Studiens mål är att undersöka hur elever tänker kring historieämnet och dess syfte. Vidare syfte med uppsatsenär att undersöka elevernas historiemedvetande utifrån beskrivningar i styrdokumenten. I studien intervjuas fyrafokusgrupper med elever från årskurs sex. Materialet analyseras genom diskursanalys och fördjupas senare i etthistoriemedvetandeperspektiv och ett identitetsperspektiv. I resultatet syns det att eleverna känner att de inte fårvara med att bestämma om undervisningens innehåll och upplägg. Eleverna anser att historia är viktigt, även omde har svårt att definiera vad historia är.

Syftet med uppsatsen är att studera hur lärare använder skönlitteratur i undervisningen av historia och vadsom ligger bakom valet att låta skönlitteraturen ta plats även under historietimmarna. Utifrån vad lärarnasvarar, syftar studien åt att ta reda på om skönlitteraturen står bakom det som lärarna eftersöker. Metoden för studien, är intervju och litteraturanalys. Intervjuns svar avgör vilka böcker som ligger tillgrund för analysen. För undersökningen ligger de två begreppen ”historiemedvetenhet” och ”historiskempati” som utgångspunkt. Resultatet av de bägge undersökningarna, ställs sedan mot den tidigareforskningen. Resultatet av undersökningarna, visade att de verksamma lärarna och de blivande lärarnaser skönlitteratur som en viktig källa för att få en känsla för historien. Det fanns skillnader i hur de tvågenerationerna såg på användandet. De blivande lärarna såg skönlitteraturen som ett komplement, medande mer erfarna lärarna ansåg att skönlitteratur kunde användas som huvudmedie vid undervisning. Detkunde då utläsas av svaren, att deras tveksamma attityd gällande skönlitteraturen, kunde förklaras av attde under sin utbildning ej blivit informerade kring ämnet. Litteraturanalysen visade att böckerna, utifrånteorin, mycket väl kan leda till förstärkning av förmågorna historiemedvetenhet och historisk empati,dock med hjälp av bearbetning av innehållet.Syftet uppfylldes och frågeställningarna besvarades. Undersökningarnas resultat, gav ingauppseendeväckande svar. Det som istället var nytt och värt att vidare utforska, var de blivande lärarnasuteblivna erfarenheter av historiska skönlitterära verk, medan verkligheten visade på ett stortengagemang i ämnet.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka förhållandet mellan ämnesintegrering och</p><p>ämnesindelning ur ett elevperspektiv. Denna undersökning bygger på en kvantitativ metod</p><p>och tar sitt empiriska avstamp i 38 tidslinjer konstruerade av två åttondeklasser. Den ena</p><p>klassen har arbetat mycket under ämnesintegrerade förhållanden och den andra har arbetat</p><p>mycket under ämnesindelade förhållanden. För att kunna jämföra klasserna valde vi ett</p><p>kontrollbegrepp – historiemedvetenhet. Historiemedvetenhet är en förmåga som alla elever på</p><p>grundskolans senare år ska tillägna sig och därför blir detta begrepp vår beröringspunkt</p><p>mellan klasserna. Vi jämför hur klassernas historiemedvetenhet tar sig uttryck för att se om</p><p>det finns likheter och skillnader, och huruvida det ämnesintegrerade alternativt ämnesindelade</p><p>förhållningssättet till undervisning kan vara en faktor i detta, genom att knyta an resultatet till</p><p>tre stora pedagogiska huvudriktningar. Dessa huvudriktningar har alla mer eller mindre haft</p><p>influens på skolans styrdokument och är de som företräds av John Dewey, Lev Vygotskij och</p><p>Jean Piaget. Vårt resultat visar att det finns en skillnad mellan klasserna avseende deras</p><p>historiemedvetande och att detta kan relateras till teorier om lärande.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka förhållandet mellan ämnesintegrering och ämnesindelning ur ett elevperspektiv. Denna undersökning bygger på en kvantitativ metod och tar sitt empiriska avstamp i 38 tidslinjer konstruerade av två åttondeklasser. Den ena klassen har arbetat mycket under ämnesintegrerade förhållanden och den andra har arbetat mycket under ämnesindelade förhållanden. För att kunna jämföra klasserna valde vi ett kontrollbegrepp – historiemedvetenhet. Historiemedvetenhet är en förmåga som alla elever på grundskolans senare år ska tillägna sig och därför blir detta begrepp vår beröringspunkt mellan klasserna. Vi jämför hur klassernas historiemedvetenhet tar sig uttryck för att se om det finns likheter och skillnader, och huruvida det ämnesintegrerade alternativt ämnesindelade förhållningssättet till undervisning kan vara en faktor i detta, genom att knyta an resultatet till tre stora pedagogiska huvudriktningar. Dessa huvudriktningar har alla mer eller mindre haft influens på skolans styrdokument och är de som företräds av John Dewey, Lev Vygotskij och Jean Piaget. Vårt resultat visar att det finns en skillnad mellan klasserna avseende deras historiemedvetande och att detta kan relateras till teorier om lärande.

