Till följd av att företag använder sig av rösträttsdifferentiering uppstår det ofta en diskrepans mellan de större aktieägarnas röster och kapital. Tidigare forskning indikerar att en större diskrepans ökar förekomsten av agentproblem aktieägare emellan, då de största aktieägarna kontrollerar företagen och ibland agerar utifrån privata intressen eftersom de ofta endast bär en bråkdel av de finansiella konsekvenserna för besluten de fattar. Syftet med studien är att undersöka om en ökad diskrepans mellan de största aktieägarnas röster och kapital leder till en lägre abnorm avkastning vid tillkännagivanden av företagsförvärv. Undersökningen utgör 49 företag med rösträttsdifferentiering listade på Nasdaq Stockholm, som tillsammans genomfört 169 företagsförvärv under perioden 2010–2016. Studien finner ett signifikant omvänt u- samband, där en viss skillnad mellan röster och kapital kan ha en positiv påverkan på den abnorma avkastningen i samband med tillkännagivanden av företagsförvärv. När diskrepansen sedan blir alltför stor verkar dess påverkan på den abnorma avkastningen däremot övergå till negativ.

Expropriation är en typ av tvångsavhändande av egendom, mot ersättning, från en part till en annan. I regeringsformen anges att ingen kan tvingas avstå sin egendom till annan, utom när så krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Expropriationsförfarandet och möjliga expropriationsändamål beskrivs i expropriationslagen. Dessa ändamål skall således utgöra sådana angelägna allmänna intressen som anges i regeringsformen. Vi har, efter att ha analyserat expropriationsändamålen, kommit att ifrågasätta om samtliga ändamål verkligen utgör sådana angelägna allmänna intressen som behöver föreligga för att expropriation skall få ske i enlighet med regeringsformen. Beslut i expropriationsärenden tas, till skillnad från beslut i andra tvister, inte av allmän domstol, utan av regeringen. Det är med andra ord regeringen som tolkar de berörda bestämmelserna och avgör om rekvisiten i dessa är uppfyllda eller inte. Besluten, vari expropriationsrätt beviljas eller förvägras, är i regel, genom att utelämna domskäl, sparsamt utformade, varför det uppstår frågor om rättssäkerheten i expropriationsärenden är tillfredställande nog. Sammantaget tas expropriationsbeslut av ett politiskt organ. Med anledning av den bristfälliga regleringen av expropriationsbeslut framstår besluten kunna tas utan krav på objektivitet eller hänsyn till tidigare praxis på området. I uppsatsen behandlas hur expropriationsförfarandet förhåller sig till regeringsformen, de problem som vissa av expropriationsändamålen ger upphov till samt hur de förhåller sig till de rättsliga principer som kan förväntas föreligga i en demokratisk rättsstat.