BakgrundPersoner som arbetar inom den svenska barnomsorgen har en skyldighet att anmälamisstankar om att ett barn far illa till socialtjänsten. Barn som utsätts för någon form avmisshandel utvecklar olika former av avvikande beteenden. De verksamma pedagogerna har iuppgift att uppmärksamma dessa barn och utefter detta arbeta pedagogiskt för att stödja dessabarn i sin utveckling.SyfteSyftet med studien är att undersöka pedagogers tolkningar och erfarenheter kringanmälningsplikten samt hur de beskriver sitt arbete för att hjälpa barn som far illa. Vidarebehandlar studien socialtjänstens arbete kring en anmälan.MetodVi har valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av öppna intervjuer. Respondenternabestod av tre förskollärare, tre förskolechefer samt en socialsekreterare. Det hjälpmedel vibrukat under intervjuerna är ljudupptagning följt av transkribering av inspelningen.ResultatResultatet visar att det finns en osäkerhet och rädsla i att göra en anmälan hos mångaverksamma pedagoger. Den största rädslan ligger i vårdnadshavarnas reaktion då en anmälansker. Resultatet pekar också på att stöd från arbetslaget, chefer eller specialpedagoger är enviktig faktor för de verksamma pedagogerna kring en anmälan. Pedagogerna har delademeningar om hur misstankar bör behandlas. Det framkommer även att verksamma pedagogersamt chefer önskar större deltagande i processen kring en anmälan. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med denna studie är att utforska pedagogers uppfattningar om hur de förstår och beskriver arbetet med anmälningsplikten om förskolebarn som far illa. I studien beskriver 8 pedagoger sina uppfattningar om anmälningsplikten där olika händelser som de upplever kopplat till orosanmälningar framgår. De som intervjuas är förskollärare och barnskötare. Det teoretiska perspektivet som vi väljer att utgå ifrån är den socialpsykologiska teorin, som ger en ram för hur människors beteenden påverkas av omgivningen. Studien bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. I resultatet framgår det att pedagogerna har en likartad syn när det kommer till anmälningsplikten i förskolan samt kunskapen om att det ska genomföras en orosanmälan vid misstanke om att barnet far illa. Sex av åtta pedagoger har erfarenhet av att göra en orosanmälan medan resterande två pedagoger inte genomför en orosanmälan. Det framkommer även i resultatet att två av pedagogerna känner en rädsla för att skapa konflikter med vårdnadshavarna vid en orosanmälan samt att tilliten till socialtjänsten brister genom att återkopplingen saknas.Sammanfattningsvis är anmälningsplikten en central del i pedagogernas arbete, och det är viktigt att den efterföljs för att skydda barnen som på något vis riskerar att fara illa eller redan far illa. Den främsta fördelen med anmälningsplikten är att barnet förhoppningsvis får det skydd det behöver, och med hjälp av anmälningsplikten kan vårdnadshavaren i sin tur också få stöd.

BAKGRUND:I bakgrunden beskriver vi vad litteratur och forskning tar upp kring anmälningsplikten. Vibeskriver olika varianter av misshandel och dess innebörd. Vi förklarar de lagar ochförordningar som pedagoger inom verksamhet som berör barn måste förhålla sig till. Vi taräven upp problematiken som förkommer vid en anmälan. Vi redogör även för tidigareforskning inom vårt ämne.SYFTE:Vårt syfte är att studera hur pedagoger i förskolan uttrycker sina tankar och känslor kring sinanmälningsplikt.METOD:Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod med en öppen intervju, då vi valt attintervjua sex pedagoger på tre olika förskolor. Till vår hjälp har vi använt en diktafon ochspelat in intervjuerna som vi sedan har transkriberat. Vi har valt att vara båda två underintervjuerna, för att därigenom söka ett trovärdigt resultat.RESULTAT:Vi har i vårt resultat kommit fram till att det finns en osäkerhet kring anmälningspliktensinnebörd och att definitionen av barn som far illa är svårt för respondenterna att förklara.Vidare har vi sett att frågan om att anmäla eller ej, beror på faktorer som stöd frånarbetskamrater och rektorer, hur säker pedagogen är på det hon sett verkligen stämmer ochvilken roll pedagogen har i en anmälningsprocess. I vårt resultat kommer det även fram att deintervjuade pedagogerna önskade fortbildning inom ämnet och att det hade bidragit till ensäkerhet inför en anmälan.

