No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Biological diversity, or the variety of genes, species and ecosystem, is fundamental to all life on Earth. The conservation of biodiversity is consequently recognized both in national and international law as one of the prerequisites for achieving a sustainable development. However, the decrease in biodiversity is continuing, at all levels. There may be several reasons for why the law has not been successful in preserving biodiversity. One hypothesis for the failures is the lack of consistency between ecological and legal criteria, in particular regarding the incorporation of legal criteria relating to the complex and dynamic characteristics of ecosystems. Biodiversity is ruled by the laws of nature and only humans can be ruled by legislation. The laws regulating human behaviour that in one or another way affects biodiversity, must therefore be developed with consideration to the rules of nature, if the goal is to be achieved. One activity with potential and factual effect on diversity is hunting. The purpose of this study is to analyze whether the legislation on hunting and management of wildlife populations is developed with respect to ecological criteria necessary for achieving the goal of conserving biodiversity. Both national and EC legislation on hunting and management of wildlife populations have been included in the analysis. The result of the analysis shows that there are considerable differences between legal and ecological criteria. The legislation is mainly concerned with the use and protection of single species. When limits for hunting are determined, criteria relating to the targeted species are generally used. However, even on the species-level there are inconsistencies between legal and ecological criteria. E.g. there is a lack of legally binding obligations to protect species during their breeding- and hibernation periods and to preserve genetic diversity within species. On the ecosystem-level the lack of criteria in consistency is even more profound. Legal obligations to preserve or to consider interspecies relations, ecosystem functions and other relationships between the species and the ecosystem are almost non-existing. A broader perspective is found in the Environmental Code with its general rules of consideration and the goal to preserve biodiversity. The Environmental Code therefore, in principle, has an important function in forcing decision making towards an increased ecosystem approach. However, as the Code lacks efficient instruments for control and enforcement related to hunting specifically, the Code has no essential impact on decision on hunting in practice. In addition, the analysis shows that there are considerable differences between national law and EC-law. Since EC-law is binding on its member states there are numerous situations where national hunting law must be changed. Since legal criteria in EC-law generally are more in consistence with ecological criteria a more efficient implementation of EC-law is motivated from a goal fulfillment perspective as well. There are several ways in which the law needs to be developed in order to achieve the goal to preserve biodiversity. The analysis in this licentiate thesis will serve as a starting point for a discussion on how to develop such instruments and legal systems. / Biologisk mångfald, variationsrikedom inom och mellan arter och ekosystem, är en förutsättning för allt liv på jorden. Trots att det finns rättsliga mål och instrument för bevarandet av den biologiska mångfalden i såväl nationell som internationell rätt har den biologiska mångfalden minskat drastiskt, särskilt under de senaste 50 åren. Antropogen aktivitet, däribland jakt, anses vara den kritiska påverkandefaktorn. En presumtiv förklaring till de rättsliga instrumentens otillräcklighet är att de inte utformats med tillräcklig hänsyn till ekosystemens komplexitet och dynamik. Det övergripande syftet med avhandlingen är därför att utveckla nya rättsliga angreppssätt som är mer ändamålsenliga för bevarandet av biologisk mångfald. Detta förutsätter en undersökning av rättssystemet. Av utrymmesskäl avgränsas undersökningen i licentiatavhandlingen till uttagsregleringen av viltarter genom jakt. Syftet med avhandlingen är således att undersöka hur gränser för uttag av viltarter bestäms och om de rättsliga kriterierna för bestämmandet överensstämmer med ekologiska kriterier för bevarandet av den biologiska mångfalden. Analysmaterialet omfattar rättskällor och icke-juridiskt bindande tolkningsmaterial på såväl nationell som EG-rättslig nivå och viss utsträckning internationell nivå. Resultatet av analysen visar att det föreligger skillnader mellan rättsliga och ekologiska kriterier. Lagstiftningen är framför allt inriktad på att skydda enskilda arter och rättsliga krav på hänsyn till arters interaktioner, artens funktion i ekosystemet m.m. vid jaktbeslut saknas. Populationsstorleken och andra typer av faktorer som rör den beskattade populationen är har ofta en övervägande (uteslutande) betydelse vid bestämmandet av gränser för (hållbara) jaktuttag. Jaktlagstiftningen är vidare endast tillämplig på viltarter och det finns därmed inga krav att vidta åtgärder för stöd av andra arter eller ekosystem trots att även dessa kan påverkas av jakten såtillvida detta inryms inom det allmänna intresset. Eftersom det inte finns något övergripande mål att bevara biologisk mångfald och att detta inte anges som allmänt intresse i förarbeten är det dock inte troligt att det ges (stor) vikt i en avvägning. I flera avseenden saknas rättsliga gränser för avvägningarna mot ekonomiska intressen (exempelvis skador på ekonomiskt viktiga trädarter eller tamdjur) som säkerställer att ekologiskt hållbara gränser inte överskrids. Den övergripande miljölagstiftningen, miljöbalken, gäller dock parallellt och har en principiell viktig funktion framför allt eftersom det finns ett övergripande mål om bevarandet av biologisk mångfald såväl som krav på tillämpning av försiktighetsprincipen som gäller mot var och en. Det saknas dock praktiskt fungerande genomföranderegler som innebär att miljöbalkens regler tillämpas vid beslut om jakt. Genom EG-rätten har vidare ett visst "ekosystemperspektiv" införts i regleringen av jaktuttag. Bland annat gäller krav, i vissa situationer, på att en gynnsam bevarandestatus ska upprättas inom hela artens utbredningsområde oavsett administrativa gränser. Vidare föreligger ett flertal brister avseende EG-rättens genomförande i den nationella lagstiftningen. Givet de briser som framkommit i analysen är det relevant att diskutera nya rättsliga angreppssätt för en mer ändamålsenlig reglering av uttag av viltarter, däribland utformandet av en lagstiftning med större hänsyn till samspel mellan arter och deras ekosystem för att hantera ekosystemens komplexitet och dynamik. Särskilt viktigt för en mer ändamålsenlig förvaltning av viltarter är införandet av rättsliga krav och minimigränser i jaktlagstiftningen som tydligare speglar ekologiska kriterier, särskilt ekosystemkriterier, såväl som försiktighetsperspektiv och införandet av tydligt styrande mekanismer för genomförandet av miljöbalkens krav som därmed ramstyr beslut i jaktlagstiftningen och kopplar till målet om bevarandet av biologisk mångfald. Dessutom krävs en ökad samordning mellan rättssystem på olika nivåer nödvändig och ett mer adekvat genomförande av EG-rätten. Hur reglerna i EG-rätten och den internationella rätten har utformats saknar betydelse för resultatet om de inte införlivas korrekt i de nationella rättsordningarna och/eller efterlevs fullt ut av medlemsstater eller parter. / Godkänd; 2008; 20081204 (ysko)

No description available.