Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger uppfattar behovet av samverkan sinsemellan och samverkan för att nå målen i styrdokumenten gällande en förskola för alla barn. Detta har undersökts genom en kvalitativ undersökning, genom semistrukturerade intervjuer med både förskollärare och specialpedagoger. I denna studie använder vi oss av ett teoretiskt ramverk baserad på relationell pedagogik för att i mötet sker lärandet. De relationer som skapas sinsemellan ligger till grund för att skapa en fungerande samverkan, de krävs att båda parterna utvecklar kunskap tillsammans. Analysmetoden som använts för studien är en tematisk analys. Studiens resultat visar att samverkan mellan de två parterna fungerar. Förskollärarens och specialpedagogens arbete kring samverkan bygger på en gemensam relation som de behöver utveckla tillsammans. Det finns inga tydliga tillvägagångsätt utifrån styrdokumenten och en slutsats kan dras att både förskollärare och specialpedagoger önskar en förbättrad styrning gällande samverkan. Båda parterna ser tiden som en bristande punkt i samverkansfrågan och önskar mer tid i verksamheten. Båda parterna uttrycker att mer kunskap men även en viss erfarenhet krävs för att skapa den bästa möjliga verksamheten för barnet.   Vår tolkning av studien visar att parterna ser sin samverkan sinns emellan god på grund av att de har byggt upp en relation genom tiden. För att skapa en fungerande samverkan krävs det tid, kunskap, erfarenhet och styrning.