Empati är en viktig del i vårdande yrken då den har visat sig ha en positiv inverkan på patienternas utfall. Tidigare studier har däremot funnit att empatin hos studenter vid vårdutbildningar sjunker efter utbildningspraktiken. Det finns dock en brist av studier gjorda på psykologstudenter vilket denna studie ämnar att bidra med. Denna studie utformades därmed för att undersöka inställning till empati bland psykologstudenter utifrån tre frågeställningar. För det första ämnade studien att undersöka om det fanns skillnader i skattad inställning till empati beroende på vilket år av utbildningen psykologstudenten befann sig i. För det andra undersöktes om det förelåg skillnader mellan kön i skattad inställning till empati. Slutligen undersöktes en möjlig interaktionseffekt mellan kön och år i utbildningen för inställning till empati. Deltagarna bestod av psykologstudenter från år 1 (n=65), år 3 (n=68) och år 5 (n=36) vid Umeå Universitet. En reviderad version av instrumentet Jefferson Scale of Physician Empathy Student version (JSPE-S) användes för att mäta studenternas inställning till empati och frågeställningarna besvarades genom en tvåvägs-ANOVA. Resultatet visade en signifikant ökning av inställning till empati mellan år 1 och år 3 i utbildningen. Kvinnor skattade signifikant högre än männen och det förelåg inte någon interaktionseffekt mellan år i utbildning och kön. Sammanfattningsvis tycks psykologutbildningen vara gynnsam vad gäller utvecklingen av inställning till empati i början av utbildningen. / Empathy plays an important part in health professions as it has been shown to have positive health and clinical outcomes for patients. However, previous studies has found a decline in empathy in health professional students after the clinical practice phase. No previous studies has examined psychology students attitude towards empathy which this study aims to. This study was therefore constructed in order to examine psychology students attitude towards empathy through three main research questions. Firstly, the study aimed to examine whether psychology students rated attitude towards empathy differently depending on which year the student was enrolled in. Secondly, the study examined if any differences in attitude towards empathy was present depending on gender. Finally, the study examined a possible interaction effect between gender and year of education for attitude towards empathy. The sample of the study consisted of psychology students from year 1 (n=65), year 2 (n=68) and year 5 (n=36) at Umeå Universitet. A modified version of the instrument Jefferson Scale of Physician Empathy Student version (JSPE-S) was used to measure the students attitude towards empathy and the main research questions was answered by a two-way ANOVA. The results indicated a significant increase of attitude towards empathy between year 1 and year 3 of the education. Women rated attitude towards empathy significantly higher than the men, and there was no interaction effect between year in education and gender. In summary, the psychology education seems to be favorable in terms of the development of attitude towards empathy in the beginning of the education.

BAKGRUND:I vår undersökning belyser vi vikten av språkets betydelse för samspelet. Vi har läst vadlitteratur och forskning skriver om samspelet mellan barnen och mellan barn och pedagoger.Med språket menar vi i detta fall kroppsspråk och det verbala språket. Vi har sett hur barnuttrycker empati med hjälp av kommunikation samt hur pedagoger agerar när barnenuttrycker sina känslor.SYFTE:Syftet är att undersöka hur barnets sociala kompetens och inlevelseförmåga sker i samspelmed varandra och pedagoger.METOD:Vi har använt oss av kvalitativ metod med observationer som redskap där löpande protokollhar använts. Vi har observerat relationer i barngrupper mellan barn – barn och barn - vuxnadär åldern på barnen har varit från ett till sex år. Vi har även tittat på hur pedagoger förhållitsig till barnen i samspelet.RESULTAT:Vårt resultat visar att man lär i samspel med andra och med hjälp av olika sätt attkommunicera. Vi har också sett att empati kan uttryckas på olika sätt beroende på barnetsspråkliga förmåga. Något annat vi har upptäckt är att barn med mindre utvecklat verbalt språkär beroende av pedagogen vid konflikter då denne kan sätta ord på barnens känslor. Däremotär barn som har det verbala språket bättre på att hantera och lösa konflikter på egen hand. Närdet gäller pedagogens roll i samspelet har vi sett att det är av stor betydelse att barnen blirbekräftade för barnets fungerande samspel. Det har visat sig under studiens gång att äldrebarn har en förståelse för det yngre barnet när det gäller empatiska uttryck.

Studiens syfte var att beskriva hur förskollärare ser att deras empati kan komma till uttryck i samverkan med vårdnadshavare. Frågeställningarna löd: Hur beskriver förskollärare ett empatiskt förhållningssätt i mötet med vårdnadshavare,samt vilken betydelse tillskriver förskollärarna empatin i samverkan med vårdnadshavare? Resultatet bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av åtta förskollärare från fem olika förskolor. Via en tematisk analys fastställdes fem teman som avspeglade de svar som framkom. Resultatet visade att förskollärarna såg att empatin tog sig i uttryck genom ett empatiskt förhållningssätt innehållande lyssnande, perspektivtagande och förståelse. Förhållningssättet kännetecknades av en balanserad empatisk förmåga som gav upphov till personliga relationer med barnets bästa i centrum, innefattande tillit samt tydlig ansvarsfördelning. Empatins betydelse i samverkan med vårdnadshavare synliggjordes därmed. Resultatet visade även hur hinder för empati kan uppstå när det saknas förutsättningar i verksamheten för att agera empatiskt.

