Diss. (sammanfattning) Linköping: Linköpings universitet, 2009. / Härtill 3 uppsatser.

Denna studie syftade till att ta reda på hur banktjänstemän och begravningsentreprenörer upplever svåra samtal med kunder i livskris. Livskrisen kan vara omvälvande och traumatisk för kunden och detta leder till en anspänning i samtalet, den inledande delen utav studien fokuserar kring empati och beslutsfattande. De yrkesverksammas upplevelse vidrörde frågeställningarna gällande hur kunderna upplevdes ta beslut, hanterande utav samtalet och allmän upplevelse utav samtalen. Åtta intervjuer utfördes med yrkesverksamma angående dessa frågeställningar. Intervjuerna tematiserades genom meningskoncentrering, som slutligen resulterade i sex kategorier. De kategorierna som uppkom från intervjuerna var (1) unga som avlider, (2) erfarenhet, (3) policys/normers inverkan, (4) förståelse, (5) respekt och (6) lyssna in kunden. Dessa kategorier var delarna vilka svarade på de olika frågeställningarna. Framtida forskning bör inrikta sig på att undersöka dessa grupper fristående från varandra, med hänsyn till deras yrkesroller.

Det är en nödvändighet att aktivt använda sig av sin empatiförmåga i mötet med klienter,detta för att skapa kontakt med klienten och för att kunna leva sig in i dennes känslor.Empati är därför en förutsättning för att kunna ge klienten den hjälp och det stöd sombehövs. Samtidigt kan flera klienters berättelser om traumatiska händelser leda till attsamtalsrådgivaren tänjer sig längre än vad som är nyttigt och till slut inte orkar släppa innågon mer drabbad människa.I denna studie undersöks vad det är som gör att socionomer kan vara empatiska utan att blinedtyngda av samtalet med klienter/patienter som befinner sig i svåra situationer. Genom attintervjua fyra socionomer och sedan bearbeta empirin med metoden Grundad teori, bildadesen modell med en tillhörande teori som svarar på syftesfrågan: Engagemang väcker stödsom med erfarenheten leder till insikt och medvetenhet som skapar empatisk närhet ochemotionell distans i samtalet, vilket i sin tur upprätthåller engagemanget.

Studien handlar om hur förskollärare främjar barns utveckling av empati i förskolan. I livets sociala sammanhang ser vi empatiförmågan som en grundpelare. För att barns empatiförmåga ska utvecklas krävs det ett samspel med andra barn och viktiga vuxna och där har förskolläraren en betydande roll. Verksamheten i förskolan ska enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) arbeta för att barnets förmåga till empati för och omtanke om andra utvecklas.Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare i förskolan beskriver sig arbeta för att främja barns empatiska utveckling. Vi vill närmare undersöka hur förskollärare beskriver sin egen betydelse, vilka tillvägagångssätt de beskriver sig använda och vilka hinder de upplever att det finns i främjandet av barns empatiutveckling.För att ta reda på hur förskollärare beskriver sig främja barns empatiska utveckling har vi använt oss av intervju som metod och vi har intervjuat fem förskollärare som arbetar på olika förskolor.Resultatet visar att en viktig egenskap i att utveckla barns empatiska förmåga är att som förskollärare använda sig själv som en närvarande empatisk förebild som ger barnet empati och omsorg. Förskollärarna berättar att de även använder sig av rollek, dramalek, språk och samtal för att främja barns empatiska utveckling.Den didaktiska diskussionen visar på vikten av att som förskollärare alltid vara en empatisk förebild för barn i förskolan. Empati bör vara ett ämne som genomsyrar hela förskolans atmosfär. Barn som får möjlighet att utveckla sin empatiförmåga i förskolan kan i förlängningen bli goda demokratiska medborgare.

Empati finns hos de flesta människor redan från födseln och innebär en förmåga att kunna lyssna på andra och sätta sig in i en situation genom att förstå dennes känslor och reaktioner. Empati är mycket viktig inom vården, bland annat för att kunna skapa en bra relation mellan sjuksköterska och patient samt för en god omvårdnad. Även om ett empatiskt förhållningssätt är av stor betydelse och ligger till grund för sjuksköterskans huvudområde omvårdnad, tyder forskning på att sjuksköterskan brister i sin förmåga att visa empati. Studien var en litteraturstudie med syftet att identifiera faktorer som påverkar sjuksköterskans empatiska förmåga i omvårdnaden. I resultatet presenteras två huvudgrupper faktorer som identifierades av sjuksköterskor och faktorer som identifierades av patienter. I faktorer som identifierades av sjuksköterskor identifierades bland annat arbetsmiljöns betydelse där både välbefinnande och stress var faktorer som påverkade sjuksköterskans empatiska förhållningsätt. Sjuksköterskans vilja att göra gott och utöva yrket var också faktorer som påverkade. Ålder, antal år i yrket och utbildningsgrad kom också fram i resultatet som faktorer med påverkan på sjuksköterskans empatiska förmåga. Faktorer som identifierades av patienterna var att bli hörda och förstådda samt att patientens lidande blev identifierat av sjuksköterskan. Även sjuksköterskor som tog sig tid och såg till att en relation mellan dem skapades. Empati har positiva effekter både för patientens vård och omvårdnad. Empati främjar även sjuksköterskans självkänsla. Sjuksköterskors empatiska förmåga går att träna upp och arbetsledningar måste bli medvetna om empatins positiva effekter och jobba för att främja förekomsten av empati i vården. / Empathy exists in most people from birth and involves an ability to listen to others and put themselves into a situation by understanding their feelings and reactions. Empathy is very important in health care, among other things, to create a good relationship between the nurse and patient and to offer good care. Although an empathetic approach is of great importance and is the basis for the nurse's main field of nursing, research suggests that the nurse deficiencies in their ability to show empathy. The study was a literature study and aimed to identify factors affecting the nurse's empathy in nursing. The result presenters two themes; factors identified by nurses and factors identified by patients. The factors identified by nurses were identified as working environment significance where both well-being and stress were factors that influenced the nurse empathy. The nurse will to do good and to practice the profession were also factors that impacted. Age, number of years in the profession and education level were also highlighted in the results as factors affecting the nurse's empathy. Factors identified by patients were to be heard and understood, and that the patient's suffering was identified by the nurse. Even nurses who took the time and made sure that a relationship between them were established perceived empathic. Empathy has positive effects both for patient physical care and for the nursing care. Empathy also promotes the nurse's self-esteem. Nurses’ empathy is possible to train and the care management must be aware of the positive effects of empathy and work to promote the existence of empathy in care.