”Barn av sin tid” är en strukturerad litteraturstudie som behandlar barns historie- och tidsmedvetenhet. Studien syftar till att besvara hur och när elever förstår historisk tid. Dessutom belyses vilka arbetssätt och metoder som pedagogen kan använda i undervisningen för att underlätta utveckling av historie- och tidsmedvetande. Vid sökning av material avgränsades sökningen till 1950-talet fram till nutida forskning där både nationell och internationell forskning inkluderades. Sökningen resulterade i ett faktiskt urval av tio artiklar, därefter gjordes en innehållsanalys. Litteraturstudiens resultat visar att forskning om barns tidsuppfattning och förståelse av historisk tid har förändrats från ett konstruktivistiskt- till ett sociokulturellt perspektiv. Forskningen om barns tidsuppfattning har frångått tidigare tankar om att förståelsen enbart sker biologiskt. Istället läggs idag större vikt vid elevernas och lärarens roll i förståelsen av tidsuppfattning och historisk tid. Äldre forskning tenderar att fokusera på en sluten frågeställning medan nutida forskning har mer omfångsrik frågeställning. I nutida forskning lyfts vikten av strategier, arbetssätt och metoder som möjliggör för diskussioner, där eleverna med hjälp av egna erfarenheter kan ge varandra stöd i kognitiv utveckling.

Människors arbete med att skapa och forma sina identiteter är processer som pågår med olika intensitet under hela livet. Enligt de styrdokument som gäller idag, och även i tidigare läroplaner, anses historieundervisning ha betydelse för elevers utveckling av kunskaper som hjälper dem att förstå sin egen identitet och sin roll i den samhälleliga kontexten. Ett väl utvecklat historiemedvetande skrivs också fram i kursplanen som ett syfte med historieundervisningen.Syftet med denna systematiska litteraturstudie har varit att undersöka vad forskning säger om vilken betydelse undervisning i skolämnet historia har för identitetsskapande processer hos elever i årskurs 4–6 i relation till den undervisning de får ta del av i svensk skola. För att besvara studiens frågeställning söktes efter relevanta källor i tre olika databaser; Google Scholar, Summon och SwePub.Resultatet visar att det finns flera samspelande aspekter som ligger till grund för att historieundervisningen ska bli gynnsam för elevernas identitetsskapande. Bland annat tillskrivs ett väl utvecklat historiemedvetande vara viktigt samt utvecklande av narrativ förmåga, detta stämmer väl överens med innehållet i läroplanen.Slutsatsen för denna litteraturstudie är att forskning visar att de identitetsskapande processerna hos elever i årskurs 4 – 6 påverkas av vilket perspektiv undervisande lärare anlägger på undervisningen. Hur väl förtrogen läraren är med begreppet historiemedvetande och hur hen tar sig an det är således avgörande för elevernas identitetsskapande processer genom historieundervisning. Detta resultat gäller för elever i grundskolans alla stadier. / <p>so</p>

