Idén om evidensbaserad praktik har spridits i det sociala professionsfältet och det pågår ett nationellt statligt arbete med att implementera den i den lokala praktiken i kommunerna. Syftet med denna uppsats är att, genom kvantitativ abduktiv ansats, undersöka förutsättningarna för en evidensbaserad socialtjänst i Umeå kommun, samt den faktiska tillämpningen och vilka faktorer som kan tänkas främja implementeringsarbetet. Detta initiativ har mynnat ut i ett samarbete med Enheten Stöd och utveckling i Umeå kommun, som ett bidrag till det utvecklingsarbete som fortskrider för att skapa en kunskapsbaserad socialtjänst. Det kan även ses som ett försök att ge en utvidgad förståelse för förhållningssättet. Resultatet av enkätundersökningen visar på en positiv grundinställning till evidensbaserad praktik och goda förutsättningar för en evidensbaserad socialtjänst i Umeå kommun. Över 80 procent av samtliga chefer och personal inom de olika verksamheterna som ingått i studien, är eniga om att evidensbaserad praktik kommer förbättra tillvaron för brukarna och det egna arbete. Sammanfattningsvis åskådliggör resultatet att det finns ett behov av organisatoriska förbättringar för att på ett säkerställt och ändamålsenligt sätt kunna utveckla en evidensbaserad socialtjänst. Den mest tydliga framgångsfaktorn anses vara tid, för att aktivt kunna hålla sig á jour med aktuell forskning och utvärdera resultaten av beslut. Även en mer aktiv roll från FoU-enheter anses kunna bidra till ett mer effektivt utvecklingsarbete, där dessa kan fungera som en länk mellan forskare, praktiker och utbildare.

<p>Uppsatsens syfte är att ge en överblick av EBP (Evidence Based-Practice) i socialt arbete och beskriva de mest centrala frågorna kring EBP i litteraturen. Den använda metoden är en systematisk litteraturstudie som utgått från sökningar i British Journal Of Social Work och databasen Libris. Övergripande frågor som berörs handlar om vad EBP är, dess metod, spridning av EBP och dess tillämpning. Resultatet visar att EBP:s framväxt utifrån dess ideologiska egenskaper passar bra in i neoliberal ideologi. EBP kan utifrån detta ses som en samling innovationer som den neoliberala ideologin bedömer som lämpliga att implementera i socialt arbete. EBP-förespråkarna delas upp i två huvudsakliga riktningar. Den ena riktningen förespråkar produktion av evidens i form av effektstudier med experimentell design. Den bästa tillgängliga evidensen skall sedan tillämpas, annat vore oetiskt med hänsyn till klienten. Den andra riktningen förespråkar en bredare arsenal av metoder för evidensproduktion. Här uttrycks en viss oro för att en allt för stark fokusering på effektstudier, kan störa förståelsen för kontexter och processer i det sociala arbetet. Evidensens överförbarhet till praktiken tas inte heller för given. Den bästa tillgängliga evidensen bör enligt denna riktning konsulteras i beslut. En tredje riktning utgörs av EBP-kritikerna. Dessa hänvisar till att det sociala arbetets kärna ofrånkomligt utgörs av en stor grad av osäkerhet, förvirring och tvivel, och så måste det vara. EBP skall enligt dessa kritiker inte tillämpas i sin nuvarande form. EBP sägs ha en felaktig syn på hur forskningsresultat kan tillämpas i praktiken och överföras mellan kontexter och på hur beslutsprocesser går till, vilket innebär att EBP inte fungerar som förespråkarna avsett. Att arbeta på något annat sätt anses inte vara etiskt riktigt gentemot klienten. Sammanfattningsvis föreligger alltså stora skillnader i synen på vilken kunskap som är mest relevant i praktiken, den ”tysta” eller den ”tekniskt-rationella”. Författarna menar slutligen att det kvarstår viktiga frågor som inte får tillfredställande svar i denna överblick av EBP. En mycket strikt forskningsdesign för att producera evidens är ypperlig för att minska felkällor, men möjligheterna att tillämpa evidensen i praktiken kan ifrågasättas, eftersom det finns för lite kunskap om hur tillämpningen fungerar i praktiken. En annan fråga handlar om brukarens relation till evidens. Bristen på detta perspektiv i materialet pekar mot att denna fråga kräver mer forskning. Ska den bästa tillgängliga evidensen vara bindande för hur beslut fattas eller ska det vara en förhandling mellan socialarbetaren och brukaren? Om det ska vara en förhandling, hur ska den se ut?</p> / <p>The purpose of this essay is to provide a survey of Evidence-Based Practice (EBP) in social work within the literature. The method employed is a systematic literature study that is based in the British Journal of Social Work and the database Libris. Overall questions posed concerns what EBP is, what its method is, the spread of EBP and its application.</p><p>The result shows that EBP is on the one hand an ideological movement that fits well with neoliberalism and on the other hand a collection of innovations which this ideological movement deems are proper to implement in social work. The advocates of EBP are in the essay split into two main standpoints. One standpoint advocates that the production of evidence are made as effect studies with experimental design. It is said that the best available evidence should be used. The other standpoint is that the production of evidence should use a broader range of methods, particularly including qualitative research designs. A concern is expressed that a too narrow focus on effect studies will hamper the understanding of context and process, an understanding which is crucial to knowing for whom and when an intervention will work. It is said that the best available evidence should be consulted. A third standpoint is taken by the critics of EBP. They claim that social work have a high degree of uncertainty, confusion and doubt which can not and should not be avoided. According to these critics, EBP in its present form should not be implemented. EBP is said to contain a mistaken view about how decisions are made and how research findings can be implemented in practice and transferred between different contexts. In conclusion it could be said that there are great differences concerning which knowledge is seen to be most relevant for social work practice, silent or technical-rational knowledge. The authors estimate that there are important questions that need more attention. Questions concerning how to best produce evidence and how to best use it have not been exhausted yet, neither in this essay nor in the literature. Many questions regarding how to minimize bias and regarding the transferability of results remain to be answered. The relationship between evidence and the service user has not yet been fully covered. The question needs more attention. Should the best available evidence decide the course of action or should this be decided by the social worker and the service user who jointly assess and take evidence into consideration when making their decisions? If the decisions should be made by the social worker and the service user, how should the process be like?</p>

