O presente trabalho teve como objetivo estudar a eficiência na aplicação de força a um barco “skiff” com dois tipos de pás de remo (“standard” e cutelo) e verificar se a utilização desses dois tipos de pás produziam alterações na técnica da remada. Um barco “skiff” foi preso por seis cabos de aço às bordas de uma piscina coberta. Um dinamômetro foi instalado a um destes cabos para coletar os dados de força, enquanto a técnica da remada foi estudada por meio de um sistema de cinemetria. A amostra consistiu-se de 5 remadores de diferentes clubes de Porto Alegre. Cada atleta remou um total de cinco minutos com cada pá de remo, mantendo uma voga de 10 remadas por minuto. Não houveram mudanças aparentes na técnica da remada. Um ganho médio de 13,13% de força foi observado a favor do remo cutelo, bem como um aumento de 2,19% no comprimento do percurso do cabo do remo na remada quando este remo foi utilizado. Essas evidências demonstram que o remo cutelo é mais eficiente que o remo “standard” na situação estudada. Assumindo-se que a velocidade de um barco tem relação com a força a ele aplicada, os resultados do presente estudo sugerem que o remo cutelo pode imprimir uma velocidade maior ao barco do que o remo “standard” pela sua maior aplicação de força e maior comprimento de remada.

O presente trabalho teve como objetivo estudar a eficiência na aplicação de força a um barco “skiff” com dois tipos de pás de remo (“standard” e cutelo) e verificar se a utilização desses dois tipos de pás produziam alterações na técnica da remada. Um barco “skiff” foi preso por seis cabos de aço às bordas de uma piscina coberta. Um dinamômetro foi instalado a um destes cabos para coletar os dados de força, enquanto a técnica da remada foi estudada por meio de um sistema de cinemetria. A amostra consistiu-se de 5 remadores de diferentes clubes de Porto Alegre. Cada atleta remou um total de cinco minutos com cada pá de remo, mantendo uma voga de 10 remadas por minuto. Não houveram mudanças aparentes na técnica da remada. Um ganho médio de 13,13% de força foi observado a favor do remo cutelo, bem como um aumento de 2,19% no comprimento do percurso do cabo do remo na remada quando este remo foi utilizado. Essas evidências demonstram que o remo cutelo é mais eficiente que o remo “standard” na situação estudada. Assumindo-se que a velocidade de um barco tem relação com a força a ele aplicada, os resultados do presente estudo sugerem que o remo cutelo pode imprimir uma velocidade maior ao barco do que o remo “standard” pela sua maior aplicação de força e maior comprimento de remada.

O presente trabalho teve como objetivo estudar a eficiência na aplicação de força a um barco “skiff” com dois tipos de pás de remo (“standard” e cutelo) e verificar se a utilização desses dois tipos de pás produziam alterações na técnica da remada. Um barco “skiff” foi preso por seis cabos de aço às bordas de uma piscina coberta. Um dinamômetro foi instalado a um destes cabos para coletar os dados de força, enquanto a técnica da remada foi estudada por meio de um sistema de cinemetria. A amostra consistiu-se de 5 remadores de diferentes clubes de Porto Alegre. Cada atleta remou um total de cinco minutos com cada pá de remo, mantendo uma voga de 10 remadas por minuto. Não houveram mudanças aparentes na técnica da remada. Um ganho médio de 13,13% de força foi observado a favor do remo cutelo, bem como um aumento de 2,19% no comprimento do percurso do cabo do remo na remada quando este remo foi utilizado. Essas evidências demonstram que o remo cutelo é mais eficiente que o remo “standard” na situação estudada. Assumindo-se que a velocidade de um barco tem relação com a força a ele aplicada, os resultados do presente estudo sugerem que o remo cutelo pode imprimir uma velocidade maior ao barco do que o remo “standard” pela sua maior aplicação de força e maior comprimento de remada.