Ett stort fokus i kursplanen för historia ligger på elevers historiemedvetenhet. Läroplanen (2011, s. 205) bedömer således att det är viktigt att elever kan se samband mellan dåtid, nutid och framtid. Denna förmåga har dock visat sig vara begränsad hos många elever. Frågan som väckte vårt intresse var därför vad det finns för strategier för att hjälpa elever att utveckla sin historiemedvetenhet. Vi valde att fördjupa oss i närområdesundervisningens vinster för att utveckla elevers historiemedvetenhet. Detta ledde till frågeställningarna: “stärks elevers historiemedvetenhet genom arbete med närområdet?” och “vilka för-och nackdelar finns det med att använda närområdet i historieundervisningen?”. Undersökningarna utfördes genom semistrukturerade intervjuer med lärare samt jämförande av tidigare forskning på ämnet. I resultatet framkom att studier med hjälp av närområdet kan gynna elevers kunskap i historia och kan hjälpa elever med dess historiemedvetenhet. Detta genom att eleverna får använda fler sinnen i sin inlärning, vilket skapar ett större engagemang och en känslomässig förståelse. Det framkom även att närområdesundervisning är särskilt gynnsam för elever som har svårigheter att ta till sig kunskap inom klassrummets väggar. Det finns dock logistiska och ekonomiska svårigheter med att använda närområdet. Det finnsäven brist på tid och det kan finnas utmaningar med elever som har svårt för förändringar. Slutsatsen blev dock att närområdesundervisning är övervägande positivt och bör användas mer för att ge elever en ökad historiemedvetenhet. Det ligger dock ett stort ansvar på lärarens kompetens att använda närområdet i undervisningen. Nyckelord: historia, historiemedvetenhet, närområdesundervisning

Mitt examensarbete är ett utvecklingsarbete och syftet med arbetet är att ta fram en temaplanering som handlar om Bjuvs lokalhistoria, med fokus Bjuvs gruvhistoria. Jag har nämligen upptäckt att eleverna i Bjuv inte har så stor kännedom om sin lokalhistoria. Anledningen till att jag fokuserar på Bjuvs gruvhistoria är för det är tack vare den Bjuv har utvecklats till den kommun den är idag. Jag har upptäckt att skolorna oftast glömmer bort att undervisa eleverna om deras lokalhistoria, utan undervisningen handlar om de stora kungarna som stred någonstans vid Lund och i Småland. Lokalhistorien finns runt eleverna och om skolan undervisar eleverna om lokalhistorien får de lättare en förståelse för hur det har varit och varför det är som det är idag. Min tanke är att genom lokalhistorien börja skapa en historiemedvetenhet hos eleverna. Få dem att förstå att det som har hänt förr har en mer eller mindre påverkan på oss och att det vi gör nu påverkar framtiden. Kopplar läraren då lokalhistorien med makrohistorien får de en djupare och bredare kunskap. De får alltså kunskaper om hur makro och mikrohistorien hör ihop och kan lättare förstå att de stora förändringarna i världen haft en påverkan på det lilla samhället som de bor i. Därför har jag gjort ett utvecklingsarbete där min analys är en temaplanering. Tanken med detta utvecklingsarbete är att jag skall kunna lämna över det till skolorna i Bjuv och det ska vara färdigt för att börja arbetas med. För att kunna göra detta utvecklingsarbete har jag intervjuat Olle Lundgren på gruvmuseet och Bo Wernberg på föreningen Gamla Bjuf, för att ta reda på vad de har att erbjuda en klass som kommer på besök. Jag har även varit på biblioteket i Bjuv för att låna böcker som handlar om Bjuvs historia. Genom dessa böcker har jag sedan sökt efter Bjuvs lokalhistoria som jag sedan har kontrat mot svenska och världens historia. Jag kommer när jag är färdig med arbetet lämna det till Bjuvs skolor och hoppas de får nytta av min planering. För jag hoppas på förändringar och att lärarna tar tag mer i historien speciellt den som är runt eleverna som är dem så nära. Historien är ett viktigt ämne, för den skapar goda medborgare och stärker elevernas identitet.

