<p>Swedish Obesity Specialists examines how obesity is conceptualized as a medical condition by the staff working at an obesity clinic in Stockholm Sweden. Through eight weeks of participant observations and eight semi-structured interviews this thesis answers the question of how specialist working in the field of obesity construct obesity as a medical site. The thesis aims at understanding how obesity is becoming an issue for medicine, further how obesity’s entry into medicine creates new understandings of the body and medical treatments. Through the theoretical concepts of global assemblages and bio-power I argue that obesity as a disease is defined through seemingly objective criteria aimed at defining a population of sufferers, simultaneously for obesity to be viewed as disease scientifically valid treatments on an individual level must be put into place. By viewing obesity’s entry into medicine as a process of shared consensus, this thesis examines the relationship between global levels of knowledge production and their application and negotiation at one clinic treating obesity. Here expert knowledge and governance are integrated to create both treatment and an idea of what obesity as a medical condition is. In this thesis I argue that the application of expert knowledge and global criteria leads to unexpected views on what can be conceived as medical treatment. Further the thesis discusses how the body of the patient becomes reinterpreted once obesity becomes a medical condition.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Key words: </strong>Obesity, medical expertise, global assemblages, governance, lifestyle alteration</p>

No description available.

<p>Fetma är ett växande hälsoproblem, såväl i Sverige som i övriga världen. Idag räknar man med att cirka 10 % av männen och 12 % av kvinnorna i Sverige lider av fetma (BMI≥30). Komplikationerna till följd av fetma är många, och inkluderar många allvarliga sjukdomar och tillstånd. Typ 2-diabetes är en av dessa sjukdomar och risken att insjukna ökar kraftigt med ett stigande BMI. Man räknar med att cirka 90 % av alla som diagnosticerats med sjukdomen också uppvisar fetma. Grunden i all fetmabehandling utgörs av livsstilsförändringar, som kost och fysisk aktivitet. En viktnedgång på 5-10 % är ofta tillräckligt för att man ska se en förbättring av kardiovaskulära och metabola riskfaktorer. När en tillfredsställande viktnedgång inte uppnås genom livsstilsförändringar kan farmakologisk behandling bli aktuell. Ett av de läkemedel som idag är godkänt för behandling av fetma är orlistat (Xenical®). Läkemedlet verkar genom att hämma gastro- och pankreaslipaser, vilket resulterar i en minskad fettabsorption på cirka 30 %.</p><p>Syftet med detta arbete var att undersöka orlistats additiva effekt på viktnedgång hos personer med en samtidigt mild minskning av kaloriintaget. Förutom viktnedgång har även dess effekt vid typ 2-diabetes, med avseende på HbA1C, fasteglukos samt förändringar i diabetesmedicinering undersökts i vissa studier.</p><p>Metoden som har använts i detta arbete är en litteraturstudie. De artiklar som användes hämtades från databasen PubMed, och sammanlagt var det fem studier som granskades. Två studier som fokuserade på orlistats effekt på viktnedgång, och tre studier som fokuserade på både dess effekt på viktnedgång och typ 2-diabetes.</p><p>Samtliga studier visade på en signifikant större viktnedgång hos orlistatbehandlade individer jämfört med placebogruppen. I tre av studierna låg viktnedgången mellan 3,9-6,5 kg, och i de övriga två studierna mellan 5,0-8,5 %. När det gäller HbA1C så minskades det med mellan 0,6-1,1 procentenheter och fasteglukos mellan 1,3-1,9 mmol/l. Det var även fler orlistatbehandlade som kunde minska, eller till och med upphöra med, medicineringen mot sin diabetes. Slutsats blir därför att orlistat kan vara ett användbart läkemedel i kampen mot fetma och dess riskfaktorer, som i det här fallet typ 2-diabetes.</p>