Uppsatsens syfte är att ge en överblick av EBP (Evidence Based-Practice) i socialt arbete och beskriva de mest centrala frågorna kring EBP i litteraturen. Den använda metoden är en systematisk litteraturstudie som utgått från sökningar i British Journal Of Social Work och databasen Libris. Övergripande frågor som berörs handlar om vad EBP är, dess metod, spridning av EBP och dess tillämpning. Resultatet visar att EBP:s framväxt utifrån dess ideologiska egenskaper passar bra in i neoliberal ideologi. EBP kan utifrån detta ses som en samling innovationer som den neoliberala ideologin bedömer som lämpliga att implementera i socialt arbete. EBP-förespråkarna delas upp i två huvudsakliga riktningar. Den ena riktningen förespråkar produktion av evidens i form av effektstudier med experimentell design. Den bästa tillgängliga evidensen skall sedan tillämpas, annat vore oetiskt med hänsyn till klienten. Den andra riktningen förespråkar en bredare arsenal av metoder för evidensproduktion. Här uttrycks en viss oro för att en allt för stark fokusering på effektstudier, kan störa förståelsen för kontexter och processer i det sociala arbetet. Evidensens överförbarhet till praktiken tas inte heller för given. Den bästa tillgängliga evidensen bör enligt denna riktning konsulteras i beslut. En tredje riktning utgörs av EBP-kritikerna. Dessa hänvisar till att det sociala arbetets kärna ofrånkomligt utgörs av en stor grad av osäkerhet, förvirring och tvivel, och så måste det vara. EBP skall enligt dessa kritiker inte tillämpas i sin nuvarande form. EBP sägs ha en felaktig syn på hur forskningsresultat kan tillämpas i praktiken och överföras mellan kontexter och på hur beslutsprocesser går till, vilket innebär att EBP inte fungerar som förespråkarna avsett. Att arbeta på något annat sätt anses inte vara etiskt riktigt gentemot klienten. Sammanfattningsvis föreligger alltså stora skillnader i synen på vilken kunskap som är mest relevant i praktiken, den ”tysta” eller den ”tekniskt-rationella”. Författarna menar slutligen att det kvarstår viktiga frågor som inte får tillfredställande svar i denna överblick av EBP. En mycket strikt forskningsdesign för att producera evidens är ypperlig för att minska felkällor, men möjligheterna att tillämpa evidensen i praktiken kan ifrågasättas, eftersom det finns för lite kunskap om hur tillämpningen fungerar i praktiken. En annan fråga handlar om brukarens relation till evidens. Bristen på detta perspektiv i materialet pekar mot att denna fråga kräver mer forskning. Ska den bästa tillgängliga evidensen vara bindande för hur beslut fattas eller ska det vara en förhandling mellan socialarbetaren och brukaren? Om det ska vara en förhandling, hur ska den se ut? / The purpose of this essay is to provide a survey of Evidence-Based Practice (EBP) in social work within the literature. The method employed is a systematic literature study that is based in the British Journal of Social Work and the database Libris. Overall questions posed concerns what EBP is, what its method is, the spread of EBP and its application. The result shows that EBP is on the one hand an ideological movement that fits well with neoliberalism and on the other hand a collection of innovations which this ideological movement deems are proper to implement in social work. The advocates of EBP are in the essay split into two main standpoints. One standpoint advocates that the production of evidence are made as effect studies with experimental design. It is said that the best available evidence should be used. The other standpoint is that the production of evidence should use a broader range of methods, particularly including qualitative research designs. A concern is expressed that a too narrow focus on effect studies will hamper the understanding of context and process, an understanding which is crucial to knowing for whom and when an intervention will work. It is said that the best available evidence should be consulted. A third standpoint is taken by the critics of EBP. They claim that social work have a high degree of uncertainty, confusion and doubt which can not and should not be avoided. According to these critics, EBP in its present form should not be implemented. EBP is said to contain a mistaken view about how decisions are made and how research findings can be implemented in practice and transferred between different contexts. In conclusion it could be said that there are great differences concerning which knowledge is seen to be most relevant for social work practice, silent or technical-rational knowledge. The authors estimate that there are important questions that need more attention. Questions concerning how to best produce evidence and how to best use it have not been exhausted yet, neither in this essay nor in the literature. Many questions regarding how to minimize bias and regarding the transferability of results remain to be answered. The relationship between evidence and the service user has not yet been fully covered. The question needs more attention. Should the best available evidence decide the course of action or should this be decided by the social worker and the service user who jointly assess and take evidence into consideration when making their decisions? If the decisions should be made by the social worker and the service user, how should the process be like?

