Studien undersöker vilka möjligheter och utmaningar teaterpedagoger identifierar i teaterundervisningen för etniskt heterogena elevgrupper, samt hur de gör för att främja en inkluderande undervisningsmiljö. Genom semistrukturerade intervjuer med teaterpedagoger från olika kulturskolor i Sverige, samt användning av tematisk analysmetod, framgår det i studien att elevernas unika erfarenheter och referensramar erbjuder flera möjligheter inom undervisningen, särskilt inom historieberättande och gestaltning. Studien identifierar även att teaterpedagogerna upplever en osäkerhet kring hur de bör agera i situationer med kränkande antydningar mot personer med olika etniskt ursprung. Pedagogernas osäkerhet tolkas som en följd av att lärare och elever har olika referensramar, vilket skapar utmaningar för pedagogen i att behålla ett interkulturellt förhållningssätt. Pedagogerna betonar däremot vikten av att anpassa förhållningssättet gentemot etniskt heterogena elevgrupper, men att det inte bör missbrukas på ett sätt som leder till särbehandling. Teaterpedagogerna framhåller vikten av aktiv kommunikation med eleverna som ett medel för att hantera dessa situationer.

Denna studie syftar till att studera om teorin kollektiv förmåga går att applicera i en svensk kontext. Mer specifikt genom att undersöka om områden som skiljer sig gällande socioekonomisk status, andelen utflyttningar och nivån av etnisk heterogenitet också skiljer sig gällande nivån av kollektiv förmåga. Vidare syftar studien till att studera sambandet mellan kollektiv förmåga och våldsbrott. Med detta som bakgrund krävs två områden som skiljer sig gällande samtliga aspekter som presenterats ovan. Vid genomgång av statistik ansågs Brommas och Skärholmens stadsdelsområden som lämpliga att inkludera i studien. Studiens primärdata samlas in med hjälp av enkäter, i syfte att mäta kollektiv förmåga i respektive område. Enkäterna analyseras med hjälp av korstabeller och regressionsanalyser. Resultaten visar att nivån av kollektiv förmåga skiljer sig mellan de två områdena. Vidare påvisas ett samband mellan kollektiv förmåga och våldsbrott. Detta samband kvarstår när en rad individbaserade variabler inkluderas i modellerna för att testa det ursprungliga sambandet. Slutsatsen är att teorins grundläggande antagande gällande strukturella faktorers inverkan på kollektiv förmåga kan påvisas i en svensk kontext. Vidare finns det också ett samband mellan högre kollektiv förmåga och lägre nivåer av våldsbrott.