Titel: Lärares syn på anmälningsplikten. Valet av ämne till detta examensarbete väcktes bland annat genom samhällsdebatter där det ofta framkom vikten av att uppmärksamma barn som far illa i ett tidigt skede i livet. Examensarbetet fokuserar på anmälningsplikten mellan skola och socialtjänst. Syftet med studien var att undersöka lärares syn på anmälningsplikten genom att visa vilka faktorer som påverkar om en anmälan görs eller ej samt undersöka om det fanns några skillnader mellan en större och mindre kommun. För att ta reda på detta användes kvalitativa intervjuer där totalt sju lärare intervjuades. Studien utgick från hermeneutiken och har sin teoretiska utgångspunkt i utvecklingsekologin och rollteorin. Huvudresultaten i denna studie visade att de faktorer som påverkade anmälan var samarbete, risken för relationsskador samt lärarnas oro för att ha otillräckliga bevis. Det framkom ur resultatet en skillnad mellan kommunerna gällande samverkan med socialtjänsten, denna fungerade betydligt bättre i den mindre kommunen.

Syftet med denna studie var att skapa en förståelse för sex förskolepedagogers erfarenheter och uppfattningar av anmälningsplikten i den pedagogiska verksamheten. För att samla in data till vår kvalitativa studie använde vi oss av semistrukturerade intervjuer och vinjetter som metod. Intervjuerna utfördes med sex pedagoger i sex olika kommuner i samma län, där vi fick ta del av deras erfarenheter och upplevelser av anmälningsplikten i förskolan. Vår studies resultat är bearbetat och analyserat utifrån fem olika teman. Resultatet visar att dessa pedagoger känner en stor osäkerhet runt anmälningsplikten och om sin skyldighet att agera när de misstänker att ett barn far illa.  Det visar även att det finns svårigheter kring att veta när ett barn är i behov av att få hjälp från en vuxen. I resultatet framgår dessutom att relationen mellan hem och förskola är sårbar, vilket komplicerar en anmälningsprocess. Vidare visar resultatet vikten av att ha ett stöd från arbetslag och ledning när de vill anmäla en oro. Den teoretiska utgångspunkten i vår studie är det fenomenologiska perspektivet, vilket handlar om människans erfarenheter, uppfattningar och upplevelser av ett fenomen. Erfarenhet, upplevelse och uppfattning är därför nyckelbegrepp i den här uppsatsen. / <p>2019-12-20</p>

Syftet med studien är att undersöka förskollärares kunskaper och erfarenheter gällande anmälningsplikten om förskolebarn som far illa. Under arbetets gång har Uri Bronfenbrenner utvecklingsekologiska teori används. Inledningsvis har jag fördjupat mig i litteraturstudier och tidigare forskning kring ämnet. Utöver detta har jag även intervjuat sex förskollärare i två kommuner, i två olika orter längs med Norrlands kustland. Resultatet visar på att alla sex förksollärare hade kännedom om anmälningsplikten och vilka lagar som styrde den. När det kom till vilka tecken som kunde tyda på att ett barn for illa belyste samtliga sex förskollärare att fysiska tecken såsom blåmärken på kroppen ofta var ett tydligt orostecken över barnets hemförhållande. Att barn även öppet talade om att de blev utsatta eller bevittnade våld hemma var också en tydlig indikation på att ett barn for illa. De svårigheter förskollärarna upplevde med anmälningsplikten var vårdnadshavarnas ilska och irritationen som tillkom efter upprättandet av en orosanmälan. Flera förskollärare belyser även hur de oftast känns som att en anmälan behöver ha mycket belägg för att den ska tas på allvar utav Socialtjänsten. Slutsatsen av denna studie visar således på att det behövs mer fortbildning för verksamma inom förskolan från Socialtjänsten gällande anmälningsplikten och barn som far illa.

Child neglect and abuse is a widespread problem and mandatory reporting is one of society's most important instruments for detecting and supporting children that are affected. Teachers are an occupational professional group in a unique position to identify children affected by abuse and neglect, but previous research shows that teachers often lack proper education and skills to detect children in need of protection and support. The aim of the study is to examine the qualifications student teachers acquire during their undergraduate studies to act as mandated reporters in their future careers. Furthermore the aim is to problematize how prepared student teachers are for this responsibility. All final year student teachers studying F-3 and 4-6 at Linneaus university in Kalmar and Växjö were asked to participate in a web survey. The results of the study showed that education on child neglect and abuse was scarce and received no primary focus during student teachers basic training. The results also showed that only a minority of the student teachers had received information via official guidelines and documents, while previous work experience was a major source of knowledge on child abuse and neglect. Our conclusion of the study is that student teachers are ill prepared for the responsibility as mandated reporters. This is problematized in the discussion where mandatory reporting and it’s prerequisites are put in a different perspective based on society's responsibility regarding child abuse and neglect.