A relatively unexplored phenomena of the Nordic Bronze Age is the occurrence where monumental cult houses of stone foundation are discontinued, instead smaller cult houses are constructed in wood. This change occurred during the middle of the Bronze Age, a time werethe Nordic society experienced extensive contact and trade with cultures on mainland Europe. Cult houses were misunderstood for the majority of the 20th Century and it was not until recent they were acknowledged, and this shift noticed. This paper will examine the mentioned change in cult houses with the hypothesis that they were of symbolic importance and use of the elites. It will be discussed whether the cult houses form is attached to the elites display of power and is dependent on a grander ideology in how the elites legitimize their privileged position in society. In essence the paper aims to investigate the two types of cult houses and see to what extent they can be derived to underlying institutions, set up by the elite as a strategy to stay in power.

Fortifications are a common type of ancient monument found throughout Scandinavia, and while the functions of forts are studied and debated quite heavily, the re-use of these structures is less known. On Gotland, there exist 84 ancient fortifications, of which approximately one-third have burials or registered graves within or in close proximity to their locations. This thesis identifies those locations where empirical evidence can be found to identify burials as a form of secondary use of fortifications. The case study of Gudings slott, in Eke Parish, is examined to exemplify the chronological extent of secondary use of an ancient fortification by continued burial rituals from the Late Iron Age through the early Middle Ages. Ancestral worship, memory theory, burial practices, and spatial analysis are utilized to explain why these sites may have been chosen for re-use as burial grounds during the Late Iron Age. The resulting interpretations reveal a unique combination of topographic location, ancestral connectivity, and social stressors as key factors in the secondary use of the examined sites. In addition, new possibilities for the study of Gotland’s ancient fortification sites and suggestions for future research are put forward. / Fornborgar är en vanlig typ av forntida monument som finns i hela Skandinavien, och även om borgarnas funktioner har studerats och diskuterats tämligen omfattande är återanvändningen av dessa strukturer mindre känd. På Gotland finns 84 fornborgar, varav ungefär en tredjedel har begravningar eller registrerade gravar inom eller i närheten av deras lokalisering. Denna uppsats identifierar de platser där empirska blägg finns för begravningar som en form av sekundär användning av borgar. Fallstudien av Gudings slott i Eke socken används för att exemplifiera den kronologiska omfattningen av sekundär användning av en fornborg som en plats för fostsatta begravningsritualer från yngre järnålder upp i tidig medeltid. Förfädersdyrkan, minnesteori, begravningsmetoder och rumslig analys används för att förklara varför dessa platser kan ha valts för återanvändning som gravplatser under yngre järnålder. De resulterande tolkningarna avslöjar en unik kombination av topografisk lokalisering, koppling till förfäder och sociala stressfaktorer som nyckelfaktor i den sekundära användningen av de undersökta platserna. Dessutom presenteras nya möjligheter för att studera Gotlands fornborgar och förslag till framtida forskning.

This thesis examines the relevancy of south-west portals with regards to their potential usage in post-burial ritual activity with particular focus on the deposition of sacrificial offerings. South-west portals are a type of stone constructions found on the edges of mounds and stone settings in eastern central Sweden usually dating to the Viking Age (c. 750-1100 CE). As many as possible of all excavated south-west portals are accounted for. The find materials in south-west portals as well as their accessibility are assessed in accordance with the reasoning that long-term grave cult would result in repeated sacrificial depositions and that the portals would have had to have been accessible for such sacrifices to have been conducted. There is no clear evidence of south-west portals having been used for deliberate sacrificial depositions. Some portals would have been inaccessible and most non-funerary find assemblages were likely non-deliberate or at least nonindicative of repeated sacrifices. South-west portals were likely more relevant in funerary rites of passage or potentially odd instances of necromancy rather than in sacrifices connected to ancestor worship. / Denna avhandling undersöker relevansen av sydvästportar med avseende på deras potentiella användning i rituella aktiviteter efter begravningen med särskilt fokus på deponering av offergåvor. Sydvästportar är en typ av stenkonstruktioner som förekommer på kanterna av högar och stensättningar i östra Mellansverige, vanligtvis daterade till vikingatiden (ca 750-1100 e.v.t.). Så många som möjligt av alla utgrävda sydvästportar redovisas. Fyndmaterialet i sydvästportar samt deras tillgänglighet bedöms utifrån resonemanget att långvarig gravkult skulle resultera i upprepade offerdepositioner och att portarna skulle ha behövt vara tillgängliga för sådana offer att genomföras. Det finns inga tydliga bevis för att sydvästportar har använts för avsiktliga offerdepositioner. Vissa portar skulle ha varit otillgängliga och de fyndmaterialansamlingar som inte var gravar var sannolikt oavsiktliga eller åtminstone icke indikativa på upprepade offerriter. Sydvästportar var sannolikt mer relevanta i begravningsriter eller potentiellt udda fall av nekromanti snarare än i offer kopplade till förfädersdyrkan.