No description available.

Genom en lagändring 2003 skapades nya förutsättningar vid fastighetstransaktioner. Under det senaste decenniet har det vanligaste förfarandet vid en försäljning av en näringsfastighet varit att paketera fastigheten i ett dotterbolag och avyttra detta som lös egendom. Detta förfarande leder till att säljande företag undkommer kapitalbeskattning. För köpande bolag innebär det dock att de övertar denna beskattning som en latent skatteskuld. För att detta förfarande ska möjliggöras är det en förutsättning att båda parter gynnas av tillvägagångsättet. Köparen undviker genom att förvärva fastigheten som lös egendom att erlägga stämpelskatt, och har möjlighet att få en viss paketeringsrabatt på köpeskillingen. Det nya förfarandet skapar inte bara nya möjligheter utan även nya risker uppstår. Olika regelverk reglerar tillvägagångsätten, köp av lös egendom regleras i köplagen med fast egendom regleras i jordabalken. Denna uppsats försöker genom ett fiktivt fall undersöka fastighetstransaktioner genom traditionell försäljning av fast egendom samt försäljning av bolagspaketerade fastigheter(lös egendom). Utgångspunkten är att försöka lokalisera potentiella möjligheter och risker för köpare och säljare beroende på vilket förfarande de väljer. För att mynna ut till en diskussion kring hur de olika förfarandena kommer påverka parterna.

No description available.

Uppsatsens syfte var att utreda rättsläget för hur undantagsregeln i 2 kap. 4 § JB ska tillämpas. Med detta följer en utredning av begreppet ”annan än fastighetsägaren” som är ett rekvisit i regeln. För att kunna besvara syftet behövde först några delfrågeställningar besvaras. Utredningen tar därför sin början i att undersöka vad som är att anse som fast egendom utifrån jordabalkens regler och särskilt reglerna om tillbehör till fastighet eftersom dessa föremål kan ha karaktär av lös respektive fast egendom. Följdfrågor som uppstår angående tillämpningen av 2 kap. 4 § JB är i vems intresse som tillbehörspresumtionen bryts och hur tillämpningen av regeln står sig i förhållande till förutsebarhetsprincipen. Utredningen har skett genom användning av den rättsdogmatiska metoden och material som undersökts är de olika rättskällorna: lag, förarbeten, praxis och doktrin. Resultatet som uppsatsen kommer fram till är att rättsfallet NJA 2014 s. 35 klarlagt rättsläget för hur begreppet ”annan än fastighetsägaren” ska tolkas. Rättsfallet fastställer det som doktrin och tidigare rättsfall antytt att en delägare kan anses som annan än fastighetsägaren. Regeln blir därmed tillämplig på fall där en delägare tillfört föremål till en fastighet som denna äger gemensamt med andra. Undantagsregeln i 2 kap. 4 § JB kan därmed leda till att tillbehörspresumtionen bryts när en delägare tillför fastigheten föremål om så inte sker i även de övriga delägarnas intresse. Denna tillämpning av 2 kap. 4 § JB leder till att förutsebarheten för framtida utfall är begränsad då det är en intressefråga som kan te sig olika från fall till fall. Särskilt skyddsvärda intressen ligger i huvudsak hos den som tillför fastigheten föremål utan att vara fastighetens ägare men även en delägare i fastigheten som tillför egendom är skyddsvärd.

No description available.

Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att utreda under vilka förutsättningar prisavdrag och hävning kan aktualiseras enligt KöpL. Dessutom ska CISG:s förutsättningar för prisavdrag och hävning utredas. En jämförelse mellan de sekundära påföljderna i KöpL och CISG har gjorts. I denna uppsats ligger tyngdpunkten på svensk rätt. För att fastställa gällande rätt och besvara frågorna har en traditionell rättsdogmatisk metod använts. Det innebär att de allmänt accepterade rättskällorna har analyserats. Uppsatsen har avslutats med en analyserande del. I den analyserande delen har frågan beträffande förutsättningar för prisavdrag och hävning enligt KöpL och CISG behandlats. I den analyserande delen har även en jämförelse mellan KöpL och CISG gjorts.

Expropriation är en typ av tvångsavhändande av egendom, mot ersättning, från en part till en annan. I regeringsformen anges att ingen kan tvingas avstå sin egendom till annan, utom när så krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Expropriationsförfarandet och möjliga expropriationsändamål beskrivs i expropriationslagen. Dessa ändamål skall således utgöra sådana angelägna allmänna intressen som anges i regeringsformen. Vi har, efter att ha analyserat expropriationsändamålen, kommit att ifrågasätta om samtliga ändamål verkligen utgör sådana angelägna allmänna intressen som behöver föreligga för att expropriation skall få ske i enlighet med regeringsformen. Beslut i expropriationsärenden tas, till skillnad från beslut i andra tvister, inte av allmän domstol, utan av regeringen. Det är med andra ord regeringen som tolkar de berörda bestämmelserna och avgör om rekvisiten i dessa är uppfyllda eller inte. Besluten, vari expropriationsrätt beviljas eller förvägras, är i regel, genom att utelämna domskäl, sparsamt utformade, varför det uppstår frågor om rättssäkerheten i expropriationsärenden är tillfredställande nog. Sammantaget tas expropriationsbeslut av ett politiskt organ. Med anledning av den bristfälliga regleringen av expropriationsbeslut framstår besluten kunna tas utan krav på objektivitet eller hänsyn till tidigare praxis på området. I uppsatsen behandlas hur expropriationsförfarandet förhåller sig till regeringsformen, de problem som vissa av expropriationsändamålen ger upphov till samt hur de förhåller sig till de rättsliga principer som kan förväntas föreligga i en demokratisk rättsstat.

