No description available.

Denna kvalitativa studie avser att undersöka vilka faktorer i församlingars arbete och människors bakgrund som bidrar till kristenblivande. Sex Equmeniaförsamlingar som välkomnat många nya medlemmar på bekännelse, det vill säga medlemmar som blivit medlemmar i en församling för första gången, undersöks genom semistrukturerade intervjuer med församlingarnas föreståndare. Vilka praktiker, kvaliteter och erfarenheter bidrar enligt församlingsföreståndarna till att människor blir kristna och går med i en församling? Resultatet analyseras och diskuteras med hjälp av deprivationsteorin, praktiskt-teologiska mönster för kristenblivande och tidigare forskning. Studien pekar på att de praktiker som bidrar till kristenblivande är kontaktskapande, diakonalt arbete, undervisning om kristen tro, attraktiva gudstjänster och praktiker förbekännelse och bekräftelse av tro. Kvaliteter som verkar bidra är en välkomnande öppenhet kombinerat med tydlighet om Jesus och evangeliet. De människor som kommer till tro har ofta bakgrund med någon form av deprivation. Kristenblivandet är i flera fall en process som pågår över tid även för dem som har tydliga avgörelsetillfällen. Kontakt med kristna personer som har bjudit med till församlingarnas mötesplatser tycks i flera fall ha varit avgörande förkristenblivandet.

Denna mixed method studie undersöker tre församlingar som tidigare vuxit och i vilka man identifierat vissa kännetecken som antas bidra till just församlingstillväxt. Undersökningens kvantitativa del syftar till att undersöka om församlingarna har fortsatt växa. Den kvalitativa delen syftar till att undersöka om kännetecknen finns eller finns kvar i församlingarna. Empirin insamlas genom intervjuer med församlingsföreståndare/pastorer och enkätfrågor till desamma, samt insamling av medlemsstatistik för åren 2017–2021.  Kodning och tematisering görs utifrån Klas Eriksson och Cahtrine Nygrens nio identifierade kännetecken hos växande församlingar och analyser sker med hjälp av Christian A. Schwarz teorier om 65-hypotesen och principmetoden. Resultatet visar att ingen av församlingarna längre kan betraktas som växande och att församlingarna i varierande grad kännetecknas av de nio kännetecken för växande församlingar  som  Eriksson och Nygren identifierat i sin forskning, och de kvalitativa särdrag hos växande församlingar som Schwarz och Schalk identifierat i sin forskning.