<p>Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som drabbar tre procent av Sveriges befolkning. Sjukdomen är en kombination av abnorm och snabb celldelning och en överreaktion i immunsystemet. Psoriasis kan variera i svårighetsgrad från lätt psoriasis till svår psoriasis men är ingen livshotande sjukdom. Sjukdomen kan dock påverka livskvaliteten kraftigt. Om man får psoriasis så har man fått psoriasis livet ut. Idag finns det ingen behandling som helt kan bota psoriasis, däremot finns det behandlingar som är symtomlindrande. Psoriasisbehandling blir därför alltid en långtidsbehandling. Eftersom huden är kroppens största organ kan det dagliga livet påverkas av tidskrävande och framförallt dyra behandlingar. Syftet med denna studie var att undersöka vilken av de olika tillgängliga biologiska behandlingarna mot psoriasis som har bäst effekt på kort respektive lång sikt. Metoden som användes var en litteraturstudie där inkluderade artiklar hämtades från PubMed. Sammanlagt baseras studien på fyra monoterapistudier och en meta-analys. Samtliga monoterapistudier av de biologiska preparaten adalimumab, efalizumab, etanercept och infliximab visade på en effektiv och säker långtidsbehandling hos patienter med måttlig till svår psoriasis. Den femte studien som var en meta-analys baserad på korttidsbehandlingar med biologiska läkemedel (alefacept, efalizumab, etanercept och infliximab) tyder på att infliximab har bäst effekt jämfört med de andra biologiska läkemedlen. Även om infliximab har bäst effekt vid korttidsbehandling är detta inte nödvändigtvis fallet vid långtidsbehandling. Alla de olika biologiska läkemedlen förefaller ge ungefär samma effekt vid långtidsbehandling. Jämförande studier som direkt undersöker vilket av de biologiska läkemedlen som är effektivast och som tolereras bäst av patienter med måttlig till svår plackpsoriasis är önskvärda i framtiden.</p> / <p>Psoriasis is a chronic inflammatory skin disease that affects three percent of Sweden's population. The disease is a combination of abnormal and fast cell division and over-reaction of the immune system. Psoriasis varies from moderate to severe and it is not a critical disease, but it can affect the quality of life considerably. If you have psoriasis you have it for life.Today, there is no treatment that can cure psoriasis completely but there are treatments that can relieve the symptoms. Therefore, psoriasis requires long-term therapy. Since the skin is the body's largest organ, the daily life is influenced by time-consuming and above all costly treatments. The aim of this study was to examine which of the available biological agents that has the best effect in the treatment of psoriasis, with a focus on long-term treatment. The method used was a literature study with articles acquired from PubMed. The study is based on four mono-therapy-studies and one meta-analysis. The mono-therapy-studies investigated the following biological agents, adalimumab, efalizumab, etanercept and infliximab which were all shown to be effective and safe for long-term treatment of patients with moderate to severe psoriasis. The fifth study, which was based on short-term treatments with biological agents (alefacept, efalizumab, etanercept and infliximab), indicated that infliximab has the best efficacy. Although infliximab may have the best effect in short-term treatments this may not be the case for long-term treatments. All biological agents had approximately the same effect in the long-term treatments.There is still a need for direct comparative studies examining which of the biological agents that is most effective and best tolerated for patients with moderate to severe plaque psoriasis.</p>

<p>Abstract</p><p>Syftet med studien var att utvärdera fluoxetins effekt på hetsätning och kräkning vid bulimia nervosa</p><p>då ingen samtidigt psykoterapi ges. Även tid för behandlingseffekt, förändringar på andra</p><p>sjukdomskarakteristika, förekomst av viktförändring och biverkningar undersöktes. Studien</p><p>genomfördes som en litteraturstudie. Sökningar efter litteratur skedde i Pubmed, Google, ELIN,</p><p>Artikelsök, Cochrane, EMEA, SweMed+. Sökorden var; bulimia, bulimia nervosa, fluoxetine, prozac,</p><p>psychotropic drugs, antidepressive agents, serotonin uptake inhibitors, ätstörning, eating, disorder.</p><p>Sammanfattningsvis hade fluoxetin 60 mg/dag en god effekt på att minska antalet hetsätningar och</p><p>kräkningar per vecka jämfört med placebo. Patienterna gick ner i vikt av fluoxetin 60 mg/dag och</p><p>förändring på mätskalor tydde på en attitydförändring till sjukdomen. Biverkningarna ansågs stå i</p><p>proportion till behandlingen. Korttidseffekten vägde över långtidseffekten. Behandling med enbart</p><p>fluoxetin 60 mg/dag visar på positiva effekter men bör förmodligen inte användas som enda</p><p>behandling mot bulimi, utan bör ses som ett tillägg till psykoterapi.</p>

