Bakgrund: Forskning har visat att förlossningsupplevelsen har betydelse för kvinnansframtida inställning till barnafödande. Forskningsresultat har huvudsakligen presenterats för normala graviditeter eller där urvalet varit blandat (normala och komplicerade graviditeter). Begränsad forskning finns om hur komplicerad graviditet kan påverka förlossningsupplevelsen.Syfte: Att jämföra förlossningsupplevelse bland kvinnor som haft normal graviditet respektive graviditetsdiabetes samt studera sambandsfaktorer för förlossningsupplevelsen.Metod: Studien är en retrospektiv kohortstudie där data insamlats med hjälp av enkäter. Deltagarna (n=444) är slumpmässigt valda bland kvinnor i Sverige med normal graviditet och kvinnor med graviditetsdiabetes. Kvinnor som fött tvillingar och som inte angivit barnetsfödelsevikt exkluderades från fördjupningsstudien, vilket innebar att data för 429 kvinnor, 326 med normal graviditet och 103 med graviditetsdiabetes ingick. Parametriska och ickeparametriska analyser har genomförts för att analysera materialet.Resultat: Nästan två tredjedelar av kvinnorna (62,9%) hade en positiv förlossningsupplevelse. Kvinnor med graviditetsdiabetes hade oftare en negativ förlossningsupplevelse jämfört med kvinnor med normal graviditet. Nöjdhet med smärtlindringen visade ettsignifikant samband med förlossningsupplevelsen, de som var nöjda med smärtlindringen var mer nöjda med sin förlossningsupplevelse.Slutsats: Gravida kvinnor med komplicerad graviditet i form av graviditetsdiabetes har signifikant sämre förlossningsupplevelse jämfört med kvinnor som haft en normal graviditet.

No description available.

Barnets kropp framföds helt under vattenytan, detta är definitionen av vattenförlossning och är mer vanligt förekommande i andra delar av världen än i Sverige. Efter en avrådan från att föda i vatten utgiven av Socialstyrelsen under tidigt 90-tal upphörde majoriteten av svenska förlossningskliniker att erbjuda förlossningssättet. Detta eftersom det inte längre betraktades som ett säkert förlossningssätt. Födande efterfrågar alltmer olika förlossningssätt där vattenförlossning är ett. En högre andel barnmorskor önskar kunna möta denna efterfrågan men på grund av kunskapsbrist och bristande erfarenhet av vattenförlossningar påverkas deras attityd och upplevelse av att bistå vattenförlossningar. Syftet med studien är att undersöka barnmorskans upplevelse av att bistå vid vattenförlossning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes för att kunna belysa barnmorskors subjektiva upplevelser. Intervjuer utfördes med sex verksamma barnmorskor vid två olika förlossningskliniker i Sverige och intervjumaterialet analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i sex huvudkategorier, "De födande", "Fördelar för de födande", "Stödja på ett barnmorskesätt", "Ansvar och svårigheter", "Rädslor och behov av stöd" och "Med de födande, Med institutionen - en balans". Barnmorskor upplever att vattenförlossning bidrar till att främja och bevara det fysiologiska förlossningsförloppet, skydda de födande från interventioner och att det tillåter barnmorskan att arbeta på ett barnmorskesätt. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv kan förlossningssättet bidra till en mjukare förlossning och mer positiv förlossningsupplevelse för de födande som på sikt har många hälsoeffekter för individen. Förlossningsklinikerna som implementerar vattenförlossning kan eventuellt även se ekonomiska vinster med minskat antal interventioner och kejsarsnitt.

