts of the results corresponded with previous research and the remaining results referred to important aspects which may be of value to investigate in the future.

Mäns våld mot kvinnor ses som ett ökande världsomspännande problem. Bristande jämställdhet tycks leda till våld samtidigt som ett jämställt samhälle inte nödvändigtvis leder till mindre våld. Våld, kontroll och makt betraktas som maskulint. Att slå en kvinna betraktas samtidigt som icke-maskulint. Därför tvingas män som brukar våld mot kvinnor balansera mellan en accepterad maskulin och icke-maskulin identitet. Med anledning av detta kommer studien att undersöka hur män framställer sig själva i relation till våldet. Syftet med studien blir därmed att öka förståelsen för hur maskulinitetsgörande såväl som rättfärdigande av våld, påverkar mäns egna framställning i polisförhör. Genom en kvalitativ tematisk analys undersöker studien åtta polisförhör med misstänkta män dömda för mord på kvinna i närstående relation. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av de genusteoretiska begreppen genusgörande och hegemonisk maskulinitet samt Sykes och Matzas neutraliseringstekniker. Ett maskulinitetsperspektiv tillämpas således på Sykes och Matzas (1957) teori som i sig saknar det. Genom analysen identifieras två huvudteman: rättfärdigandet av våldet och förhållning till våldet. Resultatet visar att männen skiftar strategier för hur de berättar om våldet för att framställa sig som maskulina. Dessutom förnekar männen ansvaret för det dödliga våldet för att på så sätt framställa sig som goda män. Vidare identifieras nya fynd: besjäla föremål samt att placera ansvaret på egenskaper hos kvinnor. Studien visar hur neutraliseringsteknikerna används som en strategi för att försvara männens maskulina identitet samtidigt som det blir ett sätt att göra genus. Detta visar på att män reproducerar sin överordning vilket upprätthåller den patriarkala könsordningen. Studien bidrar således med en skildring om hur normer kan antas komplettera förklaringar till mäns våld mot kvinnor.