Bakgrund: Att erbjuda palliativ vård i livets slutskede är av stor betydelse då målsättningen är att lindra, främja livskvalité och bibehålla patientens psykosociala och existentiella liv fram till döden. Existentiellt är vi som mest ensamma vid födseln och döden. Denna existentiella ensamhet kan vara tung att bära och utmärker sig ofta hos patienter som ångest, rädsla och en ökad sårbarhet. För att vårdpersonal ska kunna öka välbefinnandet hos patienter i livets slutskede och kunna ge en god omvårdnad är det viktigt att vårdpersonalen innehar tillräckligt med kunskap i hur de möter existentiell ensamhet. Syfte: Syftet var att utforska hur vårdpersonal möter existentiell ensamhet hos personer i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturstudie som inkluderade nio vetenskapliga artiklar. Datainsamlingen skedde i databaserna Cinahl Complete och PsycINFO. Artiklarna granskades med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen utgick från Fribergs (2017) analysmodell. Resultat: Vårdpersonalen mötte existentiell ensamhet genom att på olika sätt finnas där, genom att personcentrera mötet, skapa en relation och mötas på ett personligt plan och genom att skifta mellan ett personligt och professionellt förhållningssätt. Diskussion: Studiens kvalitet granskades utifrån trovärdighetsbegreppen beskrivna av Shenton (2004). De tre fynden som diskuterades var vikten av god kommunikation, vårdpersonalens tidsbrist påverkar mötet och att våga möta existentiell ensamhet.

Bakgrund: Ålderdom påverkar livet, kroppen och sinnet. Långvarig, ofrivillig ensamhet är skadligt för hälsan och vanligt förekommande bland äldre personer. Existentiell ensamhet utgör en form av ofrivillig ensamhet och definieras som en plågsam insikt om att vara separerad från världen och andra människor. Nästan alla erfar det någon gång i livet, särskilt i samband med kriser eller att man upplever sig stå inför döden. Inom existensfilosofi och existentiell psykoterapi beskrivs ångest och lidande som grundläggande livsvillkor och existentiell ensamhet är ett resultat av detta. Lidandet är i sig meningslöst men med hjälp av copingmekanismer och stöd kan man ta sig igenom lidandet och skapa mening. Äldre personer uttrycker ofta ett behov av att samtala om existentiella frågor medan sjuksköterskor inte sällan undviker dem då de upplever samtalen som svåra och ofta känner sig otillräckliga. Stöd till vård- och omsorgspersonal är därför viktigt. Samhällsutvecklingen pekar mot ett allt mer ansträngt läge inom vård och omsorg och arbetsgivare och fackförbund tvistar om ansvarsfördelningen. Ansvaret för äldres hälsa ligger dels på individen själv, dels på vård- och omsorgspersonal och samhället. Syfte: Att undersöka äldre personers upplevelser av existentiell ensamhet. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Urvalet bestod av tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan år 2003–2023. Deltagarna bestod av äldre personer från 60 år. Materialet tematiserades med en induktiv ansats, därefter diskuterades resultatet i relation till Katie Erikssons lidandeteori. Resultat: Tre teman med underteman togs fram ur resultaten: Det första temat var Att känna sig frånkopplad från världen med undertema meningslöshet och När orden inte räcker till. Det andra temat var Att förlora och omdefiniera sig själv med undertema Frihetsförlust, Kontrollförlust och Identitetskris. Det tredje temat var Att leva i ett relationellt tomrum med undertema Att känna sig isolerad och Tankar på döden. Slutsats: Upplevelser av att sakna djupa relationer samt att förlora kontrollen över sitt liv kunde utlösta existentiell ensamhet hos äldre personer. Det gjorde att de kände sig frånkopplade från världen och andra människor samt upplevde meningslöshet. För att kunna hjälpa äldre personer med dessa känslor behöver sjuksköterskor kunskap om vad som orsakar existentiell ensamhet och vad den innebär. / Background: Old age affects both life, body and mind. Long-term involuntary loneliness is harmful to ones health and common among elderly people. Existential loneliness is a form of involuntary loneliness and is defined as a painful insight in being separated from the world and other people. Most people experience it sometime during their lifetime, especially during a time of crisis or when one feels confronted with death. Within the realm of existential philosophy and existential psychotherapy, anxiety and suffering are described as fundamental conditions for life and existential loneliness is a result of this. Suffering itself is meaningless but with the help of coping mechanisms and support, one can get through it and create meaning. Elderly people often express a need to talk about existential concerns while nurses can be avoidant since they find these conversations tough and feel insufficient. This makes support for the nursing staff an important matter. The societal development indicates an increasingly strained situation within healthcare and elderly care, with employers and trade unions disputing over the allocation of responsibilities.  The responsibility for the health of elderly people lies partly on the individuals themselves, partly with healthcare and care personnel, and partly with society. Aim: To explore elderly persons’ experiences of existential loneliness. Method: A systematic literature review was carried out. The literary sample consisted of ten qualitative, scientific original articles published between 2003–2023. The participants in the studies were elderly people from the age of 60 and older. The material was thematized with an inductive approach, thereafter it was discussed in relation to Katie Erikssons theory of suffering. Results: Three themes with subthemes emerged in the results. The first theme was To feel disconnected from the world with the subthemes Meaninglessness and When words aren’t enough. The second theme was To lose and redefine oneself with the subthemes Loss of freedom, Loss of control, and Identity crisis. The third theme was To live in a relational void with the subthemes To feel isolated and Thoughts on death. Conclusions: Experiences of lacking deep relationships and losing control of their lives could trigger existential loneliness within elderly persons. This made them feel disconnected from the world and other people and made them experience meaninglessness. To be able to help elderly persons with these feelings, nurses need knowledge regarding what the cause of existential loneliness is and what it means.