Bakgrund: En normal graviditet räknas från det att befruktningen skett tills barnet föds, upp till graviditetsvecka 40. Risker för fetala komplikationer ökar när graviditeten fortskrider efter 40 fullgångna graviditetsveckor. Förekomsten av inducerade förlossningar har ökat under de senaste decennierna både i Sverige och resten av världen. Enligt de nya nationella riktlinjerna i Sverige bör kvinnan vara i värkarbete, eller ha fött sitt barn innan graviditetsvecka 42+0. Målet med induktion är att minimera riskerna och sträva efter barnets och moderns hälsofrämjande. Syfte: Syftet var att undersöka hur induktion av förlossning i graviditetsvecka 41 påverkar maternella medicinska förlossningsutfall. Metod: En litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt genomfördes. Databassökning skedde i databaserna PubMed och CINAHL, vilket genererade 15 kvantitativa artiklar till studiens resultat. Resultat: Studiens huvudfynd sammanfattades med tre huvudkategorier. Den första kategorin var: Induktionens påverkan på akut kejsarsnitt. Den andra kategorin: Induktions påverkan på operativa förlossningar. Den tredje kategorin var: Induktionens påverkan på övriga maternella medicinska komplikationer. Slutsats: Studien fann motstridiga fynd gällande hur induktion under prolongerad graviditet påverkade maternella medicinska förlossningsutfall. Resultaten gällande hur induktion påverkade andelen av akuta kejsarsnitt samt operativa förlossningar var inte entydiga. Påverkan på övriga maternella medicinska komplikationer visade inte någon statistisk signifikant skillnad. / Background: A normal pregnancy is counted from the time fertilization took place until the child is born, up to week 40 of pregnancy. Risks for fetal complications increase as the pregnancy progresses after 40 weeks. The labor inductions have increased in recent decades both in Sweden and the rest of the world. According to the new national guidelines in Sweden, the woman should be in labor, or have given birth to her child before pregnancy week 42+0. The goal of induction is to minimize the risks and strive to promote the health of the child and the mother. Aim: to evaluate how induction of labor at 41 weeks affects maternal medical delivery outcomes. Method: A general literature review with a systematic approach was performed. The data was collected via the databases PubMed and CINAHL. 15 articles with quantitative method were included in the study. Result: The main findings of the study were summarized in three main categories: 1. The impact of induction on emergency caesarean section; 2. The impact of induction on operative deliveries; 3. The impact of the induction on other maternal medical complications. Conclusion: The study found inconsistent findings regarding how induction during prolonged pregnancy affected maternal medical delivery outcomes. The results regarding how induction affected the proportion of emergency cesarean sections and operative deliveries were not clear-cut. The impact on other maternal medical complications did not show any statistically significant difference.

Background: In Sweden, annually, approximately 1,5% out of 115 000 newborns are twins. Itis widely documented that multiple gestation pregnancy contributes to an increased risk of maternal morbidity. Nevertheless, the direct impact of multiple gestation on some maternal complications remains debated. The expected difference in maternal characteristics between populations may also contribute to divergent conclusions. Objective: The aim of this study is to assess the risk of maternal complications and the occurrence of different mode of delivery during pregnancy and childbirth in nulliparous women with multiple gestation. Study design: A population-based cohort study based on data from the Swedish Medical Birth Register between 1999 and 2017.Results: In total 13 014 nulliparous women with multiple gestation and 850 021 nulliparous women with single gestation were included in the study. Women with multiple gestation were slightly older and more often gave birth prematurely than single gestation counterparts. Pregnancy through IVF were almost five times as common in the multiple gestation group. These women suffered a four times increased risk of both preeclampsia and severe forms of preeclampsia. Multiple gestation in nulliparous women was, in this cohort, associated with nearly six times elevated risk of developing ICP, relative to single gestation counterparts. Intrapartal bleeding and post-partum hemorrhage were also more common in women with multiple gestation. The majority of the nulliparous women with multiple gestation had a caesarean section, elective or acute, while nulliparous women with single gestation more often delivered vaginally. An increased risk for placenta previa and GDM, as a consequence of multiple gestation, could, however, not be observed in this study. Conclusion: Multiple gestation is associated with increased risk of several obstetric complications. It is important that healthcare professionals become fully aware of these risks in the encounter with the woman in order to be able convey appropriate information and take appropriate preventive measures. Continued work to reduce multiple gestation caused by IVF is also recommended. / Bakgrund: I Sverige föds ca 115 000 barn årligen och av dessa är knappt 1,5% tvillingar. Flerbördsgraviditet innebär ökad risk för maternell morbiditet, men forskningen går isär gällande flerbörds inverkan på somliga komplikationer. Dessutom kan variationer i maternella karakteristika skilja sig åt mellan populationer. Syfte: Syftet med denna uppsats är att studera risken för maternella komplikationer samt förekomst av olika förlossningssätt under graviditet och förlossning vid flerbörd hos förstföderskor. Metod: En populationsbaserad kohortstudie utifrån data från Medicinska födelseregistret mellan åren 1999–2017.Resultat: Totalt ingick 13 014 förstföderskor gravida med flerbörd i studien och 850 021enkelbörd. Flerbördsgruppen var något äldre än de i enkelbördsgruppen och de födde oftare prematurt. Graviditet genom IVF var nästan fem gånger så vanligt i flerbördsgruppen. Preeklampsi och svår preeklampsi var fyra gånger så stor i flerbördsgruppen och risken för ICP var nästan sex gånger så stor. Även intrapartal blödning och PPH var betydligt vanligare hos kvinnorna i flerbördsgruppen. Majoriteten av personerna i flerbördsgruppen förlöstes medkejsarsnitt, planerat eller akut, medan förstföderskorna i enkelbördsgruppen i större utsträckning födde vaginalt. Ökad risk för placenta praevia och GDM kunde ej observeras. Slutsats: Att vänta flerbörd är förenat med en ökad risk för flera obstetriska komplikationer. Denna risk är viktigt att vårdpersonal är medvetna om i mötet med kvinnan för att kunna informera, förebygga och behandla. Även ett fortsatt arbete att minska flerbörd som uppkommit genom IVF rekommenderas.