Detta är en studie där tio förskollärare på olika förskolor beskriver sina erfarenheter av social kompetens i förskolan. Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar med att stärka barns sociala kompetens i förskolan. I studien användes en kvalitativ metod och intervjuer genomfördes för att samla in studiens datamaterial. Resultatet visar att alla förskollärarna arbetar med att främja barns sociala kompetens på olika sätt. Att utveckla barns förståelse av sociala regler och att stödja barns empatiska utveckling är avgörande menar de intervjuade förskollärarna. De utmaningar som nämns av förskollärarna för att främja barns sociala kompetens är dels att utveckla barns verbal och icke-verbal kommunikation dels att utveckla samarbetet med barnens föräldrar.

Empatisk förmåga är viktig i yrken där möten med andra människor utgör en stor del av arbetet, såsom vårdgivande yrken och polisyrket. Tidigare studier kring vårdyrken har dock visat att inställningen till betydelsen av empati i yrkesrelaterade situationer kan sjunka med utbildning eller erfarenheter. Liknande studier kring polisyrket saknas. Syftet med denna studie var därmed att undersöka inställningen till betydelsen av empati i relation till polisyrket hos polisstudenter och poliser. Med hjälp av ett självskattningsformulär, baserat på Jefferson Scale of Physician Empathy Student version och anpassat till polisyrket, undersöktes två frågeställningar relaterat till syftet. Utifrån studiens första frågeställning undersöktes huruvida det fanns någon skillnad mellan polisstudenter tidigt i utbildningen och polisstudenter sent i utbildningen, samt yrkesverksamma poliser avseende inställning till betydelsen av empati. Utifrån den andra frågeställningen undersöktes huruvida det fanns en könsskillnad avseende inställning till betydelsen av empati. Studiens deltagare bestod av 219 deltagare från tre grupper: polisstudenter i termin 1 (n=73) och termin 5 (n=65), samt yrkesverksamma poliser (n=81). En tvåvägs-ANOVA tillämpades för att besvara frågeställningarna. Resultatet visade på en signifikant skillnad i inställning till betydelsen av empati i relation till polisyrket mellan termin 1 och termin 5 samt termin 1 och poliser. Polisstuderande som gick första terminen skattade högre än de som gick sista terminen och yrkesverksamma poliser. Lite oväntat, och inte i linje med tidigare studier, upptäcktes ingen signifikant skillnad i inställning till betydelsen av empati mellan män och kvinnor. Sammanfattningsvis tyder resultatet på att inställningen till betydelsen av empati i yrkesrelaterade situationer sjunker under polisutbildningen på ett liknande sätt som i vårdutbildningar. / An empathic ability has been proven to be of great importance in professions where contact with other people constitutes a large part of the work, such as in caregiving professions and in police work. However, previous studies of caregiving professions have shown that empathy or attitudes towards the importance of empathy in occupational situations can decline with education or experience. No such studies have been found regarding police work. Therefore, the aim of this study was to investigate attitudes towards the importance of empathy among police students and police officers. Using a self-report questionnaire inspired by Jefferson Scale of Physician Empathy Student version (JSPE-S) and modified to fit a police context, two research questions were formulated, related to the aim. The first research question was whether there is a difference between police students in the beginning and in the end of their education, and also police officers, regarding their attitudes towards the importance of empathy. The second research question was whether there are gender differences regarding attitudes towards the importance of empathy. The sample of the study consisted of 219 participants from three groups: police students in term one (n=73) and term five (n=65), and police officers (n=81). A two-way ANOVA was used to answer the research questions. Police students in first term rated higher than those in last term as well as police officers. A bit unexpected, and not in accordance with previous studies, no significant difference in attitudes towards the importance of empathy was found between men and women. In summary, the result indicates that attitudes towards the importance of empathy in occupational situations may decrease during police education in a similar way as in education of caregiving professions.

