Särskolan har funnits i Sverige sedan mitten av 1950-talet, men som en egen skolform parallellt med grundskolan och med egen läroplan, är grundsärskolan relativt ung. Dock har dess verksamhet präglats av att inte vara tillräckligt kunskapsutmanande och anses istället anammat ett mer omsorgs fokuserat uppdrag. Oavsett skolform finns det alltid en rektor knuten till skolan, uppdraget som rektor innebär ett stort ansvar där ledarskapet är centralt. I grundsärskolan är det rektorn som bär huvudansvaret för att bedriva och ekonomiskt möjliggöra undervisning för elever med funktionsvariation samt vara chef över skolans anställda.    Denna studie undersöker några rektorers perspektiv av grundsärskolan som skolform. Hur upplever och hur ser rektorerna på undervisning för elever med funktionsvariation. Studiens empiriska del visar resultat från en kvalitativ intervjuundersökning av sex rektorer. Studien visar att rektorerna är eniga om mycket, men att det finns vissa upplevelser som sticker ut. Resultaten redovisas i form av fem teman; specialpedagogik, kompetens, undervisning, assistentens roll och utveckling. Intervjuerna gav en förståelse för hur rektorerna upplevde grundsärskolan och bidrog till en insikt om hur dess undervisning ter sig inom skolvärlden samt hur komplex grundsärskolan är.