Uppsatsen belyser barnberättelsens påverkan på barns empatiska utveckling. Syftet är att undersöka om förskollärare anser att de medvetet använder sig av barnberättelser för att främja barnens empatiska utveckling.Uppsatsen innehåller tidigare forskning kring människans empatiska utveckling, samt hur man kan använda barnberättelserna för att utveckla empati hos barn. Den tidigare forskning-en visar att empati inte är något vi föds med utan något som vi utvecklar genom moral, före-bilder och mognad. Uppsatsen innehåller även metoder för hur man kan använda sig av barn-berättelser för att utveckla empati i arbetet med barnen, men även på vilket sätt berättelserna främjar barns empatiska utveckling. Många forskare ställer sig positiva till att barnberättelser främjar den empatiska utvecklingen.Undersökningen har, med kvalitativa intervjuer, gjorts med fyra förskollärare på fyra olika förskolor. Resultatet påvisar att förskollärare använder sig av barnberättelser i arbetet med barnen, men alla har dock inte empati som ett medvetet syfte, men att de anser sig vara medvetna om att barnberättelser kan främja barns empatiska utveckling. Undersökningen har givit oss svar på de frågeställningar vi satte inför arbetet.

Syftet med uppsatsen är att studera hur lärare använder skönlitteratur i undervisningen av historia och vadsom ligger bakom valet att låta skönlitteraturen ta plats även under historietimmarna. Utifrån vad lärarnasvarar, syftar studien åt att ta reda på om skönlitteraturen står bakom det som lärarna eftersöker. Metoden för studien, är intervju och litteraturanalys. Intervjuns svar avgör vilka böcker som ligger tillgrund för analysen. För undersökningen ligger de två begreppen ”historiemedvetenhet” och ”historiskempati” som utgångspunkt. Resultatet av de bägge undersökningarna, ställs sedan mot den tidigareforskningen. Resultatet av undersökningarna, visade att de verksamma lärarna och de blivande lärarnaser skönlitteratur som en viktig källa för att få en känsla för historien. Det fanns skillnader i hur de tvågenerationerna såg på användandet. De blivande lärarna såg skönlitteraturen som ett komplement, medande mer erfarna lärarna ansåg att skönlitteratur kunde användas som huvudmedie vid undervisning. Detkunde då utläsas av svaren, att deras tveksamma attityd gällande skönlitteraturen, kunde förklaras av attde under sin utbildning ej blivit informerade kring ämnet. Litteraturanalysen visade att böckerna, utifrånteorin, mycket väl kan leda till förstärkning av förmågorna historiemedvetenhet och historisk empati,dock med hjälp av bearbetning av innehållet.Syftet uppfylldes och frågeställningarna besvarades. Undersökningarnas resultat, gav ingauppseendeväckande svar. Det som istället var nytt och värt att vidare utforska, var de blivande lärarnasuteblivna erfarenheter av historiska skönlitterära verk, medan verkligheten visade på ett stortengagemang i ämnet.

Enligt tidigare forskning kan antagandet av ett subjektivt perspektiv framkalla empatiska känslor och att detta medför en positiv utvärdering samt mer positiva attityder gentemot den andre. I studien deltog 126 högskolestudenter från en mellanstor högskola i Sverige. De besvarade en enkät innehållandes vinjetter om diskriminering i arbetslivet gentemot grupperna funktionsnedsatta, gravida kvinnor och religiöst troende. Mätinstrumenten var Batsons empatiskala och för stereotypa uppfattningar användes Stereotype Content Model. Ett syfte med denna studie var att undersöka skillnader gällande de empatiska känslorna samt stereotypa uppfattningar gentemot de tre grupperna. Separata 2 x 3 faktoriella variansanalyser utfördes. Studien påvisade en skillnad i empatiska känslor där empatin för funktionsnedsatta var högre än för gravida kvinnor. Avseende kompetens uppfattades gravida kvinnor och religiöst troende mer kompetenta än funktionsnedsatta. Även på dimensionen värme fanns en marginell statistisk skillnad då gravida kvinnor ansågs mer varma än funktionsnedsatta.