Ensamhet och bristen på tillhörighet bland människor i det moderna samhället är ett utbrett och växande problem. Strävan efter individualitet och självuppfyllelse präglar individer i det moderna individuella samhället – ett samhälle där friheten och möjligheterna även genererar i rädsla, ångest, otrygghet och existentiell ensamhet (Bauman, 2002). Längtan efter gemenskap och samhörighet, efter en koppling till kollektivet leder människan till ett sökande som ibland kan bli livsfarligt. Syftet med denna studie har varit att belysa samt få en ökad förståelse för den process som sker då individer i det moderna samhället söker sig till kända farliga grupperingar såsom sekter genom att besvara frågeställningarna: varför lockades de tidigare sektmedlemmarna till sekten? Hur upplevdes tiden i sekten av de tidigare medlemmarna? Hur kan ett sektmedlemskap förstås med utgångspunkt i teorier gällande tillhörighet och trygghet i det individualiserade samhället? Det teoretiska ramverk som tillämpats vid analysen av empirin är Zygmunt Baumans (2002) teori om det individualiserade samhället, Anthony Giddens (1999; 2010) teorier om ontologisk trygghet och försvagningen av traditioner i den globaliserade skenande världen, Robert Putnams (2001) teori om avsaknaden av kollektivet samt David Riesmans (1999) teori om den moderna människan som gruppstyrd. Metoden är kvalitativ och empirin utgörs av massmedieprodukter i form av inspelade intervjuer tillgängliga via internet. Resultatet av studien visar att människor söker sig till sekter då erbjudandet om tillhörighet, gemenskap och svar på existentiella frågor lockar mer än de fria valen. Sektmedlemskapet medförde dock efter en tid ett större lidande än det tidigare sökandet och den existentiella ångesten gjorde, vilket fick medlemmarna att sakna det de först ville komma ifrån – det enskilt betungande identitetssökandet. Resultatet utifrån denna studie pekar dock på att kollektivet alltid är starkare än den enskilda individen. / Loneliness and the lack of belonging among people in the modern society is a widespread and growing problem. The pursuit of individuality and self-fulfillment characterizes individuals in the modern individual society – a society where freedom and opportunity also generates anxiety, insecurity and existential loneliness (Bauman, 2002). The longing for community and togetherness, a connection to the collective, leads the individual towards a search that sometimes become dangerous. The purpose of this study has been to elucidate and gain a greater understanding of the process that occurs when individuals in modern society decides to join known dangerous groups such as cults by answering the research questions: why were the former cult members attracted to the cult? How was the time in the cult experienced by the former members? How can a cult membership be understood on the basis of theories of belonging and security in the individualized society? The theoretical framework used in the analysis of the empiricism is Zygmunt Bauman's (2002) theory about the individualized society, Anthony Gidden's (1999; 2010) theories of ontological security and the weakening of traditions in a globalized world, Robert Putnam's (2001) theory of the absence of the collective and David Riesman's (1999) theory of the individual as group controlled. The method is qualitative, and the empiricism consists of mass media products in the form of recorded interviews available on the Internet. The results of the study show that people join cults when the offer of belongingness, fellowship and answers to existential questions attract more than free elections. However, the cult membership, after a while, caused more suffering than the previous search and existential anxiety did, which caused the members to miss what they first wanted to escape from - the burdensome individual identity search. However, according to this study the result shows that the collective is always stronger than the individual.