Att behandla akne är inte alltid en smärtfri process: akne kan göra fysiskt ont i huden, leda till psykiskt, socialt och emotionellt lidande, och ibland motstå behandling. Med utgångspunkt i en fenomenologisk ansats undersöker jag i den här studien hur människor med akne använder en svensk stödgrupp online för att söka kunskap och fatta beslut om behandling av akne. Genom kvalitativa intervjuer och observationer i en svensk stödgrupp för människor med akne analyserar jag hur kunskapssökande och beslutsfattande kan förstås utifrån epistemiska känslor och interaktionskedjor. I analysen visar jag att människor med akne generellt känner en större tillit till andra medlemmars erfarenheter av en behandling än till information från läkare; att det finns en kroppslig närvaro i stödgruppen i och med att människor diskuterar biverkningar, förkroppsligade erfarenheter av behandlingar och delar bilder på sin hud; samt att medlemmar i gruppen delar fokus och känslor, vilket genererar emotionell energi. Medlemmar vänder sig ofta till gruppen när de känner sig osäkra på behandlingar, och för att bli säkra framkommer en tydlig strategi: läsa på om behandlingar i gruppen och bedöma informationen och kunskapen, be en läkare att skriva ut en behandling och slutligen testa behandlingen på sin egen kropp. Det här utgör en iterativ process och tyder på förkroppsligat lärande. Det finns inte mycket tidigare sociologisk, kvalitativ forskning om akne, vilket innebär att den här studien bidrar till fältet både teoretiskt och metodologiskt. Studiens bidrag ligger i att belysa hur människor med akne söker hälsorelaterad kunskap online, hur interaktioner online påverkar kunskapsprocessen och hur det leder till ett beslut.

Naturvetenskapsundervisning idag tenderar att måla en bild av att allt redan är förklarat och alla samband är upptäckta inom naturvetenskap. Skolans jobb handlar bara om att lära ut alla förklaringarna. Medan skolans undervisning fokuserar på att återge de rätta svaren ärforskare ofta djupt engagerade i frågor som ännu inte har något svar. Bland forskare inom naturvetenskap uttrycks även att en viktig drivkraft i deras arbete handlar om förundran inför det som studeras. Är det då möjligt att inom ramen för skolans undervisning använda sig av förundran som ett pedagogiskt verktyg, där det skapas en medvetenhet om att det finns mer att utforska? Ett växande forskningsfält rör förundrans betydelse för lärande i egenskap av epistemisk känsla och hur det kan integreras i undervisningen. I denna rapport undersöks hur elever på högstadiet upplever förundran i fysikundervisningen och deras syn på effekten och betydelsen av förundran för att lära sig fysikämnet. Studien har genomförts genom gruppintervjuer med elever där underlaget analyserats utifrån ett fenomenologiskt ramverk. Analysresultatet återger att essensen av elevernas upplevelser är att förundran upplevs om än inte så ofta. När det gäller vad som stimulerar förundran är essenserna flera sinnesintryck och elevens agens. I synen på effekterna och betydelsen av förundran anges sambandet mellan förundran, intresse och lärande som essensen, där speciell tonvikt läggs på att lärandet gynnas av att möta förundran tidigt. Slutsatsen av rapporten föreslår en uppgradering av begreppet förundran inom lärarutbildning, en medveten användning av undersökande arbetssätt för att stimulera förundran samt att förundran kan vara en nyckel till att starta en lärandeprocess. / Today's science education tends to portray a picture of science where everything has already been explained and all relations discovered. The task of schools is just to teach these explanations. While school education focuses on giving the right answers, scientists are often deeply engaged in questions that have not yet been resolved. Among scientists, wonder in relation to the object of study is expressed as an important motivation for their work. Is it then possible to use wonder as a pedagogical tool in school science, where an awareness is created that there is more to be discovered? An expanding field of research concerns wonder as an epistemic emotion and its implications for teaching. In this report, students' experiences of wonder in physics teaching and their view of the effects and significance of wonder in the learning of physics are investigated in lower secondary school. The study has been carried out using group interviews with students and the data set has been analysed through a phenomenological framework. The results of the analysis suggest that the essence of the students' experiences include that wonder is experienced but not so often. The found essences of what stimulates wonder are perception from several senses and students' agency. Regarding students' view of the effects and significance of wonder, the connection between wonder, interest and learning are noted as the essence, where there is a special emphasis on the claim that learning is facilitated by starting with wonder. The conclusions of the report propose an upgrade of the concept of wonder in teacher education, an intentional use of inquiry-based teaching to stimulate wonder and wonder as a key concept to start a process of learning.