Lek är för barn en meningsfull aktivitet och är därmed också en viktig del i det arbetsterapeutiska arbetet med barn och deras vårdnadshavare. Författarna anser att det finns kunskapsluckor som behöver fyllas gällande vårdnadshavares perspektiv på den digitala leken för att kunna hitta lämpliga familjecentrerade interventioner. Syfte: Syftet med studien var därmed att undersöka vårdnadshavares attityder kring barns digitala lek. Metod: Deltagarna i den här deskriptiva tvärsnittsstudien var femtiosex svenskboende vårdnadshavare till minst ett barn mellan nio och tolv år. Vårdnadshavarna deltog genom att besvara en enkät. Data från enkäten analyserades med hjälp av deskriptiv statistik och fritextsvar analyserades och sammanställdes av författarna. Resultat: Studien indikerar att vårdnadshavarnas attityder kring barns digitala lek är tudelad. Samtidigt som vårdnadshavarna anser att det är viktigt att engagera sig i sitt barns digitala lek antyder studiens resultat att den digitala leken kan underlätta aktivitetsbalansen i vardagen för vårdnadshavarna. Vidare visar studiens resultat att vårdnadshavarna har god förmåga att kommunicera med sina barn om den digitala leken, framför allt gällande potentiella faror och vem barnet interagerar med. Vårdnadshavarna i denna studie upplever det utmanande att få barnen att förstå de negativa konsekvenserna med överanvändning av digital utrustning och användning av speciell programvara visar sig vara en vanlig strategi för att begränsa sitt barns digitala lek. Dessutom framkommer det att exponering för olämpligt innehåll och risker för kränkningar/nätmobbning är de stora farhågor som vårdnadshavarna befarar med barnens digitala användning. Slutligen visar resultatet att det finns en viss generationsklyfta gällande hantering av digital utrustning. Slutsats: Studien indikerar att vårdnadshavare till barn mellan nio och tolv år i Sverige har en positiv attityd till den digitala leken, men att det behövs mer stöd gällande digital användning. / Play is a meaningful activity for children and is thus also an important part of the occupational therapy work with children and their parents. The authors believe that there are knowledge gaps that need to be filled regarding parents' perspectives on digital play in order to find suitable family-centered interventions. Aim: The purpose of the study was thus to investigate parents' attitudes towards children's digital play. Method: The participants in this descriptive cross-sectional study were fifty-six Swedish-resident parents of at least one child between the ages of nine and twelve. The parents participated by answering a survey. Data from the survey was analyzed using descriptive statistics and free text answers were analyzed and compiled by the authors. Results: Results from the study indicate that parents' attitudes towards children's digital play are twofold. While the parents consider it important to engage in their child's digital play, the study's results suggest that digital play can facilitate the activity balance in everyday life for the parents. Furthermore, the results of the study show that the parents have a good ability to communicate with their children about digital play, especially regarding potential dangers and who the child interacts with. Parents in this study find it challenging to get the children to understand the negative consequences of overuse of digital equipment and the use of special software turns out to be a common strategy to limit their child's digital play. In addition, it appears that exposure to inappropriate content and risks of abuse/cyberbullying are the major concerns that parents fear with children's digital use. Finally, the results show that there is a certain generation gap when it comes to handling digital equipment. Conclusion: This study indicates that parents of children between nine and twelve years in Sweden have a positive attitude towards digital play, but that more support is needed regarding digital use.

Ungefär 15 % av världens befolkning har en funktionsnedsättning, en del av dessa är i behov av stöd i sin vardag. För att ge ett gott stöd behövs insikt i individernas upplevelser. Syftet med studien är att beskriva kunskapsläget inom befintlig forskning gällande upplevelser av att leva i ett hushåll där en person till följd av fysisk funktionsnedsättning har personlig assistans, samt hur detta kan förstås utifrån person- och familjecentrering. En litteraturstudie har genomförts med sökning i 2 vetenskapliga databaser där 17 kvalitativa studier identifierats. Tematisk analys användes i bearbetandet av materialet. 3 huvudteman och 8 subteman togs fram. Dessa teman handlar om roller och relationer, hur assistansen kan bidra till en normal tillvaro samt att assistansen ibland kan bli till ett hinder. Resultatet visar att person- och familjecentrering kan öka tillfredsställelsen med assistansen. / About 15% of the population in the world have a disability, some of whom need support in their daily lives. To provide good support, insight into the individuals' experiences is needed. The purpose of the study is to describe the state of knowledge in existing research regarding experiences of living in a household where a person due to physical disability requires personal assistance, and how this can be understood based on person- and family centering. A literature review was conducted with a search in 2 scientific databases. 17 qualitative studies were identified. Thematic analysis was used in the processing of the material. 3 main themes and 8 sub-themes were developed. These themes involve roles and relationships, how assistance can contribute to a normal life and that assistance can become an obstacle. The results show that person- and family centering can increase satisfaction with the assistance.