Både i svensk skollag och i svenska läroplaner saknas tydlighet kring vad som är framgångsfaktorer när vårdnadshavare och skola samverkar vid problematisk skolfrånvaro. Nationell och internationell forskning visar att det till stor del saknas ett föräldraperspektiv utifrån vad som är gynnande i samarbetet med skolan. Studien är en tematisk kvalitativ litteraturstudie utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv. Syftet med uppsatsen har varit att beskriva, sammanfatta och tydliggöra framgångsfaktorer och utmaningar vid samverkan mellan skola och vårdnadshavare till elever i problematisk skolfrånvaro. För studien har femton metodböcker, litteratur som används i arbetet med elever i problematisk skolfrånvaro, analyserats. I den tematiska litteraturstudien utkristalliserades tre kategorier kopplade till samverkan mellan hem och skola vid problematisk skolfrånvaro. Studiens resultat visar att en organisation med tydlighet, rutiner och strukturer som möjliggör samverkan, är det som beskrivs vid flest tillfällen i de analyserade metodböckerna. Bristande rutiner och resurser leder, utifrån det beskrivna föräldraperspektivet, till otydlighet i både struktur och ansvar. Ytterligare en slutsats är framgången i att ha en extern samordnare vid samverkan. Den andra kategorin i studiens resultat belyser vikten av att skapa ett inlyssnande förhållningssätt i syfte att uppnå god samverkan. Föräldrar upplever att det är utmanande om de inte känner sig lyssnade på och inte ses som en resurs i det närvarofrämjande arbetet. Dock påverkar förälderns egna, tidigare, skolerfarenheter samverkan och kan vidmakthålla en ojämlik maktbalans. Den sista kategorin, kunskapshöjande insatser, är minst omnämnd i de böcker som har analyserats. Det framkommer dock att brist på kunskap om funktionsnedsättningar såsom t.ex. NPF bland skolans personal är en utmaning vid samverkan. Vidare visar resultatet att de kunskapshöjande insatserna i skolan handlar om att bistå vårdnadshavare med information om hur skolsystemet fungerar, såsom vikten av närvaro samt hur närvarorutinen ser ut.

Syftet med denna studie är att få en bild av hur samverkan mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare kan se ut i fritidshemmet. Studien har utgått från följande frågeställningar:●Hur ser samverkan ut mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare i fritidshem?●Vilka rutiner finns för samverkan och vilka dialoger förs mellan vårdnadshavare och fritidspedagoger?●Vilka eventuella hinder finns för samverkan?●Vilka eventuella önskemål om samverkan uttrycks?Vår studie är baserad på tre olika skolors fritidshem. Metoder som används är både kvalitativa och kvantitativa genom intervjuer med fritidshemspersonal och enkätfrågor besvarade av vårdnadshavare. Studien grundas huvudsakligen på två teorier. Den första är Vygotskijs sociokulturella teori vilken betonar vikten av kommunikation och samverkan mellan de vuxna som är involverade i barnets omgivning för att främja barnets utveckling,. Den andra är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och modell som förklarar hur ett barns utveckling även påverkas av förhållanden mellan olika faktorer, såsom hemmet, skolan, fritidshemmet, skolgården, föreningen, bostadsområdet och samhället. Värt att nämna att Bronfenbrenner lägger särskild tyngd på en bra social integration samt ett bra samarbete mellan de vuxna kring barnet. Studiens resultat visar en osäkerhet över vad samverkan betyder och hur den ska verka mellan hem och fritidshem. Förutom att studien visade på en del hinder för samverkan, pekade det mesta i vår undersökning på att begreppet samverkan inte tolkades i dess rätta betydelse av vårdnadshavare och fritidshemspersonal. Samverkan uttrycktes oftast som information man skulle ta emot eller delge och inte som ett samarbete där fritidshemspersonal och vårdnadshavare är involverade. Därmed, resultatet visar en önskan om en förbättring och utveckling inom detta område.