The purpose of this thesis is examining teachers’ view of working with aesthetic expressions in their teaching of the Swedish subject in first grade. The study examines the possibility to distinguish whether teachers’ aesthetic subject competence affects their choices of didactics in their Swedish subject teaching. Another important question in the study is how teachers believe that aesthetic expressions and methods can support the learners’ linguistic development. Carried out as a qualitative interview, the study asked four working class teachers questions primarily regarding their view of aesthetics and its relation to the Swedish subject. This thesis also includes questions related to the methods the teachers use in their daily work with the Swedish subject.  For the purpose of problematizing the status of aesthetics, assessment and organizational aspects also form a basis for the thesis. The outcome of the study indicates that all teachers interviewed recognize a connection between aesthetic expressions and children’s linguistic development. Yet, in the interviews, patterns appear that imply that only qualified music and art teachers are able to relate and account for how the aesthetic expressions can support the learners’ linguistic knowledge in the Swedish subject. Means for developing the learners’ verbal and oral ability mentioned here include singing and rhythms. A cautious conclusion from this would be that first grade class teachers consider aesthetics as important in relation to the Swedish subject, but their methods vary by their individual subject matter competence. The aesthetic methods are highly valued by all informants, however, only used as a supporting means for first grade learners’ linguistic development by teachers with aesthetic subject competence. Considering the education of the new future so called “f-3” teachers comprise no subject knowledge of art, music and other aesthetic subjects, the outcome of this study is particularly important for the Swedish Ministry of Training and Science. / Syftet med denna uppsats är att undersöka lärares syn på sitt arbete med estetiska uttrycksformer i sin svenskundervisning i årskurs ett. I undersökningen studeras om det går att urskilja om lärares ämnesbehörighet inom de estetiska ämnena påverkar deras motiveringar till sina ämnesdidaktiska val i svenskundervisningen. En viktig fråga i undersökningen är också hur lärare anser att estetiska uttrycksformer och arbetssätt kan gynna elevernas språkutveckling. Undersökningens tillvägagångssätt är därför en kvalitativ intervju där fokus ligger på fyra verksamma klasslärare och där intervjufrågorna behandlar företrädesvis deras syn på estetiken och dess relation till svenskämnet. Även frågor som berör lärarnas arbetssätt i vardagen i svenskämnet redovisas i uppsatsen.  Bedömningsrelaterade och organisatoriska aspekter utgör också en grund av problematiserandet av estetikens status i detta examensarbete. Resultatet av undersökningen visar på att alla av de intervjuade lärarna ser en koppling mellan de estetiska uttrycksformerna och barnets språkutveckling. Dock framkommer det mönster i intervjuerna att enbart de lärare med ämnesbehörighet inom musik- och bildämnet kan berätta och förklara hur de estetiska uttrycksformerna kan stödja elevernas språkliga kunskaper i svenskämnet. Exempelvis nämns sång och rytm som hjälpmedel för att utveckla elevens verbala och muntliga förmåga. En försiktig slutsats av studien blir därför att klasslärare i årskurs ett uppfattar estetiken som viktigt i relation till svenskämnet, men att deras arbetssätt varierar beroende på lärarens ämnesbehörighet. Det estetiska arbetssättet värderas av alla informanter stort, men används enbart av de lärare med estetisk behörighet som ett stödjande hjälpmedel för elevens språkutveckling i årskurs ett. För utbildningsdepartementet är resultatet av denna uppsats viktigt då lärarutbildningen av framtidens nya f-3 lärare helt och hållet saknar ämneskunskaper för bild, musik och andra estetiska ämnen.