<p>Inom vården är empati en viktig grund för vårdarbetet. Forskning har visat att om man känner en ökad empati för en person i nöd så ökar tendensen att hjälpa denne. Frågesällningarna var ifall personal blir utmattade i högre grad vid hög empati och om distansering har att göra med hur länge man har arbetat inom sitt yrke. En kvantitativ studie med 109 mentalskötare och undersköterskor påvisade signifikanta skillnader inom yrkena på empati, utmattning och distans. Undersköterskor uppvisade en högre empati än mentalskötare. Hög empati samvarierar med en högre utmattning. Vid distans upptäcktes en signifikant trevägsinteraktion. En intressant framtida forskning vore att jämföra andra yrkeskategorier, så som andra yrken inom den offentliga sektorn på empati, utmattning och distans.</p><p> </p><p><em>Key words: </em>empathy, subject/object view, care, medical nursing.<em> </em></p><p> </p>

No description available.

<p>Uppsatsen belyser barnberättelsens påverkan på barns empatiska utveckling. Syftet är att undersöka om förskollärare anser att de medvetet använder sig av barnberättelser för att främja barnens empatiska utveckling.Uppsatsen innehåller tidigare forskning kring människans empatiska utveckling, samt hur man kan använda barnberättelserna för att utveckla empati hos barn. Den tidigare forskning-en visar att empati inte är något vi föds med utan något som vi utvecklar genom moral, före-bilder och mognad. Uppsatsen innehåller även metoder för hur man kan använda sig av barn-berättelser för att utveckla empati i arbetet med barnen, men även på vilket sätt berättelserna främjar barns empatiska utveckling. Många forskare ställer sig positiva till att barnberättelser främjar den empatiska utvecklingen.Undersökningen har, med kvalitativa intervjuer, gjorts med fyra förskollärare på fyra olika förskolor. Resultatet påvisar att förskollärare använder sig av barnberättelser i arbetet med barnen, men alla har dock inte empati som ett medvetet syfte, men att de anser sig vara medvetna om att barnberättelser kan främja barns empatiska utveckling. Undersökningen har givit oss svar på de frågeställningar vi satte inför arbetet.</p>

No description available.

<p>När man arbetar med KBT, Kognitiv beteendeterapi, så får man alltid reda på hur effektiv metoden är och att den fungerar mot de allra flesta problembeteenden. Däremot har jag många gånger haft diskussioner med kollegor om möjligheten/omöjligheten att jobba med "hjärta" när man använder sig av den metoden. En händelse med en introvert flicka fick mig att fundera mer på allvar vad det var vi höll på med. Syftet med min studie är att beskriva behandlingsalliansens betydelse vid genomförandet av KBT. Frågeställningarna var: Upplever eleverna att det finns olika personaltyper? Hur upplever eleverna att de olika personaltyperna utför KBT-behandlingen? Hur upplever eleverna att de olika personaltyperna värdesätter och arbetar för behandlingsalliansen? Jag har använt mig av en kvalitativ studie med intervjuer. Detta för att det är mest lämpligt eftersom denna metod syftar till att ge kvalitativ empiri. Att jag har valt intervjuer beror på att detta görs för att tolka människors upplevelse och livsvärld. Min teoretiska utgångspunkt har varit den hermeneutiska då det är en forskningsansats med tolkning som analysredskap. Jag har intervjuat 8 flickor som varit placerade på en §12- institution som genomfört och avslutat sin behandling. Deras uppfattning är att man kan dela in personalen i två olika typer: De känsliga och de okänsliga. De kan beskriva hur de olika typerna bedriver behandlingen och ett huvuddrag är att de gör samma sak men på så olika sätt. De upplever att empatin är det som är det viktigaste hos en personal. En empatisk behandlingspersonal innebär att klienten känner sig sedd och förstådd och att de som tar hand om dom verkligen bryr sig. Studien visar att handledning och kommunikation över huvud taget är den viktigaste ingrediensen för att personalen ska kunna möta klienten på ett professionellt sätt.</p>