<p>Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplever ofta ett föräldraskap till bredden fyllt av utmaningar och prövningar. Skolans syn på barnet och dess svårigheter blir mycket betydelsefull för dessa familjer. Skolmiljön och vikten av de pedagogiska metoderna förbises ibland helt, istället förklaras problemen med egenskaper hos barnet eller situationen i hemmet. Hur skolan bemöter dessa familjer kan bli avgörande då dessa föräldrar ofta är mer beroende av samarbete än andra familjer. I sin förlängning kan detta få stora konsekvenser för barnets framtid och livskvalité. Empati, kunskap och samarbete är i detta sammanhang nyckelbegrepp.</p><p>Jag har samtalat med två mammor som har barn med svårigheter inom autismspektrat. De har låtit mig ta del av deras tankar och erfarenheter i mötet med skolan. Frustrationen de känner när ingen lyssnar är uppenbar i deras berättelser. De upplever att de inte blir bekräftade som kompetenta föräldrar. Ljusglimtar är de pedagoger som visar respekt och förståelse för deras utmaningar. I berättelserna blir det tydligt att skolan alltför sällan använder föräldrarnas erfarenheter när det uppstår svårigheter runt barnet. Föräldrarna upplever att skolan har tolkningsföreträde och föräldrarna betraktas ofta som besvärliga när de kommer med egna idéer och förslag.</p><p>Med kunskap om barnets funktionsnedsättning samt en vilja hos pedagogen att se föräldern som en tillgång, en expert på sitt barn, möjliggörs ett äkta möte mellan två likvärdiga parter. Detta möte kännetecknas av nyfikenhet och respekt för varandras verkligheter.</p>

<p>Syftet med vår studie var att vi utifrån en enkätundersökning tittat på vilka strategier som förskolelärare anser vara viktiga när det gäller att bemöta barn i kris. Vi valde att använda oss av en kvalitativ forskningsstrategi med en kvantitativ undersökningsmetod. Vi tog del av verksamma förskolelärares tankar och erfarenheter kring barn i kris med hjälp av en enkät med ostrukturerade frågor.</p><p>Resultatet visar att strategierna ser ut på likartat sätt och förskolelärarna har liknande uppfattningar om vad som är viktigt i bemötandet av barn i kris i förskolan. De strategier som framkom var empati, anhörigkontakt, stöd utifrån, trygghet, förskolelärarnas kompetens och estetiska verktyg. Förskolelärarna svarade också på vad begreppet empati betyder för dem och hur deras krisplan för verksamheten såg ut.</p><p>De slutsatser vi kunde dra av det resultat vi fick in var att en empatisk strategi för bemötande av barn i kris var den mest omtalade. Många av förskolelärarna kände dock att specifik kunskap om kris skulle behövas.</p>

Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplever ofta ett föräldraskap till bredden fyllt av utmaningar och prövningar. Skolans syn på barnet och dess svårigheter blir mycket betydelsefull för dessa familjer. Skolmiljön och vikten av de pedagogiska metoderna förbises ibland helt, istället förklaras problemen med egenskaper hos barnet eller situationen i hemmet. Hur skolan bemöter dessa familjer kan bli avgörande då dessa föräldrar ofta är mer beroende av samarbete än andra familjer. I sin förlängning kan detta få stora konsekvenser för barnets framtid och livskvalité. Empati, kunskap och samarbete är i detta sammanhang nyckelbegrepp. Jag har samtalat med två mammor som har barn med svårigheter inom autismspektrat. De har låtit mig ta del av deras tankar och erfarenheter i mötet med skolan. Frustrationen de känner när ingen lyssnar är uppenbar i deras berättelser. De upplever att de inte blir bekräftade som kompetenta föräldrar. Ljusglimtar är de pedagoger som visar respekt och förståelse för deras utmaningar. I berättelserna blir det tydligt att skolan alltför sällan använder föräldrarnas erfarenheter när det uppstår svårigheter runt barnet. Föräldrarna upplever att skolan har tolkningsföreträde och föräldrarna betraktas ofta som besvärliga när de kommer med egna idéer och förslag. Med kunskap om barnets funktionsnedsättning samt en vilja hos pedagogen att se föräldern som en tillgång, en expert på sitt barn, möjliggörs ett äkta möte mellan två likvärdiga parter. Detta möte kännetecknas av nyfikenhet och respekt för varandras verkligheter.