Gels are popular dosage forms.  This topical dosage form may be advantageous compared to oral or parenteral dosage forms. Favorable rheological or bioadhesive properties of gels might provide extended contact times at the site of administration compared to aqueous solutions. However, due to the high water content of gels, these are usually quickly emptied of the drug substance. One way of prolonging the drug release from gels is to contain the drug substance in catanionic aggregates in the gel. These aggregates are formed in solutions of oppositely charged surfactants and a drug can be used instead of one of the surfactants.   In this thesis catanionic aggregates composed of drug substances and oppositely charged surfactants were studied and the possibility to use these aggregates for the purpose of prolonged drug release was investigated. The formation of catanionic aggregates when using drugs was found to be a common occurrence in addition to which, the oppositely charged surfactant can be varied and surfactants of natural origin with a low toxicity were used. Most combinations tested rendered either vesicles or elongated micelles. When the catanionic aggregates were contained in gels the drug release was substantially prolonged. The apparent diffusion coefficients were lowered 10-100 times compared to the reference gels. When gels with catanionic vesicles with substantial prolonged drug release were applied to skin the penetration rate was lowered extensively. No morphological differences were observed between skin samples that had been exposed to formulations containing catanionic aggregates and skin samples exposed to saline solution, air or formulations containing only the drug. Both conventional, covalently linked pre-formed gels and physical gels, where the catanionic vesicles form the cross-links upon interaction with the polymer, can be used for these purposes. When the effect of drug release on aggregate structure was studied, it was shown that vesicles are present in both conventional and physical gels throughout the drug release process.   This thesis shows that catanionic aggregates contained in gels can present an advantageous formulation strategy to prolong the drug release, thereby improving the efficiency of gel formulations.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

<p>Sammanfattning</p><p>I Sverige har det statliga apoteketsmonopolet ifrågasatts en längre tid och regeringen utreder nu möjligheten att konkurrensutsätta läkemedelsförsäljningen. Det har även föreslagits i den statliga utredningen (SOU 2008:4 del 2) att ett begränsat sortiment av OTC läkemedel (over the counter = receptfria läkemedel) ska få säljas i dagligvaruhandeln utan farmaceutiskt kompetenskrav. Vid korrekt användning och tillgång till rätt rådgivning kan OTC läkemedel vara till en stor hjälp för den enskilde individen vid egenvård och därigenom också bidra till avlastning på sjukvårdens resursers. Vid felanvändning av OTC läkemedel (över/underdosering, fel indikationsområde etc.), kan de istället få motsatt effekt. Syftet med denna enkätstudie var därför att utforska om konsumenter av OTC läkemedel i Sverige önskar få tillgång till dessa läkemedel i t ex livsmedelsbutiker, där de inte har tillgång till personlig farmaceutisk rådgivning, vidare var avsikten att undersöka hur de i dagligvaruhandeln önskade få läkemedelsinformation. I februari 2008 gjordes en enkätstudie i Västervik som inkluderade 48 deltagare varav 29 kvinnor och 19 män. Studien visade att 71 % av deltagarna hade en positiv inställning till att köpa OTC läkemedel i livsmedelsbutiker, 58 % skulle skaffa information genom läkemedelsförpackning och bipacksedel i kombination med att de tidigare använt läkemedlet. Önskan om tillgång till personlig rådgivning på inköpsstället var störst i åldern ≤ 35 år, där 38 % ansåg sig vilja det. Slutsats av studien är att majoriteten vill kunna handla OTC läkemedel i dagligvaruhandeln och information skulle de få främst från läkemedelsförpackning/bipacksedel i kombination med erfarenheter från tidigare användning.</p><p>2008:F5</p>

