Magisterexamen 2005

Förnyelsebara och/eller miljövänliga plaster som t.ex. biokompositer är ett eftersatt område inom möbelindustrin, där utvecklingen hittills ofta har inriktats på återvunna material. Jag har koncentrerat mitt projekt till detta område med inriktning på det förnyelsebara materialet veteglutenkomposit(VG) i samarbete med forskningsföretaget STFI-Packforsk och gjort ett flertal experiment i materialet. Det slutgiltiga resultatet har blivit en komposterbar stol i VG och ett flertal urnor samt materialprover. En av de stora fördelarna med materialet är att det är komposterbart och redan efter några veckor bryts ner vid kompostering, vilket bidrar till att dess miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Vetegluten är en restprodukt från produktionen av etanol och kan när det blandas med glycerol och pressas under högt tryck och värme bilda materialet VG. Tack vare att det är en restprodukt så är råvarupriset väldigt lågt och materialet har därmed potentialen att vara mycket prisvärt. Det finns redan idag ett flertal förnyelsebara material på marknaden där majsplast är ett exempel men de är ofta inriktade mot förpackningsindustrin där livslängden för produkten ofta är begränsad. Några av de frågorna jag försökt besvara är: Kan plast vara ett förnyelsebart material? Behövs det ny design för nya material? Hur kan man applicera förnyelsebar plast på produkter inom möbelindustrin? / Magisterexamen 2008

Bä, bä vita lamm har du någon ull?- Ja, ja kära barn har, jag har säcken full! Denna text ur den kända barnvisan känner de flesta av oss igen, dock beskriver den ett stort problem vi har i Sverige idag.Nämligen att det kastas, bränns upp eller grävs ned mer än 600 ton ull per år.Man tar inte längre vara på ullen som man gjorde förr i tiden och ett naturligt material som finns tillgängligt går till spillo. I Sverige används ull främst till kläder, hemtextil eller möbler, vilket ställer krav på att ullen är av bra kvalitet. Med bra kvalitet menas det att ullen inte innehåller växtrester, färgmärkning, är tovig, har för korta fibrer och klippt vid rätt årstid.För att dessa kriterier ska uppfyllas krävs det att man tar hand om ullen och sköter om den redan när den sitter på fåret tills att ullen är klippt och sorterad för att säljas.Det är där problematiken uppstår, i Sverige är majoriteten av alla fårproducenter inriktad på köttproduktion för att det ger mer avkastning än ullproduktion.Man tar då inte hand om ullen när den sitter på fåret, vid och efter klippning vilket leder till att den får sämre kvalitet och minskar i värdet.Ullen blir bara en biprodukt och ses mest som ett problem då den måste klippas 1-2 gånger per år. Kan man då hitta lämpligt användningsområde för ullen oavsett skick och kvalitet för att öka ullens materialvärde? Det var frågeställningen som i inledningen av detta examensarbete jag ville undersöka vidare.Jag använde mig av en materialdriven designprocess där jag aktivt undersökte och testade materialet för att undersöka vilka möjligheter, begränsningar och unika kvaliteter det har.  I en materialdriven designprocess handlar det om att se materialet i sin helhet, därför tog jag även reda på hur människor upplever materialet, vilken sammanhang det ska ingå i och vilken betydelse det ska ha för samhälle och människor. Mitt arbete resulterade i flera intressanta upptäckter som jag även hoppas ska väcka intresse hos läsarna. Jag vill också att det ska skapa samtal kring förnyelsebara material och visa att man genom design kan vara med och arbeta mot ett mer hållbart samhälle.