Den här studien syftar till att undersöka på vilket sätt läromedlens beskrivning samt framställning av historia påverkar individers historiemedvetande. Det här har gjorts genom att analysera sex läromedel i historia med inriktning på mellanstadiets årskurser 4-6, utifrån en innehållsanalys. Den teoretiska utgångspunkten för studien är historiemedvetande, och i det här fallet hur det formas utifrån hur en person beskrivs i läromedel. Kvinnor är underrepresenterade i läromedel (Nielsen 2014, s. 7), men studien har inte utgångspunkt i ett genusperspektiv eller hur kvinnor framställs genom historien, utan underrepresentationen är en motivering till valet av analyssubjekt. Därför kommer studien att inrikta sig på den kvinnliga regenten drottning Kristina. Studien bidrar därmed till den historiedidaktiska forskningen genom att påvisa att historiemedvetandet hos individer påverkas av hur en person beskrivs i läromedel.   Vi har avgränsat studien till att enbart behandla utvalda historiska händelser i drottning Kristinas liv, för att bland annat kunna bedriva en jämförbar analys enligt vår metod. Hon levde även under en intressant period i Sveriges historia då Sverige var en stormakt och hade många blickar vända mot sig, samt att hon skulle leva upp till sina förfäders prestationer då exempelvis hennes farfars far var Gustav Vasa som införde protestantismen i Sverige.   Det framkommer att det finns många likheter, men även en hel del skillnader mellan läromedlen. Skillnaderna ligger både i vilka historiska händelser som nämns, vilket utrymme de får och på vilket sätt författarna har valt att beskriva händelserna. De specifika ordvalen får en stor betydelse då de kan vara avgörande för läsarens tolkning av texterna vilket i sin tur påverkar historiemedvetandet. Många av författarna har även ett målande textspråk vilket fångar läsaren, men på vissa ställen sker detta på bekostnad av konkreta fakta samt att konsekvensen blir att faktan inte överensstämmer mellan läromedlen.

<p>Då den senaste kursplanen så tydligt poängterar att nutid, och även framtid, ska vara centrala aspekter att förstå och tolka historien genom och dessutom stipulerar att man bland annat ska innehållsmässigt behandla historien fram till och med idag så menar jag att det finns anledning att undersöka om det faktiskt är ett utbrett problem som jag har stött på samt även vad det kan få för konsekvenser. Eftersom även mycket av den moderna forskningen inom historieundervisning undersöker just historiemedvetenhet, som det här ju kan tangera, är det också intressant att se om lärare tror att ett glapp i kronologin kan påverka elevernas historiemedvetenhet och om det också är något som aktivt genomsyrar deras undervisning.</p><p> </p><p>För att själv se huruvida lärare också har upplevt problematiken kring att inte uppnå kursplanmålet i Historia A angående har jag i den här undersökningen sammanställt ett forskningsläge om i vilken utsträckning och vilken modernare historia som behandlas, hur lärares undervisningsstrategi kan påverka vilken historia de förmedlar, hur kursplanen ser ut samt vad historiemedvetenhet är. Jag har även lyft fram de delar i kursplanen och läroplanen som jag först och främst vill undersöka om de upprätthålls men även mer generella delar av dessa som förklarar varför det är viktigt att följa de planer som finns. Efter det så har jag genomfört intervjuer med undervisande lärare på gymnasiet för att även få deras syn på problemet, om det nu ens är ett problem, slutligen analyserat intervjuerna och kopplat de till forskningsläget och kursplanen.</p>