Denna studie syftar till att ta reda på mer om hur pedagoger i förskolan kan arbeta med sagor som ett verktyg i värdegrundsarbetet. En mycket viktig del i barns uppfostran är just att barnen får lära sig vilka grundläggande värderingar som finns i vårt samhälle. I förskolan finns läroplanen att utgå från och värdegrundsfrågor om hur vi som människor bör vara mot varandra är centrala i förskolans verksamhet. Det empiriska materialet till den här studien är insamlat med hjälp av tre intervjuer och tre observationer på en förskola. Informanterna uttrycker att arbetet med sagor är väldigt roligt samtidigt som det finns mycket för barnen att lära av sagor. Sagor har ofta ett tydligt budskap som behandlar olika moraliska frågor. Genom att barnen får möta olika karaktärer med olika karaktärsdrag får de träna sig i hur de kan bemöta olika människor. Att barn är väldigt empatiska och har en stark vilja att hjälpa är något som framkommer i såväl intervjuer som observationer. Resultatet visar vidare att det finns mycket som är positivt med att arbeta med sagor och värdegrund. Det finns också en del utmaningar som till exempel att anpassa nivån på sagoupplevelserna efter de olika barn som finns i barngruppen.

Det finns många studier som kollar på likheter i de neurala korrelaten i empati för smärta, medan det finns få studier som kollar på skillnaderna i hjärnresponserna. Detta arbete har som fokus att titta på skillnader i neurala korrelaten i empati för smärta inom självupplevd smärta kontra (empatiskt) observerad smärta hos andra individer. Detta arbetes sökprocess resulterade sammanlagt med tre artiklar som använder sig utav fMRI. Det man hittade var att skillnader finns genom att de somatosensoriska områdena var mer aktiverade vid självupplevd smärta medan observerad smärta involverade andra regioner så som insula och anterior cingulate cortex/anterior mid cingulate cortex. De somatosensoriska områdena var fortsatt aktiverade vid observation men i mindre utsträckning. Det som också hittades inom detta arbete som ett fynd är att de frontala delarna var mer aktiverade när man kände till någon som har ont jämfört med när man inte kände personen.

Uppsatsens övergripande syfte är att få en ökad kunskap om medievåld och dess exponering. En webbaserad enkät har använts där människor av alla åldrar och kön deltagit i studien. Yngsta deltagaren var 18 år och äldsta 61 år gammal. 64 kvinnor och 45 män deltog. Huvudresultat efter ett t-test och en två-vägs ANOVA visade på att det inte fanns några huvudeffekter med skillnader i empati relaterade till kön eller hög respektive låg medieexponering i just dagspress. Däremot visade det sig det fanns en signifikant interaktion där kön tillsammans med hög och låg exponering av medievåld, hade en effekt på empati. Kvinnor som exponerades mer av våldsrelaterad media i dagspress visade sig ha en högre empatisk förmåga än män. Analys av skönlitteratur och hur empati, relaterat till kön och våldsexponering, visade att kvinnor i denna studie hade tendens till en högre empati än män. De ytterligare tre exponeringsvariablerna: facklitteratur, film och TV-spel, visade inga indikeringar för interaktionseffekter men visade sig däremot ha signifikanta huvudeffekter mellan könen. Självkänsla som beroende variabel visade sig att inte variera på grund av de beroende variablerna kön eller hög- samt låg medieexponering (likt ovanstående) och gav inga signifikanta resultat.

Litteraturstudien behandlar skönlitteratur i undervisning, vilka effekter den har samt varför skönlitteratur bör läsas i skolan. Syftet med litteraturstudien är att kartlägga skönlitteraturens roll i undervisningen samt synliggöra dess möjligheter. Frågeställningar som används är: Vilka faktorer påverkar läsning?; Varför ska skönlitteratur läsas i skolan?; Hur används skönlitteratur i undervisning och vad ger det för effekter? Studien är en litteraturstudie där datainsamling av texter gjorts utifrån tidigare nämnt syfte. Komparativ analysstrategi har även använts för att visa på ett vidgat perspektiv inom problemområdet. De teorier som genomsyrar detta arbete är den sociokulturella teorin, kognitivismen och pragmatismen. Resultatet visar att undervisning kring skönlitteratur ofta saknas och bakomliggande orsaker till detta samt beskriver hur tillgång till skönlitteratur främjar läsning. Resultatet belyser såväl fördelar som nackdelar med skönlitteratur i undervisning. Slutsatsen av detta arbete är att skönlitteratur kan ha en positiv påverkan på elevers utveckling av ett flertal förmågor. För att möjliggöra denna utveckling krävs att en mängd faktorer samspelar såsom lärarens unika kompetens, ett tydligt syfte med undervisningen och elevernas aktiva deltagande.