Denna kunskapsöversikt syftar till att besvara frågeställningen: Vad säger forskning om historiskempati i historieundervisningen? Syftet med kunskapsöversikten är att inspirera oss själva somlärarstudenter, andra lärarstudenter och verksamma lärare att variera sin historieundervisning.Texter, som vetenskapliga artiklar, avhandlingar, utvärderingar och rapporter, har sökts i olikadatabaser. Den insamlade forskningen har granskats och resultatet indikerar att användandet avförstahandsskällor och förstahandsperspektiv i historieundervisningen främjar utvecklingen avhistorisk empati hos elever. En tydlig slutsats är att historisk empati kan utvecklas när elever får sättasig in i en historisk aktörs perspektiv eller tolka en historisk källa, men att de då behöver lämpligtstöd från sin lärare.

The aim of this study is to examine high school teachers views and reasonings about the concept “historical empathy”. The previous research and theoretical aspect show us that the definition of the concept is unclear, as so what capabilities the student ought to develop. This study marks two different views of historical empathy: linje 1 where historical empathy are based simply on empirical methods and capabilities and linje 2 where personal interest and emotion towards the subject is underlined. The theory is based on the viewings from historism and postmodernity, the reality is relative and not to be generalized. The method consists by interviews with six high school teachers. The result shows us that the teachers define historical empathy as a deeper understanding for historical actors and their choices. They find multiple ways of working towards historical empathy and the capabilities that are required to be showed by the students are both based on cognitive and emotional understanding.

Syftet med studien är att undersöka de yngsta barnens empati, lek och samspel med särskild fokus på hur barn uttrycker empati i lek och samspel och hur lek och samspel främjar barns empatiska förmåga. Undersökningen bygger på en kvalitativ metod och etnografisk studie som i detta fall innebär observationer av barns empatiska uttryck i lek och samspel. Dessa observationer har skett på en förskola, på en avdelning med 13 barn i åldrarna 1-3 år. Resultatet av det insamlade materialet har analyserats utifrån Hoffmans (1982) utvecklingsfaser, Holms (2001) empatiska processer och Olofssons (2003) sociala lekregler. Resultatet och analysen har visat att barn uttrycker empati genom visad hänsyn och omtanke mot varandra. Barnen i observationerna har bekräftat varandra genom ögonkontakt och leenden. I studien fann vi att barn utmanade sin empatiska förmåga i lek och samspel när de fick anpassa sig efter sina kamraters förutsättningar och leknivå. Resultatet och analysen har även visat att pedagogens roll och närvaro är av betydelse för att kunna förstå barns empatiska handlingar i deras lekvärld och stödja dessa.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om försoningsstadiet i konflikter och konflikthantering i förskolan. I studien undersöks också hur förskollärare använder sig av ordet förlåt och meningsinnebörden som läggs i ordets användning samt hur empati och förlåt tar plats i förskolans undervisning. Undersökningen utgår från kvalitativa intervjuer med sex verksamma förskollärare på tre olika förskolor där också tre observationer genomförts. Resultatet av studien visar att avledning är en strategi som används ofta, särskilt med yngre barn. Detta innebär att begreppet förlåt sällan används i försoningen och att försoningen i konflikter på förskolan ofta nedprioriteras. I resultatet kan vi också läsa att förskollärare sällan vill tvinga barnen att säga förlåt då de inte vet om barnet förstår meningsinnebörden av förlåt och eftersom begreppet riskerar att förlora sin mening och bli en enkel lösning på konflikter. Avslutningsvis visar resultatet att empati och förlåt i förskolans undervisning till största del sker i spontana samtal men också i planerade temaarbeten och aktiviteter där förskolorna läser böcker samt använder sig av drama och rollspel.

Empati är en grundläggande mänsklig förmåga där vi kan känna med andra. När vi delar andras lidande vill vi också att lidandet ska upphöra. Förskolan är en viktig arena där många barn möts och spenderar en stor del av sin tid. Förskollärare har en avgörande roll när det kommer till hur utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati. Tidigare forskning visar att förskollärare har stor inverkan på de yngre barnen genom att de själva i sitt förhållningssätt är förebilder. Studiens syfte är att bidra med förskollärares uppfattningar kring hur de stödjer utvecklingen av barns empatiska förmåga. För att kunna ta reda på hur förskollärare arbetar för att stödja barns empatiska förmåga har sex förskollärare deltagit i semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer transkriberades och analyserades med hjälp av en innehållsanalys och därefter framkom ett resultat. I resultatet framgår det att förskollärare stödjer utvecklingen av barns empatiska förmåga genom att agera förebild, rikta uppmärksamheten mot den andre och reflektera, omsätta reflektion i handling och uttrycka känslor genom lek, böcker sagor och drama, undervisa empati samt genom att visa empati via verbal och fysisk tillgivenhet.

