Syftet med denna kvalitativa studie är att genom enkäter undersöka om det finns en diskrepans mellan det teoretiska begreppet resiliens och den empiriska tillämpningen. För att besvara denna fråga undersöks följande delfrågor: Vad ingår i olika teoretiska resiliensbegrepp? Hur ser innebörden av resiliensbegreppet ut hos svenska krishanteringsaktörer idag? Hur arbetar svenska krishanteringsaktörer för resiliens för att göra städer säkrare i framtiden? Denna studie ska vara till hjälp för krishanteringsaktörer i deras förståelse för vad resiliensbegreppet är och finna kunskap i dessa tre resilienskoncept för att kunna använda det i sitt praktiska arbete när de talar om att arbeta för resiliens. I denna studie har tjugosex stycken enkäter skickats ut till personer som på något sätt arbetar med krishantering. Respondenterna arbetar på olika nivåer (kommun, länsstyrelse, myndighet, privat sektor samt forskare). Forskning och teorier kring resiliens kommer baseras på Brian Walker & David Salt som beskriver ingenjörsteknisk resiliens och ekologisk resiliens i boken Resilience thinking därefter förklarar Ulrich Beck enligt boken Risksamhället hur man måste arbeta för framtiden och inte se bakåt för att planera efter det som skett i dåtid. Pickett, McGrath, Cadenasso & Felson beskriver i sin forskning Ecological resilience and Resilient cities hur hållbarhet är en viktig del i resiliens. Avslutningsvis beskrivs det tredje resiliensbegreppet, nämligen Socio-ekologisk resiliens där Carl Folke lyfter upp vikten av att utveckla resiliens för det socio-ekologiska systemet för att skapa en anpassningsförmåga som möjliggör kontinuerlig utveckling, som ett dynamisk adaptiv samspel mellan att upprätthålla och utvecklas i förändring. För att kunna minska diskrepansen mellan begreppet resiliens och den empiriska tillämpningen krävs att det först och främst finns en förståelse för och en kunskap om begreppet resiliens. Därefter krävs det en samverkan mellan olika aktörer speciellt att krishanteringsaktörerna tar del av de forskningsresultat som framkommer för att kunna implementera det praktiskt och på så sätt få nya innovativa idéer att arbeta efter. / The purpose of this qualitative study is through survey investigate if there is a discrepancy between the theoretical concept of resilience and the empirical application. To answer this question this study examines the following issues: What is included in various theoretical resilience concept? What is the meaning of the resilience concept at the Swedish crisis management actors today? How does the Swedish crisis management actors use resilience to make cities safer in the future? This study will be helpful for crisis management actors in their understanding of what the resilience concept and find the knowledge of these three concepts to use it in their practical work when they talk about working for resilience. In this study, twenty-six questionnaires was sent out to people who in some way are involved in crisis management. The respondents in this study work at different levels (municipal, county government, government, private sector and researchers). Research and theories of resilience is based on Brian Walker and David Salt describing engineering technical resilience and ecological resilience in the book Resilience thinking then Ulrich Beck explains according to the book Risk Society how one must work for the future and not look backwards and plan because of what was happening in the past. Pickett, McGrath, Cadenasso & Felson describes his research Ecological Resilience and Resilient Cities how sustainability is an important aspect of resilience. Finally the third concept is described, namely socio-ecological resilience where Carl Folke lifts the importance of developing resilience for the socio-ecological system to create an adaptability that allows for continuous development, a dynamic adaptive interaction between maintaining and developing in change. In order to reduce the discrepancy between the concept of resilience and the empirical application it requires, first and foremost an understanding and a knowledge of the concept of resilience. Then it requires a collaboration between various stakeholders especially the crisis management actors to take part of the research evidence and have a will to implement it practically and as a result get new innovative ideas to work with.