Studiens syfte var att identifiera kompetenser hos anställda verksamma inom IT-supportbranschen samt undersöka om det finns ett samband mellan empatisk disposition och utveckling av yrkeskompetensen hos dessa. Anställda personalchefer samt IT-chefer besvarade frågor kring vilka kompetenser som krävs för att utföra ett bra jobb som IT-supporttekniker. IT-supportteknikerna fick senare besvara en enkät baserad på Interpersonal Reactivity Index för att mäta deras empatiska disposition samt uppskatta hur hög kompetens de hade. Bivariat analys gjordes med hjälp av SPSS. Resultaten visade att den empatiska dispositionen är måttligt betydande för IT-supporttekniker i deras dagliga arbete trots att deras yrke utgår från att hjälpa andra. Det finns samband mellan vissa yrkeskompetenser och perspektivtagande (kognitiv komponent av empati). Slutsatserna som dras är de respondenter som skattar sig högst inom de två ematiindexen (perspektivtagande och fantasi) är mer benägna att hjälpa andra än de som skattar sig lågt. Empati är viktigt att uppmärksamma inom de yrken då fokuset är att hjälpa människor.

Krigsläget i Mellanöstern har resulterat i en stor flyktingkris och antalet asylsökande i Sverige 2015 var dubbelt så många jämfört med 2014. Syftet med denna studie var att undersöka mottagares (svenskars) tankar och känslor kring den rådande flyktingkrisen samt vad det finns för skäl till varför människor känner och tänker så. Antal personer som deltog i studien var 43 (18-80 år). Ett kvalitativt frågeformulär användes och det bestod av fem frågor som berörde deras syn på flyktingkrisen. Resultaten visar att merparten av deltagarna uttrycker positiva känslor gentemot flyktingar som anländer till Sverige, att de känner särskilt för barn, att en fördel med att flyktingar kommer till Sverige är deras kunskapsbidrag och att en nackdel är bristande resurser i Sverige. Dock tycktes de stora flyktingströmmarna väcka en viss oro och rädsla hos respondenterna vilket verkade bero på en instabil invandringspolitik som kan vara orsaken till människors blandade känslor inför flyktingkrisen.

<p>Utgångspunkten för uppsatsen var mitt intresse för omsorgsmötet inom social omsorg. Syftet med studien är att studera begreppet empati utifrån olika teorier, att se vilka kopplingar jag kan göra mellan empati och social omsorg samt att se på vilka sätt empatibegreppet kan bidra till att belysa olika förhållningssätt inom social äldreomsorg. Metoden är kvalitativ litteraturstudie och jag har låtit mig inspireras av hermeneutiken som vetenskapsteori och som tolkningsmetod. Studiet av begreppet empati visar att empati innebär en känsloaspekt och en förståelseaspekt men olika teorier betonar de olika aspekterna olika mycket och lägger olika betydelser i aspekterna. Det visade sig också att man kan ha empati och att man kan vara empatisk. Att ha empati är att känna med och förstå den andra men att vara empatisk innebär att uttrycka empatin för den andra i handling. Fem avhandlingar om social äldreomsorg studeras och analyseras med hjälp av de olika teorierna om empati. Resultatet visar generellt att personalen har empatiska förmågor och att de känner empati med de äldre, men resultatet visar även att det till stor del stannar vid känsla och förståelse och att förståelsen inte leder till empatisk handling. På det sättet är personalens förhållningssätt till omsorgsmottagarna bara delvis empatiskt. Resultatet visar att bristande empatiskt förhållningssätt kan bero på</p><p>omständigheter som organisationsstruktur och arbetets organisering. Även personalens inre psykologiska, känslomässiga och sociala behov samt lojalitetskonflikter och grupptryck kan hindra ett empatiskt förhållningssätt till de äldre. Personalens förståelse för de äldre kan utgå från en generell bild av gruppen äldre och inte från den individuella omsorgsmottagaren. Förhållningssättet är då inte empatiskt, som jag tolkat det. Studien visar att en personlig medvetenhet och ett personligt ansvarstagande i det konkreta omsorgsmötet kan leda till ett empatiskt förhållningssätt.</p>