No description available.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar för att utveckla barns sociala kompetens och vad som kan påverka detta arbete. Studien har en kvalitativ ansats. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med nio pedagoger på tre olika förskolor. Resultatet visade på olika tillvägagångssätt för att utveckla barns sociala kompetens i förskolan och det mest betydelsefulla var att social kompetens alltid ska finnas med som ett förhållningssätt i förskolans verksamhet. Det framkom att social kompetens är ett omfattande begrepp med en rad olika aspekter, där samspel och empati var de mest framträdande. De faktorer som av pedagogerna framhölls påverka deras arbete med att utveckla barns sociala kompetens var deras eget agerande i rollen som barnens förebilder och samarbetet med föräldrarna. Hinder för att främja barns sociala utveckling var stora barngrupper, kulturmöten, dålig fantasi, för lite material anpassat till förskolan och brister i barnets språkutveckling.</p>

<p>Smärta är en subjektiv upplevelse som kan vara svår att beskriva i ord och kan därför vara svår att förstå. Att bemöta patienter i smärta på ett etiskt riktigt sätt ingår i sjusköterskans yrkeskompetens. Patienter med smärta är de enda som kan berätta vad ett gott bemötande är och <strong>Syftet </strong>blev då att belysa patienters upplevelser av sjuksköterskans bemötande vid smärta. <strong>Metod: </strong>En systematisk litteraturstudie användes som metod. Sökningar i databaser samt i referenslistor i artiklar genomfördes. Artiklar som tog upp patienters upplevelser av sjuksköterskans bemötande vid smärta inkluderades. Det resulterade i tio artiklar som granskats och bedömdes relevanta för studiens syfte. Dessa artiklar analyserades med hjälp av en innehållsanalys. <strong>Resultat: </strong>Patienter med smärta upplevde att när empati och bekräftelse fanns i sjuksköterskan bemötande lindrade det deras lidande. Att patienten kände att sjuksköterskan brydde sig och trodde på dem var det viktigaste i bemötandet. Patienterna upplevde att de blivit dåligt bemötta när sjuksköterskan upplevdes som okunnig, otillgänglig och när hon inte gav adekvat information till patienterna. <strong>Slutsats: </strong>Vår slutsats är att patienter med smärta upplevde att ett gott bemötande lindrade</p>

Studiens syfte var att undersöka graden av empati, affektmedvetenhet och alexitymi hos en grupp psykoterapeuter under utbildning samt sambanden mellan dessa förmågor. För att kunna bedöma resultaten gjordes en jämförelse mellan den undersökta gruppen och en normalgrupp från en tidigare studie. Tjugotre personer från olika psykoterapeutiska utbildningar intervjuades med ACI-R (affect consciousness interview - revised). De fyllde även i självskattningsformulären Interpersonal Reactivity Index (IRI; mäter självskattad empati) och Toronto Alexithymia Scale (TAS-20). En hypotes var att det skulle finnas ett positivt samband mellan empati och affektmedvetenhet och negativa samband mellan dessa två och TAS-20. En annan hypotes var att psykoterapeuter skulle vara mer empatiska och medvetna om sina affekter än normalgruppen. Resultaten visade att båda hypoteserna måste förkastas. Det fanns ett fåtal samband mellan empati, affektmedvetenhet och alexitymi i terapeutgruppen. I den initiala analysen fanns det skillnader mellan terapeutgruppen och normalgruppen vad gällde affektmedvetenhet och alexitymi, men de flesta av dessa skillnader försvann då hänsyn togs till skillnaderna i utbildningsgrad mellan gruppernas deltagare. Enbart skillnaderna på TAS-20 kvarstod och resultaten innebar att normalgruppen var mer empatisk, mätt med IRIs totalmått.