<p>Denna uppsats fokus ligger på den praktik inom socialt arbete där kategorier produceras, upprätthålls, modifieras och bryts. Huvudsyftet har varit att studera professionell retorik i relation till det kategoriseringsarbete som sker inom välfärdsstatliga miljöer. En diskursanalytisk metod har valts som grund i form av en kategoriseringsanalys. De teoretiska förutsättningarna har varit poststrukturalism, social konstruktionism och diskurspsykologi och mer specificerat i form av institutionell kategorisering, medan Jonathans Potters (1996) metodologiska retoriska verktyg kring faktakonstruktion tillämpats för att analysera hur respondenterna framställt sina utsagor som trovärdiga och faktamässiga.</p><p>Addiction Severity Index (ASI) manualen har använts som utgångspunkt för insamlandet av empiri, men även som ett sätt att försöka fånga in professionell hjälpverksamhets generella ambition att standardisera och säkra sitt arbetssätt. Sammanlagt har tio yrkesverksamma professionella hjälpare som aktivt använts sig av ASI manualen i sitt dagliga arbete intervjuats, dessa kom även från en och samma institution.</p><p>Analysresultatet visar att de professionella hjälparna beskriver två olika huvudkategorier som relevanta för deras verksamhet, nämligen sexualbrottslingen och missbrukaren. Kategorierna skildras även på vitt skilda sätt avseende motivation, vilja och samarbete, där olika moralarbeten leder till att de professionella hjälparna agerar mot sexualbrottslingen och missbrukaren på skilda sätt. Det som stått på spel i intervjusituationen har varit professionalitet, moralarbete och säkerhet inom välfärdsstatliga miljöer. Där de professionella hjälparna byggt upp sina påstående så att de kan hantera dessa frågor, både för att kunna styrka sin professionalitet inför sig själva och inför mig som forskare, men även för att visa att de kan hantera frågor kring moral och ansvar och att arbetet de utför är säkert ur ett klientperspektiv, dvs. att besluten som tas grundas på säkra bedömningar och omdömen från de professionella hjälparnas sida.</p>

Denna uppsats fokus ligger på den praktik inom socialt arbete där kategorier produceras, upprätthålls, modifieras och bryts. Huvudsyftet har varit att studera professionell retorik i relation till det kategoriseringsarbete som sker inom välfärdsstatliga miljöer. En diskursanalytisk metod har valts som grund i form av en kategoriseringsanalys. De teoretiska förutsättningarna har varit poststrukturalism, social konstruktionism och diskurspsykologi och mer specificerat i form av institutionell kategorisering, medan Jonathans Potters (1996) metodologiska retoriska verktyg kring faktakonstruktion tillämpats för att analysera hur respondenterna framställt sina utsagor som trovärdiga och faktamässiga. Addiction Severity Index (ASI) manualen har använts som utgångspunkt för insamlandet av empiri, men även som ett sätt att försöka fånga in professionell hjälpverksamhets generella ambition att standardisera och säkra sitt arbetssätt. Sammanlagt har tio yrkesverksamma professionella hjälpare som aktivt använts sig av ASI manualen i sitt dagliga arbete intervjuats, dessa kom även från en och samma institution. Analysresultatet visar att de professionella hjälparna beskriver två olika huvudkategorier som relevanta för deras verksamhet, nämligen sexualbrottslingen och missbrukaren. Kategorierna skildras även på vitt skilda sätt avseende motivation, vilja och samarbete, där olika moralarbeten leder till att de professionella hjälparna agerar mot sexualbrottslingen och missbrukaren på skilda sätt. Det som stått på spel i intervjusituationen har varit professionalitet, moralarbete och säkerhet inom välfärdsstatliga miljöer. Där de professionella hjälparna byggt upp sina påstående så att de kan hantera dessa frågor, både för att kunna styrka sin professionalitet inför sig själva och inför mig som forskare, men även för att visa att de kan hantera frågor kring moral och ansvar och att arbetet de utför är säkert ur ett klientperspektiv, dvs. att besluten som tas grundas på säkra bedömningar och omdömen från de professionella hjälparnas sida.