Syftet med litteraturstudien är att undersöka vilka funktioner litteraturen tillskriver musik och sång i barns språkutveckling samt med vilken styrka och på vilka grunder litteraturen hävdar dessa funktioner. Som analysmetod studeras olika påståendens retoriska styrka genom att använda följande begrepp som analysverktyg: komplex modalisering, enkel (assertorisk) modalisering och nollmodalisering. Först söks det efter påståenden som berör frågeställningarna för att sedan, med hjälp av utvalda analysverktyg, undersöker dess styrka. Resultat påvisar att en överhängande majoritet hävdar att det finns relationer mellan musik och språkutveckling men att dessa är grundade på olika sätt. Även om författarna verkar vara säkra på sina antaganden, så framkommer inga definitiva forskningsgrunder när det gäller relationerna mellan musik och språkutveckling. Bara för att det nämns forskning eller forskningsresultat så säger det inte att det är fundamentalt eller allmänt bevisat som sant. Många påståenden i litteraturen innehåller assertoriska modaliseringar. Dock är dessa är inte tillräckligt grundade i vetenskaplig forskning för att kunna tillskriva dem styrka.