<p>För de originära fången ockupation och specifikation finns det varken några lagregler eller någon utförlig beskrivning i den juridiska litteraturen. Därför har jag i denna uppsats analyserat dels vilka krav som kan antas gälla för äganderättsförvärv genom ockupation respektive specifikation, dels om man genom dessa originära fång kan förvärva äganderätten till en övergiven byggnad som är lös respektive fast egendom. </p><p>För äganderättsförvärv genom ockupation kan det anses finnas två krav; dels måste egendomen vara herrelös och dels måste egendomen tas i besittning. Byggnad som är lös egendom samt byggnad som är fast egendom kan enligt min mening bli herrelösa och de kan tas i besittning. Trots detta kommer ockupanten inte att kunna bli dess ägare. Anledningen till detta är att äganderätt medför inte endast rättigheter utan också skyldigheter. Fastighetsskattens erläggande är en sådan skyldighet och den kan endast erläggas av den som hos skattemyndigheten står som ägare. Uppfylls inte skyldigheterna, kommer man inte i åtnjutande av rättigheten, det vill säga äganderätten. </p><p>För äganderättsförvärv genom specifikation krävs det att det finns en värdeskillnad mellan bearbetningen av råmaterialet och råmaterialets värde, men det finns inget krav på att bearbetaren skall ha befunnit sig i god tro. Äganderättsförvärv genom specifikation torde kunna komma ifråga oavsett vilken slags egendom det är fråga om. Detta medför att byggnad på ofri grund och byggnad som är fast egendom kan äganderättsförvärvas genom specifikation.</p>

För de originära fången ockupation och specifikation finns det varken några lagregler eller någon utförlig beskrivning i den juridiska litteraturen. Därför har jag i denna uppsats analyserat dels vilka krav som kan antas gälla för äganderättsförvärv genom ockupation respektive specifikation, dels om man genom dessa originära fång kan förvärva äganderätten till en övergiven byggnad som är lös respektive fast egendom. För äganderättsförvärv genom ockupation kan det anses finnas två krav; dels måste egendomen vara herrelös och dels måste egendomen tas i besittning. Byggnad som är lös egendom samt byggnad som är fast egendom kan enligt min mening bli herrelösa och de kan tas i besittning. Trots detta kommer ockupanten inte att kunna bli dess ägare. Anledningen till detta är att äganderätt medför inte endast rättigheter utan också skyldigheter. Fastighetsskattens erläggande är en sådan skyldighet och den kan endast erläggas av den som hos skattemyndigheten står som ägare. Uppfylls inte skyldigheterna, kommer man inte i åtnjutande av rättigheten, det vill säga äganderätten. För äganderättsförvärv genom specifikation krävs det att det finns en värdeskillnad mellan bearbetningen av råmaterialet och råmaterialets värde, men det finns inget krav på att bearbetaren skall ha befunnit sig i god tro. Äganderättsförvärv genom specifikation torde kunna komma ifråga oavsett vilken slags egendom det är fråga om. Detta medför att byggnad på ofri grund och byggnad som är fast egendom kan äganderättsförvärvas genom specifikation.

I dag har det utvecklats många olika betalmetoder och tekniken har bidragit till att många betalningar nu sker digitalt. Pengar är inte det självklara valet för betalning utan alternativ som bankkort och andra digitala alternativ har utvecklats. De digitala alternativen har också mynnat ut i nya typer av valutor såsom kryptovalutor. Sveriges riksbank undersöker därför om digitaliseringen ska tas ett steg framåt vad gäller Sveriges valuta och har därför startat en utredning angående huruvida det kan vara till fördel för Sverige att skapa en ny digital valuta, en e-krona, som ska fungera som ett komplement till pengar. Obeståndsrättsligt finner vi idag regleringar för pengar samt enkla kontofordringar, men inte vad gäller kryptovalutor. När Kronofogdemyndigheten, utför ett utmätningsbeslut kan de två första egendomslagen behandlas enligt reglerna i utsökningsbalken (1981:774), men det blir mer komplicerat när det kommer till exempelvis kryptovalutor.  Frågeställningen i denna uppsats är hur ett eventuellt införande av en digital e-krona kan påverka utmätningsförfarandet i jämförelse med flera andra betalmetoder. Uppsatsen är skriven på ett sätt som jämför de nuvarande betalmetoderna pengar, enkla kontofordringar och kryptovalutor med ett eventuellt nytt betalsätt. För att kunna jämföra e-kronan med ovan nämnda betalmetoder utförs en grundlig genomgång av Riksbankens rapport vad gäller bakgrunden till initiativet, tänkt funktion och hur Riksbanken vill utforma den nya e-kronan. De moment som lyfts fram och analyseras i uppsatsen vad gäller utmätning är förhållandet till tredje man vid utmätning av lös egendom samt säkerställandet av egendomen.  Slutsatsen lyder att e-kronor som egendom ej kan besittas och ska därmed behandlas enligt 4 kap. 17 § i utsökningsbalken. Utmätningsförfarandet kan likt för enkla kontofordringar, ske genom att Kronofogdemyndigheten delger det berörda institutet, i e-kronors fall Riksbanken, att gäldenärens bankkonto ska utmätas och att alla inkomster och utgifter tillfaller Kronofogdemyndigheten. Likaledes kan säkerställandet liknas vid det med enkla kontofordringar, där Kronofogdemyndigheten meddelar berört institut, som ovan nämnt Riksbanken, ett förbudsmeddelande skriftligen, vilket ska delges Riksbanken enligt 6 kap. 11 § utsökningsförordningen (1981:981). Dock krävs vissa ställningstaganden inom områden såsom transparens, penningtvätt och redovisningsmedel innan Riksbanken kan vidareutveckla e-kronor.