Studiens syfte är att undersöka och bredda kunskapen om hur barns närvaro och avtryck syns i ateljén som rum när de inte är där samt hur intra-aktionen mellan olika aktörer främjar barns agens och estetiska processer. Studiens metod bygger på en visuell etnografisk undersökning, där empirin består av fotografiskt material som samlats in från ateljéer. Studiens teoretiska ramverk utgår från Barads syn på posthumanism samt Reggio Emilia filosofins beskrivning av rummet som den tredje pedagogen. Fotografierna har analyserats utifrån två analytiska verktyg, visuell analys samt semiotisk bildanalys. Studiens resultat visar att barn lämnat avtryck i ateljén som återfinns när de inte är där. Ett annat resultat är att barns agens syns i rummet och tolkas som antingen given av vuxna och rummets stöttning eller tagen som makt av barn själva. I fotografierna blir barns olika estetiska processer synliga och hur vuxna och rummet möjliggör för dessa. Det sker kontinuerligt intra-aktioner mellan de olika aktörerna som blir synliga genom olika estetiska processer. Det framkommer ur resultatet att rummet har svårt att helt få rollen som den tredje pedagogen, då förskoleverksamheten behöver använda ateljén för andra ändamål, såsom matplats. / The purpose of this study is to examine and broaden the knowledge about how children and their imprints are visible in the atelier when they are not present. Furthermore, how intra-action between different agents enables children's agency and aesthethic processes. The methodology is based on visual ethnography and the data consists of photographs of ateliers. The theoretic framework is based on Barad’s perspective on posthumanism and the Reggio Emilia philosophy’ description of the role of the environment as the third teacher. The method for analysis is visual analysis and semiotic image analysis. The results show that children's imprints can be found in the atelier when the children are not present. The results show that children's agency can be seen and interpreted as either given by others or taken as ways of power by the children themselves. Results show children’s different aesthethic processes and how adults and the room itself enable these. It’s visible that an intra-action occurs between different agents that become visible through different aesthetic processes. What appears through the result is that it’s difficult for the room to take on the role of the third teacher. Due to the organization's need for the room to have several purposes.