Syftet med denna studie var att undersöka vad det är som skapar förståelse mellan den vägledningssökande och studie- och yrkesvägledaren i studie- och yrkesvägledningssamtalet. Detta för att bidra till en fördjupad förståelse för läsaren om interaktionen mellan vägledare och sökande. En kvalitativ metod användes i undersökningen där inspelade vägledningssamtal analyserades och tolkades. Resultatet bekräftar tidigare forskning inom området samt påvisar vikten av vägledarens sociala kompetens som en bidragande faktor till upplevelsen av att vara förstådd. Den slutsats som kunde dras av resultatet var att ett aktivt lyssnande, att få bekräftelse på olika sätt och vägledarens bemötande var de främsta bidragande faktorerna till förståelse mellan vägledare och sökande. Det som hindrade förståelsen dem emellan var främst brist på aktivt lyssnande från båda parter. Vidare forskning uppmuntras kring vikten av den professionella samtalsledarens sociala kompetens, kompensation mellan olika egenskaper och huruvida det spelar roll för förståelsen i samtalet. The purpose of this research was to study the factors that contribute to equal understanding between the counsellor and applicant in a career counselling session. To get a deeper knowledge of the interaction in a session a qualitative method was used in the research. Recordings of different guidance counselling conversations were analyzed and interpreted. The results do not only confirm earlier research, it also shows the importance of the counsellors´ social skills as a contributing factor of understanding. The conclusion that could be drawn of the results was that active listening, acknowledgement in various ways and counsellor attitude where the most contributing factors to understanding. The factors that prevented understanding were primarily lack of listening from both parts. Further research about the importance of the counsellor´s social skills is encouraged, whether it is relevant for the comprehension in the conversation or not.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur några pedagoger i olika skolor uppfattar sin professionalitet när det gäller att samtala med föräldrar och elever vid eventuella samtal som upplevs som svåra. I vår studie har vi intervjuat sex stycken pedagoger på tre olika skolor i Stockholms län. De pedagoger vi valt att intervjua är en rektor, en specialpedagog, en kurator och tre lärare i de lägre åldrarna. Vi kommer förutom dessa sex pedagoger även genomföra en försöksintervju med en lärare. Studien utgår från ett interaktionistiskt perspektiv och bygger på teorier från Vygotskij, Bronfenbrenner och Mead. För att få en så bred bild som möjligt av pedagogers olika uppfattningar om samtal så har vi valt att genomföra våra studier i en friskola och två kommunala skolor med olika förutsättningar. Det som skiljer de båda kommunala skolorna åt är att den ena är belägen i ett område där det övervägande bor höginkomsttagare, medan den andra skolan är belägen i ett område som är väldigt socialt belastat. Resultaten visar att samtliga pedagoger i studien känner sig trygga i sin professionalitet i olika samtalssituationer. Gemensamt för våra intervjupersoner var dock svårigheten att få föräldrar att acceptera och kunna samarbeta kring elevens eventuella problem. Samtliga pedagoger som vi intervjuade hade ett uttalat behov av att ventilera sina tankar efter ett samtal som de upplevt som svårt. Ytterligare stöd som pedagogerna nämnde var kontinuerlig handledning, samt stöd från arbetslag och ledning. The aim of this study is to analysis how different educationalists from different schools perceive their competence and professionalism when conversing with parents and pupils on subjects that can be considered to be difficult and sensitive. To help with our research we will interview six educationalists from three different schools within the Stockholm County. We will interview a head teacher, a special needs teacher, a counsellor and three teachers who teach primary years. We will also have a test run with a teacher. The research starts out from an interactive perspective and is built on theories from Vygotskij, Bronfenbrenner and Mead. To be able to have a broad picture we have used a private school and two public schools, both having different prerequisites. We want to understand how each of these professionals from these different locations and types of schools perceive their contact between the two pupils. The difference between the two public schools is that one is situated in a predominately high income area and the other in an area which is very socially charged. The private school is also situated in a predominately high income area. The results showed that the different educationalists in the research felt comfortable in their professionalism when dealing with different situations. Everyone we interviewed shared the same opinion that it was hard for the parents to be able to comprehend, accept and co-operate with them when being told that their children were having difficulties. The people we interviewed also expressed the need to be able to vent thoughts and feelings after meetings which have been particularly arduous. They also felt that continual guidance from their superiors and the support they receive from their colleagues to be very important.

Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar för att utveckla barns sociala kompetens och vad som kan påverka detta arbete. Studien har en kvalitativ ansats. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med nio pedagoger på tre olika förskolor. Resultatet visade på olika tillvägagångssätt för att utveckla barns sociala kompetens i förskolan och det mest betydelsefulla var att social kompetens alltid ska finnas med som ett förhållningssätt i förskolans verksamhet. Det framkom att social kompetens är ett omfattande begrepp med en rad olika aspekter, där samspel och empati var de mest framträdande. De faktorer som av pedagogerna framhölls påverka deras arbete med att utveckla barns sociala kompetens var deras eget agerande i rollen som barnens förebilder och samarbetet med föräldrarna. Hinder för att främja barns sociala utveckling var stora barngrupper, kulturmöten, dålig fantasi, för lite material anpassat till förskolan och brister i barnets språkutveckling.

No description available.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka blivande psykologers subjektiva upplevelse av att gå i egenterapi och hur de påverkas av att det är ett obligatoriskt moment i utbildningen. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes tolv studerande på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Av dessa gick fem KBT inriktning på utbildningen och sju PDT inriktning. Data bearbetades genom en tematisk analys. Resultaten visade att egenterapi övervägande upplevs som positiv och betydelsefull både ur en personlig och en professionell synvinkel. Viktiga faktorer var möjligheten till utvecklande av självkännedom och självreflektion. En annan viktig betydelse var den didaktiska, där faktorer som rollinlärning och förebild blev viktiga. Resultatet visade också en skillnad i inställningen till egenterapi beroende på vilken inriktning den studerande valt på utbildningen. Alla sju PDT studenterna var genomgående mycket positiva till momentet. Av de fem KBT studenterna var tre mycket positiva, en mycket negativ och en tveksam. Resultatet visade en övervägande positiv inställning till att momentet egenterapi är obligatoriskt.

Examensarbetets syfte är att belysa hur pedagoger arbetar med att stödja barns utveckling av den empatiska förmågan, samt hur pedagogerna uppfattar barns utveckling av empati hos det lilla barnet i förskolan. Syftet är även att synliggöra vilka konsekvenser som kan uppstå av att inte stödja barn i deras utveckling av empatisk förmåga. Metoden som valts för detta examensarbete är av formen kvalitativ intervjustudie där den semistrukturerade intervjustrukturen har använts. De som har blivit intervjuade är förskollärare som har lång erfarenhet att arbeta med barn i förskolan. Antalet förskollärare som har intervjuats är tre stycken och alla har intervjuats var för sig om ämnet barns empatiska förmåga i förskolan. Barnets förmåga till empati grundläggs tidigt i samspel mellan barnet och dess föräldrar. Trots detta är förskollärarens fokuserade arbete på barns utveckling av empati till klar fördel för barnet.  Den empatiska förmågan påverkar och skapar gynnsammare förutsättningar för barnets sociala samvaro, bättre konflikthantering, bättre relationer till andra barn och vuxna. Brist på empati kan leda till försvagad förmåga att skapa relationer till andra barn och vuxna, samt kan leda till mobbning eller utanförskap. Det kan även försvåra barnets kommunikation och konflikter barnen emellan blir svåra att reda ut. Den empatiska förmågan utvecklas med fördel genom övningar och samspel i förskolan. Övningarna består t.ex. av rollspel och samspelet i vardagen barn och vuxna emellan kräver närvarande förebilder i förskollärarna, samt uppmuntran när barnet visar god empatisk förmåga till andra barn.