Syftet med detta arbete är att undersöka hur undantagsbestämmelsen vid betygssättning, också känd som pysparagrafen, används på gymnasieskolor som erbjuder förstärkta program för elever med neuropsykiatriska funktionshinder i Skåne. Vår metod är att genomföra en praxisanalys av öppet riktade intervjuer på nio av de tio gymnasieskolor i Skåne som vi varit i kontakt med. Våra resultat visar att undantagsbestämmelsen ofta används på ett felaktigt vis, i flera olika avseenden. Framför allt anses den som ett praktiskt hjälpmedel och inte som ett sätt att kunna ta bort enstaka betygskriterier. Detta leder till en minskad rättssäkerhet för många elever, då elever som har rätt att omfattas inte gör det, och riskerar att få ett betyg som inte motsvarar deras kunskapsnivå, särskilt då vår studie visar att undantagsbestämmelsen främst används för att godkänna elever, och inte på de högre betygsnivåerna.

Titel: Undervisning på förstärkta gymnasieprogram för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – åtta pedagogers röster om didaktisk anpassning(Teaching at Enhanced Upper Secondary School Programmes for Pupils with Neuropsychiatric Disorders – Eight Pedagogues’ voices about Didactic Adaptation)Författare: Karin WistiTyp av uppsats: Examensuppsats, avancerad nivå (15hp)Handledare: Barbro Bruce, Examinator: Marie LeijonProgram: Specialpedagogprogrammet vid Malmö HögskolaDatum: 2011-05-25 Denna kvalitativa studie är ett försök att fånga in och beskriva de diskurser som råder bland lärare som undervisar på förstärkta gymnasieprogram för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Genom att i fokusgruppintervjuer lyssna till och försöka förstå pedagogernas förhållningssätt och den rådande diskursen på fyra verksamheter har jag försökt bidra med kunskap om didaktisk anpassning och ökad förståelse för hur elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ges möjlighet att prestera utifrån faktisk förmåga i gymnasieskolan, oavsett valt program och skola. Studien pekar på att det råder en relativt stor samstämmighet i de diskurser som ligger till grund för de didaktiska anpassningar de intervjuade pedagogerna gör i sitt arbete med eleverna på de fyra verksamheterna. Pedagogernas förhållningssätt präglas av kunskap om vilka hinder neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan innebära för eleverna. I talet om didaktisk anpassning betonas vikten av tydlighet, struktur, individualiserad undervisning och stöttning (scaffolding). Pedagogerna beskriver hur de använder sig av undantagsbestämmelsen och utgår från elevernas styrkor i såväl undervisning som bedömning, samtidigt som de understryker vikten av att ställa krav och utmana eleverna. Andra områden som berörs är anpassning av läromedel och lärmiljö samt vikten av ett välfungerande mentorskap och samarbete mellan olika professioner i skolans värld.För att på organisationsnivå möjliggöra den didaktiska anpassning pedagogerna beskriver som nödvändig krävs kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte bara bland den personal som arbetar nära eleverna utan också bland skolledare.Nyckelord: didaktisk anpassning, förstärkta gymnasieprogram, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, specialpedagogik, scaffolding, undantagsbestämmelsen