Syftet med denna studie är att utforska pedagogers uppfattningar om hur de förstår och beskriver arbetet med anmälningsplikten om förskolebarn som far illa. I studien beskriver 8 pedagoger sina uppfattningar om anmälningsplikten där olika händelser som de upplever kopplat till orosanmälningar framgår. De som intervjuas är förskollärare och barnskötare. Det teoretiska perspektivet som vi väljer att utgå ifrån är den socialpsykologiska teorin, som ger en ram för hur människors beteenden påverkas av omgivningen. Studien bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. I resultatet framgår det att pedagogerna har en likartad syn när det kommer till anmälningsplikten i förskolan samt kunskapen om att det ska genomföras en orosanmälan vid misstanke om att barnet far illa. Sex av åtta pedagoger har erfarenhet av att göra en orosanmälan medan resterande två pedagoger inte genomför en orosanmälan. Det framkommer även i resultatet att två av pedagogerna känner en rädsla för att skapa konflikter med vårdnadshavarna vid en orosanmälan samt att tilliten till socialtjänsten brister genom att återkopplingen saknas.Sammanfattningsvis är anmälningsplikten en central del i pedagogernas arbete, och det är viktigt att den efterföljs för att skydda barnen som på något vis riskerar att fara illa eller redan far illa. Den främsta fördelen med anmälningsplikten är att barnet förhoppningsvis får det skydd det behöver, och med hjälp av anmälningsplikten kan vårdnadshavaren i sin tur också få stöd.