Bakgrund: Ambulanssjukvården i Sverige har över 1 miljon ärenden varje år, varje enskilt ärende innebär ett nytt möte med patienter och anhöriga. I mötet med patient och anhöriga ingår bedömning av patientens vårdbehov, för att göra en bedömning och kunna ge en god omvårdnad krävs mer än bara faktabaserad kunskap. Ambulanssjuksköterskan behöver även kunna besitta empatisk förmåga att förstå patientens känslomässiga tillstånd. Syfte: Att belysa vad som påverkar den empatiska förmågan hos ambulanssjuksköterskan i samband med bedömning av patientens omvårdnadsbehov. Metod: Kvalitativ intervjustudie med sex specialistutbildade sjuksköterskor som arbetar kliniskt i ambulansen i ett län i södra Sverige. Studien analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De faktorer som påverkade den empatiska förmågan berör resursanvändningen av ambulans som påverkar arbetsmiljön, samspelet mellan ambulanssjuksköterska, patient och anhörig samt ambulanssjuksköterskans förmåga att relatera till patientens situation Diskussion: Tidigare forskning som berör ämnet inom intrahospital akutsjukvård stödjer studiens resultat. Samtidigt menar en del omvårdnadsteoretiker att det finns svårigheter att beskriva och definiera begreppet empati. Slutsats: Den empatiska förmågan påverkas av ambulanssjuksköterskans egen referensram. Referensramen bygger på perspektiv från tidigare erfarenheter och händelser.

Vårt examensarbete handlar om samspel mellan barn på en förskola i Malmö. Undersökningens fokus ligger på konflikter. Syftet med vår studie är att undersöka konflikter mellan barn på en småbarnsavdelning och den centrala frågeställningen i vår studie är: Vilka är de vanligaste orsakerna till konflikter mellan små barn? Delfrågor som vi kommer att använda när vi bearbetar och analyserar våra observationer är: Vad händer under barnens konflikter? Hur ser samspelet ut vid konflikter mellan barnen? Vilka brister finns det i kommunikationen mellan barnen? Undersökningsgruppen består av 17 barn i ett - tre års ålder på en småbarnsavdelning. Den metod som används är observationer med hjälp av en digitalvideokamera. Vi har observerat barnen genom att filma vid olika situationer under; fri lek inomhus, utomhus och vid måltidssituationer. De viktigaste resultaten av vår undersökning visar att de flesta konflikter orsakas av missförstånd, revir och turtagning under fri lek inomhus. De handlar om leksaker, lekredskap, böcker, knuffar och annan fysisk kontakt.

Det här examensarbetet handlar om pedagogiskt drama i förskolan, med betoning på empati och trygghet. Syftet med den här studien är att ta reda på vad pedagoger samt dramapedagoger anser om pedagogiskt drama kopplat till barns utveckling av empati och trygghet, samt på vilket sätt pedagogiskt drama kan användas i förskolans vardag.Jag har utgått från följande två frågeställningar: På vilka sätt, anser pedagoger och dramapedagoger, att pedagogiskt drama kan bidra till barns utveckling? På vilka sätt kan pedagoger använda sig av pedagogiskt drama i den dagliga verksamheten? För att besvara mina frågor har jag valt att använda mig av intervjuer samt observationer. De personer som jag valde att intervjua var alla pedagoger, men en av dem var både pedagog och dramapedagog. En av pedagogerna var även verksamhetsansvarig på en teaterförskola. I min undersökning har jag även utgått från litteratur som behandlar pedagogiskt drama och estetik i lärandet. De teoretiska utgångspunkterna har varit empati och trygghet samt barns kompetenser. Resultatet visar att alla pedagoger, utan speciella verktyg eller hjälpmedel, kan använda sig av pedagogiskt drama i det vardagliga arbetet i förskolan. Slutsatsen i arbetet är genom att använda pedagogiskt drama kan barn få ökad självkänsla och självkännedom, samt bli mer medvetna om kroppens och sinnenas möjligheter.