Tese de mestrado. Engenharia de Segurança e Higiene Ocupacionais. Faculdade de Engenharia. Universidade do Porto. 2008

Alla pedagoger oavsett yrkestillhörighet, stadie eller skolform har någon gång mött problemskapande beteende.  Pedagogernas upplevelse, attityd och värderingar av problemskapande beteende påverkar inte sällan bemötande, relationen samt strategier vilket kan avgöra hur väl en elev kommer att lyckas eller inte i skolan. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga och synliggöra pedagogernas upplevelser av problemskapande beteende, bemötande samt strategier i grundskolan samt träningsskolan. Frågeställningar jag vill ha svar på i arbetet är: Vad är ett problemskapande beteende? Hur upplever pedagogerna problemskapande beteende?
Hur tänker pedagogerna om strategier samt bemötande av problemskapande beteende?
Vilka hinder och möjligheter upplever pedagogerna vid arbete med problemskapande beteende? Studien är kvalitativ och har en fenomenologisk ansats, vilket ger möjlighet att erhålla informanternas subjektiva åsikter om deras verklighet, förstå hur pedagogerna ser på problemskapande beteende, vad det innebär för dem och vad de tolkar in i detta. Fokus är att hitta mönster i pedagogernas uppfattningar om problemskapande beteende och undersökningsmetoden som valts är intervjuer. En kvalitativ intervju ger möjlighet att som intervjuare anpassa sig utifrån hur samtalet utvecklas, ställa följdfrågor, avläsa mimik, kroppsspråk samt kontrollera att jag uppfattat pedagogen korrekt. Jag finner mer likheter i förhållningsätt och tankemönster än skillnader trots olika erfarenheter och utbildning. Deras förhållningssätt utgår ifrån det relationella perspektivet där fokus är bemötande och anpassad inlärningsmiljö. Studiens resultat pekar på att pedagogerna arbetar med det problemskapande beteendet på individ, grupp samt organisationsnivå och att det inte fordras en specialpedagogisk utbildning för att kunna möta det problemskapande beteende på ett bra sätt utan det centrala tycks vara pedagogens attityder, värderingar samt intresse för att hitta goda strategier och lösningar.

No description available.

Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) behöver fastställa en metod för att avjämna sulan i deponeringstunnlar i det planerade slutförvaret för använt kärnbränsle. Bränslet kapslas in i kopparkapslar och deponeras i ett system av tunnlar på 500 m djup i granit. Tunneldrivning planeras med skonsam sprängning och kommer, efter avslutad deponering, att återfyllas med bentonitlera i enlighet med KBS-3 metoden Kopparkapslarna deponeras i borrade hål i deponeringstunnlarnas sula. Sulan bör vara jämn för att deponeringsmaskinen skall kunna köra och deponera kapslarna i deponeringshålen samt för att underlätta borrning av deponeringshålen. Detta var anledningen till att Svensk kärnbränslehantering (SKB) initierade ett projet för att utvärdera vajersågning av sulan efter att deponeringstunneln är driven. Produktionsbehovet är fastställt till 1,5 km tunnel per år, eller med andra ord fem stycken 300 m långa deponeringstunnlar. Drivningen av dessa tunnlar bör inte överstiga ett år för att kunna hantera en deponeringstakt av 200 kapslar per år (Havel, 2000) och att under ett år skall tunnlarna både kunna drivas samt avjämnas.   Det som kunnat fastställas i projektet är att avjämningsmetodiken har stor effektiseringspotential, dock är den utvärderade maskinparken för ineffektiv för att kunna vara ett alternativ vid avjämning av sulan i deponeringstunnlarna i Forsmark. Ett resultat från denna studie indikerar att det att det tar upp emot 45 veckor att avjämna sulan i en deponeringstunnel. Det finns starka motiv att fortsätta utvärdera metoden och följa de rekommendationer som finns presenterade i denna studie. Dessa åtgärder kommer sannolikt kunna korta tidsåtgången för avjämning av sulan kraftigt. Sannolikt kan sul-avjämning kortas ned till dryga 20-24 veckor eller mer. Studien har även visat att personalbehovet för att avjämna sulan kommer vara åtta bergarbetare, fler arbetare än så kommer vara svårt att nyttja effektivt. I denna studie har en arbetsvecka på 36 h utvärderats, vilka är fördelade på tre 12-timmars skift. För att ytterligare korta ned tidsåtgången kan det införas fler skift och längre arbetsveckor.   Vajersågningsmetoden har visat sig vara lätt att genomföra och initialt fanns en oro för att vajern skulle fastna på grund av höga bergspänningar samt vara svår att losshålla. Vajern fastnade endast vid två tillfällen och orsakade enbart driftstopp på under 20 minuter. Metoden innebär att sulan som skall vajersågas är frilagd från bergspänningar, och endast sulans egenvikt påverkar vajern. Metoden är lätt att nyttja ur detta avseende. Inmätningen av vajern före sågstart gjordes mycket enkelt och har gett bra resultat.   Klingsågningen med den utvärderade maskinparken gav upphov till vissa förseningar, för att den använda klingsågen var underdimensionerad. Dock visade studien att klingsågning ändå var fullt genomförbart vid vajersågnng. Rapporten har identifierat olika alternativ på en bättre lämpad klingsågningsutrustning och rekommendationer finns i denna rapport.   Svensk kärnbränslehantering söker en avjämningsmetod som är kostnads samt tidseffektiv. Metoden måste även vara möjlig att industrialisera och lämplig att applicera i Svensk kärnbränslehantering:s operativa miljö. Denna metod har visat sig vara lämplig och operationellt funktionell. Dock rekommenderas fortsatta studier och effektiviseringar av metoden.

