I skollagen (2010:800) framgår att lärare med stöd av undantagsbestämmelsen vid betygsättning kan undanta enstaka kunskapskrav om en elev har en funktionsnedsättning eller andra särskilda skäl som är bestående och som direkt utgör ett hinder att nå kunskapskravet. Syftet med studien är att undersöka hur undantagsbestämmelsen ter sig för elever med dyslexi utifrån perspektiven elev, lärare och rektor. Frågeställningarna berör vilken kunskap som finns om bestämmelsen, hur den används och vilka dilemman som representanter för de olika perspektiven beskriver kopplat till bestämmelsen och till elever med dyslexi. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med elever, lärare och rektorer och den insamlade datan har sedan kategoriserats och analyserats utifrån den teoretiska utgångspunkten som utgörs av begreppen normalitet och avvikelse. Resultatet visar att det finns upplevda kunskapsluckor, problematisk eller felaktig tillämpning och beskrivningar av dilemman som kan kopplas till undantagsbestämmelsen.

Syftet med denna studie är att studera svensklärares tankar kring att tillämpa undantagsbestämmelsen. Frågeställningarna berör svårigheter med att tolka och tillämpa undantagsbestämmelsen kopplat till elever med diagnosen ADHD, samt vad konsekvenserna kan innebära för eleven vid felaktigt användande av undantagsbestämmelsen. För att ta reda på detta genomfördes sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med svensklärare som alla har erfarenhet av att “sätta” betyg i ämnet.   Det empiriska materialet har sedan kategoriserats och analyserats utifrån Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv; det kritiska perspektivet, det kompensatoriska perspektivet samt dilemmaperspektivet.   Resultatet påvisar upplevda kunskapsluckor om undantagsbestämmelsen som bland annat beskrivs som diffus och svårtolkad. Tillämpningen visade sig vara bristfällig och emellanåt direkt felaktig. Däremot var det tydligt, hos samtliga respondenter, att de hade elevens bästa som målsättning.

Arbetet med inkludering av barn med speciella behov i idrottsundervisningen har varit en pågående diskussion i många år. Den centrala frågan är vad som händer ifall inkluderingsarbetet inte räcker till för ett godkänt betyg, och hur läraren därefter bör gå till väga. Föreliggande studie avser därför att undersöka idrottslärares olika synsätt på användandet av pysparagrafen i bedömningen av barn med speciella behov. En kvalitativ intervjustudie användes som metod, där sex respondenter medverkade. Respondenterna hittades i en större Facebookgrupp för idrottslärare i hela Sverige, där de varit aktiva i diskussioner rörande användandet av pysparagrafen i ämnet. Synsätten framkom genom en tematisk analys av den insamlade data där resultatet visar att det fyra synsätten är: 1. Pys som svårtolkad, 2. Pys som trygghet vid bedömning, 3. Pys som den enkla utvägen samt 4. Pys som förhållningssätt i undervisningen. Det som framkom från synsätten var att pysparagrafen inte bör användas i för stor utsträckning, men att det finns en rädsla hos idrottslärare att den används istället för att arbeta med inkludering av barn med speciella behov. Pysparagrafen ses också som en trygghet vid bedömningen av elever med speciella behov, men bör ses som sista utväg. Slutsatsen av studien visar vikten av att arbeta med inkludering och anpassningar i undervisningen, så att alla barn får förutsättningar att klara ett godkänt betyg i ämnet idrott och hälsa.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur undantagsbestämmelsen vid betygssättning, också känd som pysparagrafen, används på gymnasieskolor som erbjuder förstärkta program för elever med neuropsykiatriska funktionshinder i Skåne. Vår metod är att genomföra en praxisanalys av öppet riktade intervjuer på nio av de tio gymnasieskolor i Skåne som vi varit i kontakt med. Våra resultat visar att undantagsbestämmelsen ofta används på ett felaktigt vis, i flera olika avseenden. Framför allt anses den som ett praktiskt hjälpmedel och inte som ett sätt att kunna ta bort enstaka betygskriterier. Detta leder till en minskad rättssäkerhet för många elever, då elever som har rätt att omfattas inte gör det, och riskerar att få ett betyg som inte motsvarar deras kunskapsnivå, särskilt då vår studie visar att undantagsbestämmelsen främst används för att godkänna elever, och inte på de högre betygsnivåerna.