Syfte: Studiens syfte är att undersöka svenska och amerikanska företagsmäklares inställning till kundkapitalet och dess värderingsmodeller. Studien syftar även till att finna konsekvenser som en explicit redovisning av kundkapitalet skulle ha på företagsvärderingar.   Tidigare forskning: Centrala modeller i studien är Customer Lifetime Value, Customer Equity, Customer Profitability och Multi-Period Excess Earnings Model. Tidigare forskning hittas i Edvinsson och Malone (1997), Gupta et al (2004), Villanueva och Hanssens (2007), Wiesel et al., (2006) samt Hofstedes forskning om nationella dimensioner.    Metod: Studien använder metodtriangulering. Huvudsaklig primärdata genereras ur webbaserade enkäter som skickas till svenska och amerikanska företagsmäklare. Vidare utförs tre semi-strukturerade intervjuer med representanter från KPMG, Deloitte och UC. Ett chi-tvåtest utformas för att se om det finns ett samband mellan nationalitet och företagsmäklares inställning till att beakta kundkapitalet.   Slutsats: 72 procent av de deltagande företagsmäklarna och samtliga intervjupersoner anser att det är viktigt att värdera kundkapitalet. Trots detta är det endast 38 procent av enkätrespondenterna som svarar att de beaktar kundkapitalet vid värdering av kundbaserade företag. En jämförelse mellan nationaliteterna visar att svenska företagsmäklare är mer positiva till de ”nya” kundvärderingsmodellerna, främst Customer Equity och Customer Profitability. De är också mer benägna att använda dessa. Amerikanska företagsmäklare tenderar istället att använda den traditionella Multi-Period Excess Earnings Method. / Purpose: The purpose of this thesis is to investigate Swedish and American business appraisers’ attitude towards customer capital and its valuation models. This thesis also aims to find consequences that an explicit accounting of customer capital would have on business valuations.  Previous Research: Central models in this study are Customer Lifetime Value, Customer Equity, Customer Profitability and Multi-Period Excess Earnings Method. Previous research is found in Edvinsson and Malone (1997), Gupta et al., (2004), Villanueva and Hanssens (2007), Wiesel et al., (2006) and Hofstedes research regarding cultural dimensions. Method: This study uses a triangulation of methods. The main primary data is generated through internet-based questionnaires which was sent to Swedish and American business appraisers. Furthermore, three semi-structured interviews are conducted with representatives from KPMG, Deloitte and UC. A chi-Squared test is made to see if there is any relationship between nationality and business appraisers’ attitude towards taking heed of the customer capital. Conclusion:  72 per cent of the participated business appraisers and all interviewees think that it is important to value customer capital. Despite this, there are only 38 per cent of the survey respondents who say that they account for customer capital when valuing customer-based companies. A comparison between the nationalities show that Swedish business appraisers are more positive towards the “new” customer valuation models such as Customer Equity and Customer Profitability. They are also more inclined to use these. American business appraisers tend to use the more traditional Multi-Period Excess Earnings Method.

I skrivande stund föreligger viss oklarhet vad gäller fastighetmäklarlagens (2011:666) tillämpningsområde. I ett avgörande från Svea hovrätt[1] har problematiken kring huruvida fastighetsmäklarlagens bestämmelser är tillämpliga på kommersiella fastighetsförmedlingar konkretiserats. Frågeställningen har varit föremål för diskussion i motiven till fastighetsmäklarlagen, och efter hovrättens avgörande gett upphov till livlig debatt. Lagutskottet har i förarbetena till lagen framhållit att det inte kan betraktas såsom rimligt att man, i samband med en fastighetsförmedling vid en inkråmsaffär, ska vara tvungen att anlita både en företags- och en fastighetsmäklare eller att valet av överlåtelseform[2] ska tillmätas någon betydelse. Regeringen var av samma åsikt som Lagutskottet, men påpekade att det i praktiken ändå oftast anlitas advokater vid förmedlingar av denna typ. Någon särreglering av kommersiell fastighetsförmedling var därför inte på tal, enligt regeringen. Hovrätten valde i domskälen till förevarande mål att tillmäta det “värdejämförandebedömningskriterium”, vilket återfinns i förarbetena till fastighetsmäklarlagen, betydelse. Detta kriterium har av två förespråkare från Mäklarsamfundet kritiserats och domen är, enligt dem, att anse såsom “rättpolitiskt olämplig”. Vi har i analysen intagit ståndpunkten att domen inte är självklar, men att den går att anse som korrekt, vilket även en i uppsatsen omnämnd doktorand i mäklarrätt ansett, ur ett rättskälleperspektiv. Genomgående har vi eftersträvat att, i uppsatsen, utreda vilket tillämpningsområde fastighetsmäklarlagen har. Beroende på målets utgång i Högsta domstolen, vilket förväntas komma tidigast under sommaren 2015, kan det komma att stå klart huruvida en jurist är behörig att förmedla inkråm med tillhörande fastighet. Rättsläget är tillsvidare oklart med anledning av de i analysen, enligt oss, möjliga tolkningsförfaranden, vilka finns att tillgå vid fastställandet av gällande rätt. För att bemöta problematiken på detta område har vi resonerat kring vilken utformning lagen bör ha, för att i framtiden tillvarata de intressen som är i behov av en lagreglering. Sammantaget har vi, trots allt, ansett en avreglering av kommersiell fastighetsförmedling såsom bäst lämpad.   [1]Mål nr B 4377-14. [2]Härvid åsyftas andels- eller inkråmsaffär. / At the time of writing there is some ambiguity in terms of the Estate Agents Act´s (SFS 2011:666) scope. In a ruling by the Svea Court of Appeal[1] the problem of whether the real estate brokerage Act's provisions apply to commercial real estate agencies has materialized. The issue has been discussed in the preamble to the Estate Agents Act, and raised to a lively debate after the decision in the Court of Appeal. Committee on Civil Law has stated in the legislative history of the Act that it can not be regarded as reasonable that one, in an asset deal, is forced to hire both a business and a real estate agent or that the choice of the transfer form, share or asset deal, will attract some importance. The Government was of the same opinion as the Committee on Civil Law, but pointed out that in practice lawyers in offices, of this type, are often hired. No special regulation of commercial real estate was deemed necessary according to the Government. In the foundations of the decisions of the present case, the Court of Appeal decided to measure the "dividing line criterium” importance. The criterium is found in the legislative history of the Estate Agents Act and has been criticized by two proponents from the Association of Swedish Real Estate Agents. The judgment is according to the proponents considered as "inappropriate according to a legal source perspective". In the analysis we have taken the standpoint, that the judgment is not obvious but that it can be regarded as correct. A standpoint also shared with a graduate student in brokerage right, mentioned below.  Throughout this essay we have endeavored to explore which scope the Estate Agents Act has. Depending on the outcome of the case in the Supreme Court, which is expected at the earliest in summer 2015, it may come to be clear whether a lawyer is authorized to convey property associated with assets. The legal position is also, according to us, unclear because of the in the analysis possible interpretation procedures, which are available in the determination of the applicable law. In order to address the problems in this area we have discussed which design the Estate Agents Act should have, in order to ensure the interests which in the future are in need of legal regulation. After all we have considered the deregulation to be the best suited. [1]Objective no. B 4377-14.