Det här rapporten är ett resultat av undersökning av ett antal organisationers syn på kompetens och kompetensutveckling inom explosiva ämnen. Organisationerna inkluderade fem företag verksamma inom sektorn för explosiva ämnen samt en kompetensresurs inom explosiva ämnen som arbetar med utbildning och kompetensutveckling inom sektorn. Målet med undersökningen var att utifrån resultatet kunna jämföra företagen och kompetensresursens syn på kompetens och kompetensutveckling. Undersökningen baserades på kvalitativa intervjuer med representanter för de involverade företagen och medarbetare på kompetensresursen. Resultaten visar att det finns skillnader mellan hur företagen och kompetensresursen ser på kompetens och kompetensutveckling. Där företagen tar upp säkerhet, prestation och effektivisering lägger kompetensresursen istället vikt på säkerhet, medvetenhet och nätverkande inom sektorn. De slutsatser som presenteras handlar huvudsakligen om möjligheter till ökad förståelse mellan företagen och kompetensresursen.

Barn utvecklar sin förmåga att hantera svåra situationer på olika sätt och det finns så kallade explosiva barn som har svårigheter att kontrollera sina känslor vilket bland annat kan leda till att de blir våldsamma och högljudda. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur verksamma förskollärare uppfattar och bemöter barn som uppfattas som explosiva samt vilka lärdomar och tänkbara förbättringsområden i detta arbete som kan identifieras. Studien utgick från den sociokulturella teorin som avser att undersöka lärande i relation till samspel mellan barn och pedagog samt barn med barn. Det är en kvalitativ studie där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Utifrån resultatet framgår att de intervjuade förskollärarna lägger stor vikt vid att det är pedagogernas ansvar att anpassa verksamheten på olika sätt men att de även stundvis saknar vissa resurser och förutsättningar för att deras arbete med explosiva barn ska fungera. Studien har inte kunnat identifiera ett specifikt förhållningssätt som alla informanter anser fungerar men informanternas beskrivna förhållningsätt är mer lika än olika. Informanterna var överens om att ansvaret till barnets explosiva utåtagerande ligger på pedagogen då de utmaningar som barnet ställs inför behöver ligga inom barnets proximala utvecklingszon för att de ska kunna utveckla fungerande, och socialt accepterade, strategier. Det främsta utvecklingsområdet som kunde fastställas utifrån studiens resultat är att det saknas tillräckliga resurser bland annat tillgång till specialpedagog.

