Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares föreställningar om familjers socioekonomiska status (SES) och hur de påverkar bedömningen av föräldrarnas omsorgsförmåga i förhandsbedömningar i anmälningar om att barn far illa. Det är en kvalitativ studie med vinjett och semistrukturerade intervjuer som metod och de är genomförda med socialsekreterare på en mottagnings- eller utredningsenhet. Resultatet visaratt socialsekreterarna har uppfattningen att en familjs SES generellt inte påverkar föräldrarnas omsorgsförmåga. De föreställningar socialsekreterare har om familjer med högoch låg SES visar sig i stor mån ha stöd i forskning. Slutsatser kan inte dras om huruvida dessa föreställningar påverkar bedömningen av föräldrarnas omsorgsförmåga då endast små tendenser till skillnader finns i bedömningarna av studiens vinjett.

Detta är en kvalitativ studie, där sex halvstrukturerade intervjuer genomförts med socialsekreterare i Mälardalen. Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av arbetet med att ta emot orosanmälningar och göra skydds- och förhandsbedömningar. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har rapporter som visar stora brister inom ovan nämnt område, bland annat bristfälliga beslutsmotiveringar, skyddsbedömningar som inte dokumenteras och att barnens röst inte blir hörda i förhandsbedömningar. Den tidigare forskningen och IVO:s rapport visar att anledningar till dessa brister är hög personalomsättning, stress, tidsbrist, höga förväntningar och medias negativa bild av socialtjänsten. Resultaten i denna studie visar att dessa faktorer upplevs problematiska och visar även att organisationerna har gamla och icke uppdaterade riktlinjer och rutiner och mycket konsulter på arbetsplatserna. Forskning visar också vad som fungerar bra, vilket till stor del är de mellanmänskliga relationerna på arbetsplatsen, relationerna till kollegor och chefer. Resultatet visar att socialsekreterare får mycket stöttning och backning av sina kollegor och sina chefer. Studien har kommit fram till slutsatserna att den höga personalomsättningen, arbetsmiljön och tidsbristen är viktiga faktorer att förbättra för att ge socialsekreterare bättre förutsättningar i sitt arbete.

<p>Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.</p>

Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.