Med tanke på att mer än hälften av jordens befolkning numera lever i städer och trenden fortsätter stiga, blir det allt viktigare att skapa resilienta städer. Städer som är resilienta är mer motståndskraftiga och mindre känsliga mot störningar. För att rikta fokus mot kommunal planering har inriktning gjorts mot begreppet social-ekologisk resiliens. En stad som är social-ekologiskt resilient kan främja ekosystemtjänster långsiktigt i de störningar urbana miljöer kan utsättas för. Ekosystemtjänster är beroende av biologisk mångfald och för att inte göra avkall på biologisk mångfald är det viktigt att markanvändningen planeras väl. I studiens teoretiska referensram beskrivs därför sex strategier som kan användas inom kommunal planering för att främja social-ekologisk resiliens. Syftet med arbetet är att undersöka hur kommunalt planeringsarbete ser ut för social-ekologisk resiliens i dagsläget samt vilka likheter och skillnader som finns kopplat till experters utlåtanden och studiens teoretiska referensram. Målet är att redogöra för denna skillnad och hur det skiljer sig för att synliggöra vad som behöver förbättras på kommunal nivå för att främja social-ekologisk resiliens. Metoden för att ta reda på det var i form av kvalitativa intervjuer av experter samt kommunala planerare från tre av Sveriges största kommuner: Stockholm, Göteborg och Uppsala. Till de kommunala intervjuerna gjordes även en kompletterande innehållsanalys av de tre kommunernas översiktsplaner för att ge ytterligare information där den var bristande i resultatet av intervjuerna. En jämförelse gjordes sedan mellan social-ekologisk resiliens enligt experternas utlåtande, teoretiska referensramen och kommunal planering.  Resultatet visar att kunskap om begreppet social-ekologisk resiliens saknas bland de studerade kommunerna. Alla kommuners planering strävar efter att arbeta för vad Folke (2006) definierar som social-ekologisk resiliens utan att göra det medvetet. Det finns kopplingar till begreppet inom dessa kommuners planering, men används inte aktivt att sträva efter i planeringen. Däremot arbetar samtliga av kommunerna indirekt med strategier för social-ekologisk resiliens med prioritering av de kortsiktiga, rekreativa och hälsofrämjande kvaliteterna för människan. Med grund i den bristande kunskapen och den indirekta planeringen för social-ekologisk resiliens dras slutsats i att den viktigaste av strategierna är att bredda deltagandet och främja lärandet för att öka kunskap och förståelse kring varför diverse beslut tas. Tvärsektionellt arbete kan bidra till att rätt kunskap finns när motsägande intressen ställs mot varandra vid beslutsfattande. / Given that more than half of the world's population now lives in cities and the trend continues to rise, it is becoming increasingly important to create resilient cities. Cities that are resilient are more resistant and less sensitive to disturbance. In order to limit the scope of the study to municipal planning, the focus has been centered on the concept of social-ecological resilience. A city that is social-ecological resilient can promote ecosystem services in the long run in the urban environment despite the disruptions that it can be exposed to. Ecosystem services are dependent on biodiversity, and in order not to compromise biodiversity, it is important that land use is well planned. The study's theoretical framework, therefore, describes six strategies that can be used in municipal planning to promote social-ecological resilience. The purpose of the study is to investigate how the theoretical framework and the interpretations of experts differ from the municipal planning and analyze similarities and differences between them. The aim is to account for these differences in order to show what needs to be improved at the municipal level to promote socio-ecological resilience. The methods consisted of qualitative interviews with experts on the subject area and municipal planners from three of Sweden's largest municipalities: Stockholm, Gothenburg and Uppsala. A content analysis was also made on municipal plans to supplement the interviews. Finally, a comparison was made between social-ecological resilience through the experts’ points of view, the theoretical framework and municipal planning. The results show that knowledge of the concept of social-ecological resilience is lacking among the municipalities studied. The planning of all municipalities strives unconsciously to work for what Folke (2006) defines as social-ecological resilience. Although there are links to the concept within municipal planning, it is not used actively towards planning. On the other hand, all municipalities examined in the study indirectly work with strategies for social-ecological resilience, with priority given to the short-term, recreational and health-promoting qualities for humans. The study concludes that the most important of the strategies for social-ecological resilience is to broaden participation and promote learning, in order to spread more knowledge and understanding about why various decisions are made. Internal interaction between departments can also lead to the availability of right knowledge when conflicting interests are set against each other in decision-making.