Denna studie har genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med 13 högstadieelever undersökt hur eleverna upplever två reklamfilmer mot mobbing. Filmerna har lanserats av stiftelsen Friends och utgör en del i deras arbete mot mobbing. Resultatet sammanställdes genom induktiv tematisk analys och åtta teman framkom. Temana var: Känsloprocess, Indirekt mobbing berör mer än direkt mobbing, Kan hända vem som helst, Förståelse för mobboffret, Hjälparen väcker beundran, Medlöparens brist på ingripande, Lärarens passivitet irriterar samt Alla kan hjälpa till. Det resultat som framkom jämfördes med det som Friends önskade att åskådaren skulle uppleva. Resultatet kopplades även ihop med teorierna bystander-effect och empati. Det visade sig att intervjupersonerna i stort upplevde filmerna som Friends önskade.

Syftet med denna studie var att jämföra synsätt mellan förskolepedagoger, förskolechefer och politiker angående betydelsen av lek i förskolan för barns utveckling av social kompetens. Syftet uppnåddes genom fenomenografiskt kvalitativa undersökningar i form av semistrukturerade intervjuer. Genom dessa arbetssätt utgår forskare från uppfattningarna om det aktuella fenomenet hos respondenterna (intervjudeltagarna), vilka blev informerade om deras rättigheter och forskarens skyldigheter i undersökningen, vid förfrågning, genom missivbrev och precis innan intervjun inleddes. Respondenternas uppfattningar sammanfattades i en resultatdel som analyserades efter en kvalitativt fenomenografisk metod. Samtliga respondenter ansåg leken att var viktig för barns utveckling av social kompetens och att den framför allt utvecklas i samspelet. Det som både skiljer och liknar grupperna åt är att förskolepedagoger, politiker och en förskolechef menade att barnet i leken får lära sig att förstå sig själva för att sedan kunna interagera med andra. I jämförelse med detta pekade den andra förskolechefen på att förskolan har ett stort ansvar, men att leken kan vara svår för barnet. Samspelet i förskolan är inte en förutsättning för att utveckla social utan att det handlar om att barnet utifrån sitt eget jag ska få ingå i situationer och samspel som utvecklar social kompetens, menar hon. Förskolepedagogerna och förskolecheferna belyste pedagogens viktiga roll i leken för att barnen ska kunna utveckla social kompetens, vilket inte politikerna gjorde. Slutsatsen är att förskolepedagoger och förskolechefer skiljde sig från politiker i fråga om den betydelse som pedagogen har för att barnen ska utveckla social kompetens genom leken. För övrigt kan resultatet liknas med att vara individuellt, då det finns väldigt många likheter och några skillnader mellan förskolepedagogers, förskolechefers och politikers syn på betydelsen av lek i förskolan för barn utveckling av social kompetens.

I litteraturen antyds ibland att dominansåsikter och uppfattningen att hundar ska behandlas med hårda tag för att uppnå lydnad tycks hänga ihop. Däremot verkar det inte ha genomförts några studier för att undersöka om sambandet verkligen existerar. En Internetbaserad enkätundersökning med 355 deltagare genomfördes för att undersöka om ett antal personlighetsdrag predicerar klassiska dominansattityder mot hundar. Dessutom undersöktes om samma variabler plus klassiska dominansattityder predicerar en överseende attityd till plågsamma metoder för att uppnå hundlydnad. Av variablerna visade sig manligt kön och klassiska dominansattityder vara de viktigaste för att predicera en överseende attityd till plågsamma metoder. För att predicera en hög grad av klassiska dominansattityder var manligt kön och en hög grad av social dominansorientering viktigast.

Att bemöta människor är en konst. Att bemöta med respekt och värdighet bör ingå i förskollärarens kompetens. Men verkligheten ser inte alltid ut så. Vad är det då som bidrar till att en pedagog skapar möten med god kvalité medan en annan signalerar i sitt bemötande okunskap och en ovilja att bemöta med respekt. Syftet med undersökningen var att bidra till förståelse av bemötandets konst utifrån erfarna pedagogers berättelser om vad som format deras syn på bemötande och sätt att bemöta andra. Med hjälp av följande frågeställning: Hur beskriver förskollärare ett gott bemötande av barn och vuxna? Vad har format förskollärarens syn på bemötande och sätt att bemöta? Undersökningen baseras på en kvalitativ forskning med ett fåtal informanters medverkan, även tidigare forskning och genomarbetad litteratur. I resultatdelen redovisas intervjupersonernas tillbakablick i sina liv och hur de tolkar vad som har gett en mening och betydelse för deras beteende, vad gäller deras bemötande av andra. De faktorer som kunde ses ha betydelse för informanternas bemötande av andra var deras uppväxt, utbildning, kultur och erfarenhet, samt deras familjeförhållande.