Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi har undersökt förskollärares attityder till e-böcker och hur de använder dem i högläsningssituationer genom att analysera empirin från våra semistrukturerade intervjuer. För att svara på våra frågeställningar har vi analyserat vårt insamlade datamaterial utifrån symboliskt kapital, intresse och normer. Detta har vi gjort genom att intervjua fem förskollärare på olika förskolor i två kommuner i Sverige. Anledningen till att vi valt att undersöka detta är utifrån att vårt globala samhälle har blivit alltmer digitaliserat, vilket är en samhällsförändring som den svenska förskolan också försöker anpassa sin utbildning efter. Studiens resultat visar på att förskollärarna har en ganska positiv attityd till e-böcker och digitala verktyg i förskolan men att de inte använder digitala verktyg så frekvent som den traditionella sagoboken. Studien belyser olika faktorer som påverkar hur och hur mycket förskolläraren använder e-böcker i högläsningssituationer.

Digitala medier och dataspel utgör ett stort intresse bland barn och ungdomar. Studien har tagit reda på hur fritidslärare förhåller sig till användandet av digitala medier och dataspel som ett verktyg för socialt samspel och lärande i fritidsverksamheten. I studien har en kvalitativ intervjumetod använts där sju fritidslärare intervjuats och fått dela med sig av sina tankar och åsikter till användning av digitala medier och dataspel på fritidshemmet. Studiens resultat visar på att förhållningsättet till digitala medier och dataspel fortfarande är ett område värt att diskutera och utforska vidare. En upptäckt var att elevernas eget intresse och konsumtion av digitala medier och dataspel på deras egen fritid var ett argument för att användningen inte borde ske i större utsträckning på fritidshemmet. Studiens respondenter reflekterade över att det kan ske lärande i den digitala användningen. En social aspekt av användningen var något respondenterna tyckte skulle infinnas för att det skulle vara givande. Samtidigt påpekades det att fritidshemmet ska vara en verksamhet som ska kunna erbjuda eleverna andra aktiviteter än det digitala.

Lek är för barn en meningsfull aktivitet och är därmed också en viktig del i det arbetsterapeutiska arbetet med barn och deras vårdnadshavare. Författarna anser att det finns kunskapsluckor som behöver fyllas gällande vårdnadshavares perspektiv på den digitala leken för att kunna hitta lämpliga familjecentrerade interventioner. Syfte: Syftet med studien var därmed att undersöka vårdnadshavares attityder kring barns digitala lek. Metod: Deltagarna i den här deskriptiva tvärsnittsstudien var femtiosex svenskboende vårdnadshavare till minst ett barn mellan nio och tolv år. Vårdnadshavarna deltog genom att besvara en enkät. Data från enkäten analyserades med hjälp av deskriptiv statistik och fritextsvar analyserades och sammanställdes av författarna. Resultat: Studien indikerar att vårdnadshavarnas attityder kring barns digitala lek är tudelad. Samtidigt som vårdnadshavarna anser att det är viktigt att engagera sig i sitt barns digitala lek antyder studiens resultat att den digitala leken kan underlätta aktivitetsbalansen i vardagen för vårdnadshavarna. Vidare visar studiens resultat att vårdnadshavarna har god förmåga att kommunicera med sina barn om den digitala leken, framför allt gällande potentiella faror och vem barnet interagerar med. Vårdnadshavarna i denna studie upplever det utmanande att få barnen att förstå de negativa konsekvenserna med överanvändning av digital utrustning och användning av speciell programvara visar sig vara en vanlig strategi för att begränsa sitt barns digitala lek. Dessutom framkommer det att exponering för olämpligt innehåll och risker för kränkningar/nätmobbning är de stora farhågor som vårdnadshavarna befarar med barnens digitala användning. Slutligen visar resultatet att det finns en viss generationsklyfta gällande hantering av digital utrustning. Slutsats: Studien indikerar att vårdnadshavare till barn mellan nio och tolv år i Sverige har en positiv attityd till den digitala leken, men att det behövs mer stöd gällande digital användning. / Play is a meaningful activity for children and is thus also an important part of the occupational therapy work with children and their parents. The authors believe that there are knowledge gaps that need to be filled regarding parents' perspectives on digital play in order to find suitable family-centered interventions. Aim: The purpose of the study was thus to investigate parents' attitudes towards children's digital play. Method: The participants in this descriptive cross-sectional study were fifty-six Swedish-resident parents of at least one child between the ages of nine and twelve. The parents participated by answering a survey. Data from the survey was analyzed using descriptive statistics and free text answers were analyzed and compiled by the authors. Results: Results from the study indicate that parents' attitudes towards children's digital play are twofold. While the parents consider it important to engage in their child's digital play, the study's results suggest that digital play can facilitate the activity balance in everyday life for the parents. Furthermore, the results of the study show that the parents have a good ability to communicate with their children about digital play, especially regarding potential dangers and who the child interacts with. Parents in this study find it challenging to get the children to understand the negative consequences of overuse of digital equipment and the use of special software turns out to be a common strategy to limit their child's digital play. In addition, it appears that exposure to inappropriate content and risks of abuse/cyberbullying are the major concerns that parents fear with children's digital use. Finally, the results show that there is a certain generation gap when it comes to handling digital equipment. Conclusion: This study indicates that parents of children between nine and twelve years in Sweden have a positive attitude towards digital play, but that more support is needed regarding digital use.

We live in a digital age . This means that information technology affects our lives in all its forms. Information technology has become an important cultural, intellectual and physical tool in our society and now form the interaction between people. The use of information technology is an everyday activity in children and young people's lives today. Children in the Digital Age play , read, write , learn and communicate with others using information technology . Childhood has , thanks to information technology and new media habits, become different in both form and meaning. This applies for children’s libraries aswell. The children's library has in its mission to promote language development, encourage reading and provide literature based on children’s and young people's needs and circumstances. This paper examines how children's development is influenced by information technology. How information technology can help children in their development and learning. If information technology has the potential to influence children's development positively and how children's libraries can use information technology to inaugurate children and adolescents in the literature and culture with greater account of children's new media habits . What can children's libraries provide children and young people through information technology ? Can children's libraries reach children and young people through the children's own media habits in order to fulfill its mission?