Examensarbetets syfte är att belysa hur pedagoger arbetar med att stödja barns utveckling av den empatiska förmågan, samt hur pedagogerna uppfattar barns utveckling av empati hos det lilla barnet i förskolan. Syftet är även att synliggöra vilka konsekvenser som kan uppstå av att inte stödja barn i deras utveckling av empatisk förmåga. Metoden som valts för detta examensarbete är av formen kvalitativ intervjustudie där den semistrukturerade intervjustrukturen har använts. De som har blivit intervjuade är förskollärare som har lång erfarenhet att arbeta med barn i förskolan. Antalet förskollärare som har intervjuats är tre stycken och alla har intervjuats var för sig om ämnet barns empatiska förmåga i förskolan. Barnets förmåga till empati grundläggs tidigt i samspel mellan barnet och dess föräldrar. Trots detta är förskollärarens fokuserade arbete på barns utveckling av empati till klar fördel för barnet.  Den empatiska förmågan påverkar och skapar gynnsammare förutsättningar för barnets sociala samvaro, bättre konflikthantering, bättre relationer till andra barn och vuxna. Brist på empati kan leda till försvagad förmåga att skapa relationer till andra barn och vuxna, samt kan leda till mobbning eller utanförskap. Det kan även försvåra barnets kommunikation och konflikter barnen emellan blir svåra att reda ut. Den empatiska förmågan utvecklas med fördel genom övningar och samspel i förskolan. Övningarna består t.ex. av rollspel och samspelet i vardagen barn och vuxna emellan kräver närvarande förebilder i förskollärarna, samt uppmuntran när barnet visar god empatisk förmåga till andra barn.

Syftet med forskningsarbetet är att undersöka vilka strategier pedagoger i förskolan använder sig av för att hantera konflikter som uppstår mellan barn. För att uppnå ett trovärdigt resultat genomfördes observationer i den dagliga verksamheten både inomhus och utomhus. Observationerna är utförda på två förskolor i mellersta Sverige där observerades pedagogerna och deras strategier vid konflikter mellan barn. De teoretiska utgångspunkter som används i studien är: den proximala utvecklingszonen och scaffolding. dessa begrepp har använts som stöd för att analysera insamlade emperin. Resultatet av studien visade att pedagogernas strategier vid konflikter mellan barn är av stor vikt för barns utveckling. Det visade även att pedagoger antar olika strategier i barns konflikter, till exempel att sätta stopp, förhindra vidare konflikt, påtvinga en lösning och att vara medlare. Diskussion och slutsatser visar att vissa pedagoger effektivt använde sig av konfliktlösningsstrategier som bidrog till den proximala utvecklingszonen och scaffolding. Men utifrån mina observationer kunde jag inte se om pedagogernas konflikthanteringsstrategier påverkade barnens sociala utveckling. För att avgöra detta krävs det en längre observationsperiod. I framtida studier vore intressant att observera under en längre period samt att studera vilka strategier barnen använder för att hantera sina konflikter. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Sammanfattning Den här studien syftade till att få förståelse för förskollärarnas användning av musik i olika förskolor samt hur pedagoger arbetar med musik som ett uttrycksmedel och som undervisningsinnehåll för barns språkliga och sociala utveckling. Studien är en kvalitativ undersökning och tar stöd av det sociokulturella perspektivet på lärande. Studien har semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare, fyra av dem har särskilt intresse för musik. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Datainsamlingen omfattade även semistrukturerade intervjuer med fyra stycken femåriga barn. Jag undersökte hur förskollärares användande av musik kan stimulera barns lust att lära och utveckla sin språkliga och sociala kompetens. Studiens resultat visar att alla förskollärare arbetar med musik på olika sätt, både planerat och oplanerat. Förskollärarna lyfte fram vikten av användandet av musik som uttrycksmedel för att stödja barn språkligt och socialt. Resultatet presenterar även att förskollärarnas musikanvändning som undervisningsinnehåll kan påverka barns språkliga och sociala utveckling i förskolan. Ett annat entydigt resultat är också att barn tycker om musik i förskolan. De tycker om att vara med andra kompisar när de sjunger och dansar. Studien visar att alla pedagoger bör arbeta med musik i förskolan för att skapa lust för barns språkliga och sociala utveckling. Studien bidrar även till att användandet av musik med barnen som uttrycksmedel och undervisningsform stimulerar barnen både språkligt och socialt. Detta kräver inte att man sjunger rätt eller att man spelar instrument. Studiens bidrag angående de yngre barnen är att användningen av musik inte kräver ett talat språk då barnen kan sätta ord på sin kroppsrörelse och uttrycka sig genom sina rörelser.