<p>Patienter som fått diagnosen Parkinsons sjukdom, får en gradvis försämrad livskvalitet.Förutom de motoriska problemen som uppkommer med sjukdomen, kan även psykiska symtom tillkomma som exempelvis depression. Efter 5-10 år börjar även grundbehandlingen svikta för den drabbade, och denne träder in i en komplikationsfas där den aktuella medicineringen inte längre ger den önskvärda symtomlindringen. Idag finns olika strategier för att lindra vissa komplikationssymtom, som exempelvis off-perioder då läkemedelseffekten uteblir. Problemet upphör dock inte här, utan med medicineringen uppstår även en rad olika biverkningar som i svårighetsgrad varierar mellan behandlingarna. Den nya</p><p>MAO-B hämmaren rasagilin kan vara ett alternativ till den traditionella MAO-B hämmaren selegilin, då den tycks ha en mildare biverkningsprofil. Men för att säkerhetsställa detta,</p><p>krävs det dock fler undersökningar. Syftet med detta arbete var att se om COMT-hämmare,MAO-B-hämmare och dopaminagonister (alla i kombination med L-DOPA) har någon effekt i att lindra komplikationer och symtom hos patienter med Parkinson's sjukdom. Artiklar från</p><p>PubMed har använts i denna litteraturstudie. Fluktuationer (on-off), i läkemedelseffekten minskade, och vissa delsymtom (enligt UPDRS skalan) förbättrades vid tilläggsbehandling med rasagilin (MAO-B hämmare). Dock ökade on-time signifikant endast för patienter med</p><p>milda dyskinesier och samma mönster sågs för rotigotinstudien (dopaminagonist). I rasagilinstudierna noterades ett antal biverkningar som bl a innefattade dyskinesier,illamående och viktförlust. Entakapon (COMT-hämmare) ökade on-time respektive minskade off-time signifikant i vissa studier, samt visade några förbättringar i UPDRS. Dyskinesi uppträdde i de flesta fallen inom 2 veckor vid tillägg av entakapon, men avtog när L-DOPA</p><p>reducerades. Motorfunktionen och de dagliga aktiviteterna förbättrades signifikant för rotigotin samtidigt som off-time minskades i större utsträckning. Biverkningar som bl a förelåg var plötsliga insomningar, hallucinationer och illamående. Slutsatsen blir att det finns varierande strategier för att lindra symtom och fluktuationer men att lindringen är begränsad då Parkinson's sjukdom är en fortskridande sjukdom.</p><p>2008:F21</p> / <p>Patienter som fått diagnosen Parkinsons sjukdom, får en gradvis försämrad livskvalitet.Förutom de motoriska problemen som uppkommer med sjukdomen, kan även psykiska symtom tillkomma som exempelvis depression. Efter 5-10 år börjar även grundbehandlingen svikta för den drabbade, och denne träder in i en komplikationsfas där den aktuella medicineringen inte längre ger den önskvärda symtomlindringen. Idag finns olika strategier för att lindra vissa komplikationssymtom, som exempelvis off-perioder då läkemedelseffekten uteblir. Problemet upphör dock inte här, utan med medicineringen uppstår även en rad olika biverkningar som i svårighetsgrad varierar mellan behandlingarna. Den nya</p><p>MAO-B hämmaren rasagilin kan vara ett alternativ till den traditionella MAO-B hämmaren selegilin, då den tycks ha en mildare biverkningsprofil. Men för att säkerhetsställa detta,</p><p>krävs det dock fler undersökningar. Syftet med detta arbete var att se om COMT-hämmare,MAO-B-hämmare och dopaminagonister (alla i kombination med L-DOPA) har någon effekt i att lindra komplikationer och symtom hos patienter med Parkinson's sjukdom. Artiklar från</p><p>PubMed har använts i denna litteraturstudie. Fluktuationer (on-off), i läkemedelseffekten minskade, och vissa delsymtom (enligt UPDRS skalan) förbättrades vid tilläggsbehandling med rasagilin (MAO-B hämmare). Dock ökade on-time signifikant endast för patienter med</p><p>milda dyskinesier och samma mönster sågs för rotigotinstudien (dopaminagonist). I rasagilinstudierna noterades ett antal biverkningar som bl a innefattade dyskinesier,illamående och viktförlust. Entakapon (COMT-hämmare) ökade on-time respektive minskade off-time signifikant i vissa studier, samt visade några förbättringar i UPDRS. Dyskinesi uppträdde i de flesta fallen inom 2 veckor vid tillägg av entakapon, men avtog när L-DOPA</p><p>reducerades. Motorfunktionen och de dagliga aktiviteterna förbättrades signifikant för rotigotin samtidigt som off-time minskades i större utsträckning. Biverkningar som bl a förelåg var plötsliga insomningar, hallucinationer och illamående. Slutsatsen blir att det finns varierande strategier för att lindra symtom och fluktuationer men att lindringen är begränsad då Parkinson's sjukdom är en fortskridande sjukdom.</p><p>2008:F21</p>

<p>I Sverige finns det goda förutsättningar vad gäller att skydda sig mot graviditet. Landstinget subventionerar p-piller till unga kvinnor, information ges i skolor, akut p-piller är receptfritt m.m. Trots detta har det totala antalet aborter i Sverige ökat med 16,3 % från år 2000 till 2006. De preventivmedel män har att välja på idag är naturlig familjeplanering, kondom eller sterilisering. Ingen av dessa metoder kan svara för hög säkerhet, god acceptans, ett bra pris samt möjligheten att ångra sig (gäller sterilisering). Jag tycker att männen borde ha fler och bättre valmöjligheter vad gäller preventivmedel. Därför ville jag ta reda på manliga kemiska preventivmedels effekter och ifall det finns en acceptans i samhället för sådana preparat. I arbetet användes totalt fyra vetenskapliga artiklar inom området. Det gjordes även en enkätundersökning om förtroende för manliga preventivmedel som besvarades av kvinnor och män i Kalmar. Artiklarna visar att kemiska preventivmedel för män håller på att utvecklas, men ytterligareundersökningar krävs för att hitta en optimal formulering och ett acceptabeltadministreringssätt. Preparatet måste även vara reversibelt. Enkätundersökningen visade att 86 % av kvinnorna och 82 % av männen tror att det finns en framtid för kemiska preventivmedel för män.</p><p>2008:F23</p>