Conselho Nacional de Desenvolvimento CientÃfico e TecnolÃgico / Um nÃmero significativo de redes reais possui caracterÃsticas locais ou nÃo-locais bem definidas. NÃs estudamos como estas caracterÃsticas podem influenciar processos de navegaÃÃo e processos percolativos que venham a ocorrer nas mesmas. Primeiramente, estudamos o problema de navegaÃÃo em redes regulares com ligaÃÃes de longo alcance e sujeitas a um vÃnculo de custo. Neste caso, a rede à construÃda a partir de uma rede regular de dimensÃo d a ser melhorada por meio da adiÃÃo de ligaÃÃes de longo alcance (atalhos) com uma probabilidade $P_{ij} sim r_{ji}^{-alpha}$ , onde $r_{ij}$ à a distÃncia de Manhattan entre os sÃtios $i$ e $j$. Mostramos que a condiÃÃo de navegaÃÃo Ãtima, $alpha = d+1$, permanece Ãtima, independente da estratÃgia de navegaÃÃo utilizada, seja ela baseada em um conhecimento local ou global da estrutura da rede. Em seguida, apresentamos um processo de crescimento de agregados que fornece uma clara conexÃo entre a MecÃnica EstatÃstica no equilÃbrio e o processo percolativo nÃo-local conhecido como PercolaÃÃo Explosiva. Mostramos que dois ingredientes sÃo suficientes para obter uma transiÃÃo abrupta na fraÃÃo do sistema ocupada pelo maior agregado: (i) os tamanhos de todos os agregados devem ser mantidos aproximadamente iguais durante o processo percolativo e (ii) a inclusÃo de ligaÃÃes de fusÃo (i.e., ligaÃÃes que conectam agregados diferentes) deve dominar o processo em detrimento de ligaÃÃes redundantes (i.e., ligaÃÃes que conectam sÃtios em um mesmo agregado). Por Ãltimo, introduzimos um modelo que generaliza a regra do produto para PercolaÃÃo Explosiva que revela os efeitos da nÃo-localidade no comportamento crÃtico do processo de percolaÃÃo. Mais precisamente, pares de ligaÃÃes nÃo ocupadas sÃo escolhidos de acordo com uma probabilidade que decai em lei de potÃncia com sua distÃncia de Manhattan, e apenas a ligaÃÃo que conecta agregados para os quais o produto de seus tamanho à o menor, à ocupada. Nossos resultados para redes regulares finitas em diversas dimensÃes sugerem que, na criticalidade, o expoente da lei de potÃncia tem uma influÃncia significativa nos expoentes de escala, onde observa-se uma transiÃÃo nos expoentes da percolaÃÃo tradicional para os expoentes da percolaÃÃo explosiva (nÃo-local) em determinados casos. / A significant number of real networks have well-defined local and nonlocal features. We investigate the influence of these features in the navigation through small-world networks and in explosive percolation. First, we investigate the navigation problem in lattices with long-range connections and subject to a cost constraint. Our network is built from a regular d-dimensional lattice to be improved by adding long-range connections (shortcuts) with probability $P_{ij} sim r_{ij}^{-alpha}, where $r_{ij}$ is the Manhattan distance between nodes $i$ and $j$, and a is $alpha$ variable exponent. We find optimal transport in the system for $alpha = d+1$. Remarkably, this condition remains optimal, regardless of the strategy used for navigation being based on local or global knowledge of the network structure. Second, we present a cluster growth process that provides a clear connection between equilibrium statistical mechanics and the nonlocal explosive percolation process. We show that the following two ingredients are sufficient for obtaining an abrupt transition in the fraction of the system occupied by the largest cluster: (i) the size of all growing clusters should be kept approximately the same, and (ii) the inclusion of merging bonds (i.e., bonds connecting nodes in different clusters) should dominate with respect to the redundant bonds (i.e., bonds connecting nodes in the same cluster). Finally, we introduce a generalization of the product rule for explosive percolation that reveals the effect of nonlocality on the critical behavior of the percolation process. Precisely, pairs of unoccupied bonds are chosen according to a probability that decays as a power law of their Manhattan distance, and only that bond connecting clusters whose product of their sizes is the smallest becomes occupied. Our results for d-dimensional lattices at criticality shows that the power law exponent of the product rule has a significant influence on the finite-size scaling exponents for the spanning cluster, the conducting backbone, and the cutting bonds of the system. For all these types of clusters, we observe a clear transition from ordinary to (nonlocal) explosive percolation.